Det är ju helt otroligt egentligen att vi har kommit långt in i mars utan att jag sprungit in året! Men nu har jag det. Har jag tur innebär det att jag får göra något skoj den 18 april. Om jag vaknar imorgon och kan gå i trappor obehindrat.
Har jag otur har jag fortfarande så svaga lårmuskler att knäna får ta skit för det och protesterar. Då kanske jag istället ”måste” gå på fest den 17 april….
Det var naturligtvis inte särskilt långt jag sprang, men det var härligt i vårsolen. Jag kände mig lite som en nyutsläppt kalv. Lite svajiga och stolpiga, men väldigt skuttiga, ben. Yster i solskenet. Nästan omkullblåst av vårvindarna.
Nu drömmer jag om fortsättning sisådär på onsdag. Det lär behövas lite rastning då.