En sån vecka

Första jobbveckan efter semestern är avklarad. Ja, verkligen avklarad. Överlevd.

Jag visste redan innan att den skulle bli tuff. Ändå kunde jag inte riktigt föreställa mig hur det skulle bli. När man inte kan rapportera om träning får man rapportera så här:

Måndag: På något sätt lugnet före stormen. Kommer till jobbet vid 07-tiden och hinner sippa några klunkar medhavt kaffe innan rusningen börjar. Hade tänkt rensa mailboxen men inser att det får vänta. Möten avlöser varandra mellan 08-15.30. Hinner med tjugo minuters lunch och den enda friskluften jag tar mig är 6 min promenad till och från ett möte. Inte hemma förrän efter 18 och Liten har redan somnat när jag kommer hem. Stupar i säng när förberedelserna för tisdag är gjorda.

Tisdag: På jobbet vid 07-tiden igen. Möten hela dagen. 6-minuterspromenad är även nu enda friskluften. Hemma något tidigare och hinner äta och skicka iväg sambon på löprunda, för att själv lägga Liten, mysigt! Stupar sedan också i säng efter kökstjänst och en kvarts yoga och försök att jobba hemma på icke-fungerande jobbnätverk.

Onsdag: Bestämmer mig för att skippa hemmafrukost och äta skrivbordsfrukost för att spara tid men kommer inte iväg tidigare av olika anledningar, utan är på jobbet vid 07. Det kör igång direkt så frukosten uteblir men äts delvis lite senare. Mötesfull dag igen och kortlunch med kortpromenad. Kommer hem mitt i läggning och missar därför middagen för att inte störa läggning. Planerad träning uteblir därför också till förmån för nån timmes extra sömn.

Torsdag: Inser att skrivbordsfrukost var en dålig idé, så kliver upp 04 för att hinna äta, morgonduscha, tanka bilen och jobba ikapp innan det drar igång på jobbet. Funderade även på en morgonjogg men inser att det inte hinns med. Väl på jobbet är nätverket nere, så tji fick jag (och en handfull kollegor) för att vi var på jobbet kl 06.15 och tänkte jobba ikapp. Maratonmöten igen med kortlunch och minipromenad som följd. Hinner bara säga kort godnatt till liten och lyfter sedan skivstång i en dryg kvart för att räta ut mötes-ryggen.

Fredag: Är på jobbet i vanlig tid igen. Stökig natt med uppvaknande ungefär en gång i timmen. Lunchlöpning planerad men uteblev till förmån för lunchmöte. Avslutar sista mötet 16.15 och hinner hem för att lägga en övertrött Liten som inte alls vill läggas. När lugnet till slut lagt sig avslutar jag dagen med lugn yoga för att landa och sänka stressnivåerna.

Så. Ska erkänna att jag fick tänka till ordentligt för att ens komma ihåg hur veckan var. För lite pauser. För lite mat. För lite sömn. För lite träning. Minnessvårigheter. Så kan man väl summera det på ett kortare sätt. Om jag tycker synd om mig själv? Nej. Inser bara att så här kan jag inte ha det. Särskilt inte senare i höst när Liten börjar på dagis. Det går faktiskt inte. Dags för förändring!

Som väl var, så blev nattsömnen till idag bättre än på hela veckan. Matintaget har kompenserats i alla fall lite. Springabstinensen är stillad idag, även om det var länge sedan jag känt mig så sliten på en joggingrunda. Så att helger behövs, det är då ett som är säkert. Men det betyder inte att jag kan fortsätta misshandla sin kropp och hälsa i veckorna. Basta!