En tredjedel av nedräkningen till normalform har passerat, herregud vad
tiden går! Dags att summera framstegen, för det går ju faktiskt
ordentligt framåt.
Som jag misstänkte från början är det inte konditionen utan styrkan som
kommer vara den begränsande faktorn. 80-minuterspromenaderna med
barnvagnen känns inte längre ansträngande och springsuget är mer och mer
påtagligt. Planerar springdebut om någon vecka (nåväl, några joggmetrar i allafall, man får ju ta det lugnt i början…). Det ska bli på ett lite speciellt datum om det går som jag tänkt.
Jag känner att jag har bra kontroll på bäckenbotten och helt ok kontroll på magmusklerna. I
alla fall tillräckligt för backiga barnvagnspromenader. Fortsätter att stärka
upp dessa delar för att framöver obehindrat klara löpning och få hålet som fortfarande finns på ett ställe mellan raka bukmusklerna att läka helt. Smärtorna är puts väck sedan någon vecka tillbaka, tjoho!
Det som däremot känns svajigt fortfarande är styrkan i höger ben och fot, och därmed kontrollen och balansen.
Det tar sig, men är långt ifrån betryggande återhämtat. Men det beror
ju inte bara på graviditeten, och något måste man ju ha att bita ordentligt i också!
Den övergripande känslan i kroppen är betydligt bättre än för några
veckor sedan. Förhoppningsfull, taggad och faktiskt ganska energisk.
 |
| Sandalbränna har jag i allafall lyckats få i sommar. Foto: M. Eklund |