Del 4 i Uppochhoppas juniutmaning är svår tycker jag. För jag kan nog ha förståelse för de flesta träningsformer.
Jag har svårt att tänka mig att jag någonsin skulle syssla med exempelvis boxning eller brottning. Men jag kan absolut förstå att man får en kick av det. Av explosiviteten, styrkan, smidigheten, av att verkligen få handgripligen besegra sin motståndare.
Golf skulle jag heller aldrig ägna mig åt, tror jag. Men jag kan förstå att det blir en prestation i det också. Att man vill spendera tid utomhus, söka tillfredsställelsen i precision och perfektion.
Jag har inga som helst problem att förstå att man väljer att cykla uppför ett berg, för att sedan rulla ner igen och springa upp för samma berg. Jag skulle till och med kunna kasta mig in i en sådan utmaning. För tillfredsställelsens, endorfinernas och stolthetens skull när man lyckas genomföra. Kanske inte så mycket för smärtan längs vägen…
Dressyr skulle jag nog aldrig komma på tanken att utöva, och även om jag kan förstå tjusningen i att jobba med djur och få dem att prestera samtidigt som en själv, så börjar förståelsen kanske sina litegrann just när det gäller hästsport.
På det stora hela så kan jag ändå se att det finns en tjusning i de flesta träningsformer eller sporter. Min kropp däremot, den förstår sig inte på allt. Genom åren har den visat prov på såväl styrka som smidighet, taktkänsla och uthållighet, koordination och till viss del fart. Kommer det däremot en boll i närheten, då tar det stopp. Jag har absolut noll bollkänsla. Kan inte kasta prick och var värdelös i fotboll under skoltiden. Provade basket för att jag var lång och spelade volleyboll ett tag också för att min bästa kompis gjorde det. Men oavsett vad, så har bollar och jag aldrig kommit riktigt överens. Förutom när jag använder dem för att rulla ömma muskler efter löpning eller styrketräning. Eller för att öva handstående med.
 |
| Pilatesbollen kan jag förstå. Foto: M. Eklund |
Svårt ämne! Jag tänker lite som du. Ska snart sätta mig och skriva dagens inlägg i samma ämne men jag verkar inte heller komma på nåt som jag inte förstår.
Det beror kanske lite på hur förstående man tycker att man är. Det finns ju en hel del som jag nog inte skulle utöva själv. Men som jag ändå kan förstå att andra gör.
Hahaha! Jag känner igen det där med bollen, jag är helt värdelös! Minns hur jag tränade på att kasta en liten boll längre än några meter inför någon friidrottsdag med skolan och hur värdelös jag var. Så visade det sig för bara ett par år sedan att jag visst kunde kasta en boll. När jag bara inte försökte. För så fort jag försökte kasta, då gick det inte alls. Men tänkte jag inte på det – tjoooooo, då gick det! Men jag håller mig också ifrån bollar, så vida det inte är en pilatesboll eller en skumgummiboll som jag kan styrketräna med.
Så det är DET som är tricket?! Kanske skulle pröva 🙂