När yogan ger påtaglig effekt

Idag fick jag en dryg halvtimme alldeles för mig själv mitt på dagen. Tog chansen och gjorde ett mjukt yogapass för rygg och nacke eftersom jag varit så stel senaste dagarna. Och eftersom rygg, axlar och nacke tar mycket stryk när en hel del tid spenderas med att bära, mata och vagga små barn…

Inget avancerat pass alls, utan uppmjukningsövningar för ryggrad, skuldror och nacke. Ryggflex, ryggvridningar, sidoböjningar och nackrullningar med öppen mun för att käkarna ska slappna av. Lite eldandning. Avslutande savasana. Allt med slutna ögon och fokus i tredje ögat. Mantrat Sat Nam i huvudet i takt med andningen.

Hade väntat mig en skönare känsla i rygg och axlar. Den infann sig som planerat. Hade inte väntat mig den isande känsla som efter ett tag spred sig framförallt i armarna, men även i skalpen, ögonlocken och även till viss del ner i benen. Som när cellgifter sprider sig i kroppen. Faktiskt exakt samma känsla.

Den fick mig att undra. Om rester av cellgifter ”fastnat” i ryggraden/benmärgen och frigjordes när den stackars ryggen nu mjukades upp. Eller om jag helt enkelt haft så mycket spänningar att samma känsla uppstod när blodcirkulationen fick fart igen. Känslan var ju inte så värst angenäm, men samtidigt är det häftigt hur påtagliga och direkta effekter yogan ibland ger, fysiskt eller mentalt. Vissa menar att yoga har en slags detox-effekt och att vridningar är extra utrensande, så kanske var det något sådant.

Just eftersom effekten var så markant kan jag heller inte låta bli att undra hur mycket annat jox i form av slaggprodukter och annat som ”fastnar” i kroppen i onödan för att man inte rör på sig så mycket som man behöver. Lite skrämmande faktiskt… Känner att jag nog vill läsa lite mer om just det där med effekterna av yoga, på en mer vetenskaplig basis. Vad har man kunnat påvisa för processer i kroppen som en följd av yoga egentligen? Kanske får bli sommarens nörderi…