Utomlandsträning

Nu för tiden är jag ju inte riktigt någon globetrotter som tränar särskilt mycket utomlands, eftersom jag sällan är utomlands. För några år sedan var det lite annorlunda. Då reste jag en hel del i jobbet och fick liksom ta chanserna där de dök upp.

Utnyttja jetlagen i Kalifornien och träna vid fyra-femtiden på morgonen. Kan vara mycket fördelaktigt även med tanke på vädret, eftersom stället vårt projekt var på låg mer eller mindre i öknen, vilket gjorde att det var för varmt att träna ute på eftermiddagen eller kvällen när vi jobbat klart. Många hotellgym vaknade till liv samtidigt som mig där.

På andra jobbresor har det varit svårare att få till träning. I Iran t ex, ger man sig som kvinna inte bara ut och springer en runda, eller besöker gymmet. Speciella tider gäller för kvinnor och man kan ju heller inte springa runt i vanliga träningskläder eftersom man måste ha heltäckande kläder och sjal på huvudet så snart man visar sig utanför hotellrummet. Så helt lätt är det inte alltid. Då är det lika bra att inte stressa över det utan bara ta den naturliga vilan de dagar man är iväg.

Utomlandsträning helt på egna villkor, dvs på semester, skulle ju däremot kunna vara något helt annorlunda. Helt anpassa sig efter dagsformen och väder och vind. Vandra på Nya Zeeland. Kanske paddla också. Springa på roliga ställen, lite som jag skrev om tidigare i den här utmaningen. Eller kanske på en strandpromenad på Rivieran.

Foto: M. Eklund

Skidåkning i Alperna, eller kanske Kanada. Norge, Norge, Norge. Det finns mycket jag skulle kunna tänka mig att träna utomlands. Om jag nu någon gång åker iväg utomlands. Just nu trivs jag rätt så bra här hemma, med kortare resor dit man kan ta sig med bil. Så att restiden för Bustrollet inte blir alltför lång. Funkar utmärkt det också, och kan vara minst lika roligt!