Alltså, jag kan inte riktigt bestämma mig om den här julkalendern jag tjatar om är mest jobbig eller mest mysig. Kanske är den bara mycket av allt. Klart är i alla fall att jag kommer få ligga i om jag ska klara hela. Jag, som nog skulle behöva en vecka på vilohem mest av allt just nu.
Skakig bild, men inte skakig fotograf! |
Igår betade jag av 15 minuter AMRAP, trots att jag var nästan totalt orkeslös. Men tack och lov resulterade det även i en rejäl upphämtning i min egen lilla armhävningsutmaning, och jag blev faktiskt piggare efteråt.
Morgonpromenad i mysigt julmörker var planen för idag. Julmörkret var inte jättemysigt, eftersom det var regn och slask, men målet med promenaden var desto mysigare. Luciafirande utomhus på dagis, med en hel massa söta, mysiga, tomtar och lucior. En Liten En ville absolut inte ta av sig tomteluvan efteråt, och jag måste ju hålla med henne om att hon klär i den!
Hej och hå, streta på! Klarar jag planen de två kommande dagarna, så tror jag nog att hela kalendern ska gå vägen. Häng i (och kör återhämtningsyoga på kvällarna)!
Jag blir nästan matt av att läsa… men du verkar lyssna på kroppen, det är bra! Kram på dig!
Ja, matt blir jag ofta för tillfället 🙂 Kram!
Känner du dig mentalt slutkörd lyssna verkligen på kropp (och knopp). Tanken är ju inte att kalendern ska bli ytterligare ett stressmoment…. :-((
Ta hand om dig!
Kram M
Tro det eller ej, men kalendern har nästan varit räddningen från all stress. Något roligt att tänka på mitt i allt annat. Men tack för omtanken!
Kram!