Idag har jag vab-premiär. Med en liten skrutt som fått hög feber efter vaccinet hon fick i förra veckan. Själv är jag sådär lagom alert efter att ha haft en närhetstörstande kamin klängande på mig i två nätter.
Så några stordåd blir det inte idag. Men ett russin ur kalendern i form av lite rörlighet har jag fått till.
Och lite friskluft med frostig inramning.
På sätt och vis nästan tur att jag blev hemma idag. Högdoser med cellgifter på nära håll gör att orosklumpen i magen gör sig påmind hela tiden.
Så i yogisk anda får jag nog säga att jag ändå är tacksam för vila och chans till återhämtning, så här i inledningen på det som för många verkar vara årets största stressmånad.