Allting går långsamt just nu. Min hjärna tänker endast i slow motion. Stegen på promenaderna med vagnen är långsamma och vaggande. Mest för Lill-Trollets skull (hon sover bara typ 20min åt gången för tillfället, på dagtid), men även för min egen.
Kroppsdelarna vill liksom inte stressa på, eller bli stressade. Slutsatser dras extremt långsamt och saker glöms. Det finns tydligen något som heter chemobrain… Kanske kan skylla på det? Undrar hur lång tid hjärnceller tar på sig att återhämta sig?
Det förväntat avtagande håravfallet går också långsamt. Inga nya strån i sikte än heller. Jag börjar se ut som en gammal hårdrockare, och bär alltsomoftast keps. Om inte annat för att skydda min stackars lysande vita hårbotten.
Återhämtningen känns väldigt långsam. Sinkas av sömnbrist. Av oplanerade besök hos jourtandläkare efter avslagna mjölktänder. Av enträgen liten sömnvägrare som bara kommer till ro i en vaggande famn.
Långsamt har även monstermunsåret läkt. Det som krävde nerslipning av hörntänder. Nu kan jag åtminstone äta igen. Om än något långsamt. Behöver inte dagdrömma om chips och choklad utan kan hemfalla åt lasterna.
Känner inspiration till vettig mat återvända. Om än ganska långsamt. Känner sug efter grönsaker oftare än chips. Längtar efter cykelturer. Kanske långsamma i början.
Det mesta går faktiskt långsamt. Men det går.
Kanske en dålig tröst men jag tror att långsamt är bra ibland. Både kropp och själ ska hinna med och just nu kanske det enda tempo som funkar är just långsamt. Hoppas du har en fin helg trots långamheten!
Ja, klok du är! För även om det går långsamt så går det ju framåt. Ha en fin helg du också!
Fy sjutton så kämpigt men jag tror som Katrin ovan. Att långsamt är bra ibland. kanske någon slags superfood/Greens som du kan blanda i en drink vore något att satsa på? För att få bra näring. Nu om någonsin behöver du ju verkligen det. Styrkekram!
Jo, visst är det ovant att inte orka. Men samtidigt orkar jag ju mer nu än för någon vecka sedan, även om det går långsamt. Superfood är nog ingen dum idé. När munsåret var som värst och jag bara kunde dricka levde jag på min favoritsmoothie med bl a spenat och avokado. Man behöver ju som du säger näring! Även om sjukvården tycker det räcker med kalorier…
Tyvärr har sjukvården inte hängt med där riktigt… Socker är rena mardrömmen för en sjuk kropp. Forskning har visat att bla maskros och gurkmeja är bra anticancerväxter.
Antar att du läst ”Anti-cancer” boken av David Servan Schreibers (http://nyadagbladet.se/recensioner/anticancer-ett-nytt-satt-att-leva/)
KRAM
Nope, inte läst den, men hört om den och funderat på att läsa. Är lite tveksam, eftersom jag redan brottas med ”vad jag själv hade kunnat göra” i den inte så bra bemärkelsen. Men funderar fortfarande. Finns ju även en bok som förmodligen är liknande: Cancer as a metabolic disease.
Vad du än gör så klandra INTE dig själv! (Fast Jag fattar mer än väl att sådana tankar kommer…) Du är en klok, stark, sund och smart kvinna så det begriper ju vem som helst att du inte liksom har skapat detta ”med flit”. Ibland blir det vajsing i kroppen och man blir sjuk. Man får göra det bästa av situationen och kämpa så gott man kan. Min extrapappa som fick cancer läste den och var helt hooked så jag tror den kan vara till hjälp. (Han är frisk nu) Be om hjälp, ta hjälp och var snäll mot dig själv! KRAM
Bara ta det lugnt. Det borde vi alla. Låt långsamheten ta över allting. Andas, dröm och ta det så lugnt det bara går.
Precis. Det FÅR gå långsamt just nu.
Jag hoppas att du snart kommer känna dig bättre både mentalt och fysiskt, även om det går långsamt. Jag tänker att vi alla borde ta det mesta mer långsamt och verkligen hinna med oss själva. Det är ju jobbigt att låta tankar och känslor komma ikapp, men jag tror också det är då vi kan bli kompis med dem och oss själva.
Stor kram från Norrköping!
Det går absolut framåt. Långsamheten är inte bara negativ. För precis som du skriver behöver ju alla delar hänga med och det gör de nog inte om man stressar på för mycket. Kram!
De där allra sista orden läser jag ett par gånger extra. Och tänker att där ryms så mycket livsglädje och jäklaranamma i allt det långsamma. Och din kloka insikt om att du och din kropp antagligen läker bäst i lite lägre tempo. Just nu. Men nog tycker jag allt att någon (typ kosmos eller vem som nu styr över sånt) borde unna dig och lill-troll en riktigt, riktigt god natts sömn. Kram!
Ja, alltså, på nätterna sovs det oftast hyfsat. Eller bra faktiskt! Det är sömnvägran på dagarna som är rätt slitigt ibland. Men för tillfället är det bättre.