Lopp imorgon. Inga prestationskrav alls. Bara upplevelsefokus och genomförandemål. Ändå har fjärilarna i magen infunnit sig mer än vad jag trott. Det var länge sedan jag träffade på dem sist. Men det är på ett bra sätt. Lite sådär som när man skulle åka på semester när man var barn. Kan liksom inte riktigt vänta. Hoppar lite upp och ner, fast inombords mest.
Vet å andra sidan inte riktigt vad jag ska vänta mig heller. Varken av terrängen, vädret eller min egen ork. Men det får visa sig helt enkelt. Jag hänger med så gott det går. Ska försöka lägga mig tidigt, eftersom det blir en tidig morgon. Varför går det inga roliga terränglopp häromkring? Kanske får ordna ett själv…
Har förberett mellanmål så jag inte ska hungra ihjäl. Kläderna är snart framlagda. Nu vill jag bara köra. Uppleva. Njuta. Flåsa. Endorfinrusa.
 |
| Kanske finns det vitsippbackar även på Sörmlandsleden. Foto: M. Eklund |
Åh, fjärilar i magen, jag blir nästan lite avis! Är inte anmäld till nåt lopp alls i sommar jag! Hm, borde nog ändra på det…
Det är lite härligt 🙂 Jag har bestämt mig att jag bara ska "spontanspringa" lopp I år, dvs anmäla mig ganska tätt inpå.
Lycka till! Älskar fjärliar i magen. Ta tillvara dem 🙂
Tack! Det gjoooorde jag!
Hoppas du får ett underbart lopp! Njut!
Det var verkligen focus på njuta. Därmed blev prestationen som den blev.
Att njuta är en prestation i sig! <3