Jag kan inte riktigt minnas när jag tränade sist. Liksom bytte om och tog i så svetten rann ordentligt. Det har varit lite mycket annat på sistone, inte bara med tanke på mitt senaste inlägg. Tid och ork har sällan funnits samtidigt, så frustrationen över träningsfrånvaron börjar bli påtaglig.
Ändå är jag förvånad över att jag trots allt inte tappat mer kondition och styrka än jag har. Insåg häromdagen att jag nog ändå rör på mig rätt hyfsat i vardagen. Går i trappor, gör mig ärenden utomhus, yogar, bär barn och matkassar och annat. Försöker stå upp så mycket som möjligt på jobbet. Så bristen på de konkreta träningspassen är kanske inte så påtaglig rent fysiskt. Men mentalt saknar jag dem massor! Tänker mig bättring snart, åtminstone i sådan form att jag kan lura mig själv att endorfinerna flödat…
