Plötsligt händer det, som man säger… Idag kändes det av någon anledning som att jag hade eoner av tid att göra det där jag tycker att jag aldrig har tid med annars. Som att cykla i solskenet. Yoga i skuggan på altanen och i trädgården. Läsa skönlitteratur.
Förvisso fick jag nästan två timmar att spendera bara med mig själv, men det är nog faktiskt inte hela förklaringen. För den första av ensamtimmarna spenderade jag med att äta lunch och rensa halva garderoben. Någon nytta måste man ju göra…
Och på en timme hinner man ju inte allt som rubriken säger, även om man skulle vara snabb! Bara yogan gjordes på ensamtiden. Ett gravidanpassat pass för ländryggen. Det kändes passande eftersom ryggen tar en del stryk i bära-barn-vardagen. Precis lagom tungt kändes det, och det är bara att konstatera att jag är precis så stel som jag misstänkte!
Cyklingen var egentligen den som var först ut. Ren transportering, men ändå ett test av hur bra eller dåligt det är ställt med kondisen (eftersom Ljungsbro är ganska backigt, åtminstone i vår ände). Trodde att jag skulle behöva gå sista biten uppför backen hem igen, men faktum är att jag tog mig upp utan problem och utan att bli särskilt andfådd! Yeay!
Boken då? Den får följa med lite varstans och jag är riktigt glad att jag hittat tillbaka till böckernas förtrollande värld. För en gång i tiden var jag ju faktiskt en riktig bokmal!
Trots ganska hög aktivitetsnivå känner jag mig inte tröttare än vanligt. Så förhoppningsvis är krafterna på väg tillbaka, eller så hade jag bara en tillfälligt bra dag… Den som lever får se, som gammelfarmor brukade säga!
YAY! Vad härligt! 🙂
Yepp, ibland får man till det!
Åh vad glad jag blir för din skull. Heja dig!
Men åh, tack!
Låter som en fantastisk dag! Skönt att ha med sig. Bra jobbat att prioritera dig själv! Och det kommer flera såna dagar! 🙂 Faktiskt, rensa garderoben är en sån där typisk sak man aldrig hinner annars, så det är visserligen ”nytta” men också njutning! Jag kan ibland efter såna saker bara gå förbi och typ öppna garderobsdörren för att få känna mig nöjd… Men en sak: Två små hintar om nya frisyren bakifrån på långt håll eller under kepsen är inte tillräckligt för att stilla nyfikenheten. 😉
Vet inte om det var så mycket prioritering. Mer lyckligt sammanträffande. Kassarna med kläder som går till återvinning är också rätt tillfredställande! Så kanske man slipper stå där och glo och inte ha nåt att ha på sig… Alltså, det går faktiskt inte att kalla frisyr i nuläget. Sjukt missnöjd med att den fege frisören inte gjorde så kort som jag ville. Men inte värt att göra nytt försök förrän 1) det har slutat rasa och 2) det har börjat växa igen.
Åh så härligt och du är så väl värd både flyt, energi och sköna stunder! Nu vänder det!!!
Hoppas det! Är inte lika säker, men man får vara glad för de stunder som uppstår!