Graviditetsklåda

Det här är ytterligare ett inlägg på temat ”kroppen vet mer än man tror”. Min graviditet blev lite onödigt spännande på slutet och hade kunnat sluta illa om jag inte av någon anledning känt att jag borde höra av mig till mödravården när jag började få en irriterande klåda. Sån där klåda som om man fått kläderna fulla av isolering. Mest för att höra vad man kunde göra för att lindra klådan, tänkte jag när jag ringde. Men barnmorskan satte genast upp mig för provtagning av leverstatus och gallsyror eftersom det tydligen kunde vara s k graviditetsklåda, vilket jag inte hört talas om tidigare.

De första proverna var ”nästan” normala och bara lätt förhöjda. Ingen vidare åtgärd eller ytterligare prover behövdes om klådan inte blev värre. Hobbyforskare som jag är (eller vad kallar man det när man vill veta allt om allt man stöter på) kollade jag upp fenomenet på nätet och när jag var på sista kontrollen inför förlossning några dagar senare bad jag att ändå få göra nya prover. Det var tur det!

När de nya provsvaren kom blev det nämligen medicinering direkt och besök på förlossningen för att göra fosterövervakning. Värdena hade stigit markant och gallsyrenivån låg nu på 36mmol/l (normalt är under 10). Fick också en hinnsvepning för att förhoppningsvis påskynda att förlossningen skulle komma igång. Samt ny provtagning redan dagen efter.

När de svaren kom ringde en barnmorska och meddelade: Du bör komma hit idag, och du bör inte räkna med att åka hem igen förrän bebis är ute. Oops…. Värdet var nu uppe på 67! Efter en något skakig lunch åkte vi in och några timmar senare föddes Trollet välbehållen.

Varför skriver jag det här?

Litegrann för att det inte finns så mycket att läsa om detta. Graviditetsklåda, eller s k intrahepatisk cholestas/graviditetshepatos är nämligen relativt vanligt, men verkar inte vara något som hålls under uppsikt av mödravården, till skillnad från exempelvis havandeskapsförgiftning och graviditetsdiabetes. Märkligt tycker jag, eftersom riskerna för barnet är ganska stor om gallsyrorna stiger över 40mmol/l.

Ännu märkligare blir det när man får höra andras erfarenheter. Som inte varit lika lyckosamma som jag utan där flera jag talat med faktiskt fått ett mycket sent missfall i någon av de senare graviditetsveckorna. Man kan alltså rädda bebisar genom att rutinmässigt ta några extra prover hos MVC, men det görs inte. Inte heller informeras man (i alla fall här i Östergötland) om riskerna och att man bör söka vård vid kraftig klåda. Enligt länken ovan är risken för fosterdöd 1-2% hos de som har hepatos. Det är 1 eller 2 bebisar av 100 av de som har en mamma med hepatos!

Sjukvårdsupplysningen anser dock att detta är en försumbar risk och talar nästan enbart om den irriterande klådan för modern och hur den kan behandlas. Lite skrämmande tycker jag! Visst, om man börjar ta prover rutinmässigt resulterar det förmodligen i fler igångsättningar, vilket kostar pengar. Men vi pratar ju om livet på små bebisar och tillvaron för deras föräldrar. Herregud, livet kan ju aldrig bli sig likt om man förlorar ett barn någon vecka innan det ska komma till världen!

Så vad jag egentligen vill säga är nog bara en liten varning till de som får klåda som gravida. Se för jösse namn till att få lever- och gallsyreprover tagna! Och se till att bli uppföljda efteråt, eftersom det (enligt min förlossningsläkare) finns en viss risk att levervärderna inte återgår till normala. Dessutom (enligt samma läkare) ökar risken att få hepatos om man under lång tid ätit hormoner (eftersom det är hormonerna levern inte klarar av) och om man en gång haft hepatos bör man inte ta preventivmedel med hormoner senare i livet. Tänkvärt…