Ibland blir det man redan vet extra tydligt. Som om verkligheten vill göra sig extra påmind.
Jag har t ex olika stora fötter. Det blir extra tydligt när jag traskar omkring i skön-sandalerna så här på försommaren.
Nätterna har varit ganska struliga på sistone, så jag är rätt trött. Det blir extra tydligt när jag inser i bilen på väg till jobbet att jag glömt att borsta tänderna, trots att jag stod i badrummet och funderade på vad jag glömt, eftersom känslan av att det var något som saknades fanns där i mitt undermedvetna. När jag däremot höll på att glömma matlådan och bara ta med mig smörgåslådan sade instinkten ifrån och jag kom ihåg vad som glömts innan jag hann åka ifrån det. Risken att behöva gå hungrig gör tydligen att minnet (åtminstone selektivt) blir bättre.
Jag vet ju med mig att jag sprungit rätt lite på sistone. Det blev extra tydligt när jag summerade en hel månads träning (som jag gjorde häromdagen) och insåg att jag bara sprungit två gånger! Det är ju nästan inget! Jag börjar förstå varför jag hela tiden är så löpsugen. Det har ju gått jättelänge mellan gångerna på sistone, och det är verkligen något jag ska försöka åtgärda. Särskilt nu när kroppen inte protesterar lika mycket längre och såväl kvällar som mornar dessutom är snudd på oändliga.
Mer spring i sommar får det bli helt enkelt, det är tydligt!
Jag har också olika stora fötter. 🙂
Det är tydligen rätt vanligt, även om det inte är så vanligt att skillnaden är så stor.
Vilka jättefina sandaler!! Men trögt med struliga nätter, hoppas att det blir bättre snart. Och yey, mer löpning under de långa försommardygnen, heja du!
Tack! Själv tycker jag de är lite sådär fulsnygga 🙂 Det verkar bättra sig med sovet, peppar peppar ta i trä!