Idag har varit en sådan där dag med så mycket huvudbry och beslut som borde fattas att man bara vill snöra på sig löparskorna och ta en riktig grisrunda och rensa huvudet.
Men eftersom löpning just nu inte ingår i min repertoar fick det bli en promenad i kvällssolen. Förutom avsaknad av svett och endorfiner fyllde den nästan samma syfte. Frisk luft i en hjärna som behövde syre. Lugnande skogsvyer för ett sinne med tankarna på alla möjliga håll. På framtiden och nutiden. Hälsan och fysiken. Jobb och fritid. Allt som på grund av omorganisationer, kroppsliga symtom och allmänt funderande cirkulerar i knoppen.
Slutsats efter en knapp timma i sensommarluften: Det löser sig nog. På ett eller annat sätt.