Tidshål alltså. Sådana som man bara kan fylla med träning. Som bara finns där för att göra mig starkare. För även om jag medvetet prioriterat bebismys, så behöver jag prioritera min kropp för att kunna mysa optimalt. Bebis blir inte lättare direkt, samtidigt som jag själv börjar närma mig BMI-gränsen för undernärd.
Så jag försöker vara kreativ. Prioritera ännu mer. Optimera. Rationalisera. Så här:
- Fem minuter stabilitetsträning mellan dusch och kvällsmål är bättre än inget. Fem minuter märks ju knappt ens för en liten en.
- Om man lagar middag till två dagar på en dag får man plötsligt en hålhalvtimme. Perfekt för lite mer fokuserad träning med boll, gummiband och hantlar.
- Smygövningar mer fokuserat med eller utan bebis. Djupa knäböj med bebis. Tåhävningar vid spisen. Höftböjar- och iliotibialstretch i tvättstugan på väg till duschen. Kräver nästan inget hål alls.
- En kvarts kvälls- eller morgonsömn kan lätt offras för utsikten att få en mindre ömmande rygg och starkare axlar. Gå upp tidigare eller lägga sig senare alltså. Många små hål kan ge stor stabilitet.
- Kort och ofta får gå före långt och sällan. Hellre några femminutersomgångar varje dag än en heltimme i veckan.
Samtidigt är det ju tack och lov så att jag börjar bli mindre och mindre oumbärlig för litt-Troll. Hon har än så länge en makalös aptit även på vanlig mat så förhoppningsvis klarar hon sig längre och längre stunder med sin pappa framöver. Mera träningsmöjligheter till mamman!
Fler chanser att hoppa i guldtightsen alltså. Förhoppningsvis!
