Jag brukar oftast träna typ mitt på dagen. Men av någon anledning bestämde jag mig för morgonträning idag. Mest för att vädret såg ut att vara stabilast då, tror jag. För det var skiddags idag också. Jag kan inte få nog, nu när kroppen hänger med igen.
Hur som helst, jag kom iväg strax efter åtta och på Vretaslingan möttes jag av helt nydragna spår. Lite salig bara därför. Bra fart i kroppen och spåren kändes det som, dessutom. Men redan vid första vändningen var jag tvungen att stanna. Jag möttes nämligen av det här när jag gjorde mitt lappkast:
En helt makalös soluppgång som jag bara var tvungen att föreviga!
Sedan gick det undan. Motståndet var hårt idag; många riktigt duktiga! Och jag blev trött, faktiskt nästan lite yr. Men det var det sååå värt! Både för fartkänslan, soluppgången och åkarglädjen.