Gårdagens planerade morgonspring blev till lunchspring som blev till efter-jobbet-spring. Så kan det gå ibland. Fördelen med det var att springet blev i Olstorp, där det även finns ett utegym med bland annat armgångsmöjligheter.
Eftersom jag är rätt sugen på att någon gång kunna göra riktiga chins så kunde jag inte hålla mig från att testhänga lite i armgångsställningen. Det gick faktiskt! Förra gången jag testade (förra sommaren) så klarade jag inte ens att bara hänga där rakt upp och ner. Ramlade ner direkt. Oklart om det var greppstyrkan eller allmänna muskelstyrkan som var för bristfällig då.
Igår kunde jag hänga. Utan problem. Jag kunde till och med rubba mig själv ur hängpositionen. Någon decimeter eller så. Inte mycket, men ändå märkbart rubbad. Det tar sig alltså, även om det är långt kvar till ens en endaste hel chin.
Frågan är ju om framsteget beror på ökad muskelstyrka eller minskad kroppsvikt. Jag väljer att tro det förstnämnda. Lite positiv måste man ju få vara.
Åh! Jag har också velat klara en chins. Blir så impad av tejer som hivar sig upp och ned i chins.
Ja, det är ju liksom på nåt sätt den ultimata styrkeövningen 🙂 Och varför är det så svårt för tjejer egentligen?