Det finns verkligen hur många adventsutmaningar, träningsjulkalendrar och mindfullnesslucköppnare som helst just nu. Det finns några som lockat mer än andra. Saras Jävligt jobbiga julkalender t ex (även om jag nog skulle få göra min egen inte riktigt lika jobbiga för att det skulle passa mig). Eller den som faktiskt lockat mig mest – Katrins adventsutmaning. Glögg, utomhus och lite äventyr på samma gang. Kan det bli bättre liksom? Den var jag bara tvungen att hoppa på, även om jag inte hade så stora förhoppningar om spännande och bildsköna adventsäventyr den här första helgen i advent.
Så här i efterhand blev det bättre än väntat. Sambon och jag tjuvstartade med att ge oss ut på egna äventyr för första gången sedan vi blev föräldrar (ja, för första gången på 2,5 år!) och var inne i stan och flanerade bland julskyltning och adventsmarknader. Lite lagom ruggigt sådär, men ändå mysigt. Vi avslutade med riktigt god mat på en (för oss) ny restaurang, även detta över förväntan. Ofta tycker jag att man blir besviken när man går ut och äter i Linköping, i allafall i förhållande till vad man får betala, men 1854 var riktigt riktigt bra. Kan verkligen tänka mig att gå dit vid annat tillfälle när jag även kan njuta av ostar, charkuterier och italienska viner. Mmm…
Men advent var ju egentligen inte förrän igår och söndagen hälsade mig godmorgon med blåst och spöregn, efter en ganska sömnlös natt med orolig Trollunge. Så jag hade inte jättestora förhoppningar på spännande, bildsköna äventyr.
Efter lekparkshäng på förmiddagen, och väldigt lätt aktiveringsträning och saffranskakebak kring lunch så tog det sig riktigt bra, trots att både glögg och kaka njöts inomhus.
Utan att jag riktigt vet hur det gick till var vi ute på lantligt cykeläventyr. Med personlig kommentator i cykelstolen, och riktigt sugande i benen på de leriga och regntunga skogsvägarna och -stigarna. Iallafall för höggravida mig (hur hamnade jag helt plötsligt i vecka 28?!).
Vi spanade på hästar med färgglada täcken, och såg rådjur, som enligt Lill-Busan såg ut ”ungefär som en kanin”… Innan vi var hemma igen hade mörkret nästan fallit och jag hade fått mig ett ordentligt, oplanerat träningspass med massa mys och friskluft.
Så mycket bilder blev deg däremot inte. Mer tack vare närvaro i stunden och fokus på upplevelsen, än på grund av bristen på saker att fotografera. Tur ibland, att man även har orden till hjälp för att minnas och visualisera!
Hur var din inledning på advent?
Det låter som en härligt underbart dag. Inte illa att ge sig ut på ordentligt äventyr i vecka 28. Heja! Själv hade vi fullt hus med glöddmingel och pyssel för barnen under eftermiddagen. Väldigt trevligt men när kvällen kom hade jag ont i både hals och ett öra. Troligtvis något från barnen som tidigare i veckan klagat över ont i örat och halsen. Hoppas det ska släppa snart.
Ajaj, hoppas det gick snabbt över! Glöggmingel och pyssel låter himla mysigt också!
Skoj att du hakade på utmaningen! Lät som ett alldeles lagomt äventyr, och jag tycker det är sunt att du hade närvaro och fokus på upplevelsen istället för att fotografera 🙂
En riktigt mysig utmaning tycker jag!