Nja… Det går väl sisådär. Kommande loppnypremiär till trots, så blir det inte så många kilometrar på kontot just nu.
Jag hade en fin upptrappningsplan. Som också fungerade ganska fint. Knäna knorrade lite men mindre och mindre nu sedan jag slutat amma. Men sen kom en dagisförkylning emellan. Den följdes sedan av sömnlösa nätter, eller som idag väckning kl 0350 av alltför (för tillfället) morgonpigg busunge, och så rymma till jobbet utan vare sig frukost eller kaffe, och hoppas att den lilla kommer på andra tankar och somnar om.
Det är inte att tänka på att springa då, liksom. Men snart, så ska jag få till det igen. Kanske redan på onsdag, kanske till och med på en skogsstig. Tills dess har jag fullt upp att komma ihåg det här:
