Innan lill-trollet kom till världen blev vi korvstoppade från alla håll – föräldrautbildning, kollegor, bekanta – med vilket kaos den första tiden med en mini-människa skulle bli. Ingen sömn, ingen tid för matlagning, dammråttor eller personlig hygien. Så jag hade nog ganska låga förväntningar på min tillvaro.
Och visst, jag ska villigt erkänna att blogginlägg kanske inte är det som stått högst på prio-listan på sistone. Men kaos? Nja, det skulle jag inte sträcka mig till.
Visst, tillvaron är totalförändrad. Visst, jag kan inte slösurfa på datorn som förr, min kropp tillåter än så länge inte några fysiska utsvävningar (vilket jag verkligen saknar nu!), det blir inte direkt några långa gemensamma middagar. Men jag får ju i mig mat av hyfsad kvalitet, jag får åtminstone promenader och lite återhämtningsstyrka varje dag, och faktiskt flera timmars sömn i sträck varje natt (än så länge, vet att det kan ändras…). Och både sinnet och kameran är redan tillbräddenfyllda med upplevelser och minnesvärda ögonblick tillsammans med vår nya familjemedlem.
De gånger det faktiskt känns lite uttröttande eller jobbigt eller oroligt så kan man alltid trösta sig med mantrat från gravidyogan: det du känner eller upplever just nu kommer att vara annorlunda om en stund.
Eller som en bekant skrev: Efter tårar kommer leenden.
Apropå yoga förresten, så får det nog bli nästa tillägg i träningsmenyn: Mjukyoga för kropp och själ närhelst tillfälle ges. Även om mina promenader ibland också känns ganska yogiska. På sitt eget sätt.
Vilken bra mening det där var!
Och du kommer vara tillbaks i träningsrutinerna när det är dax. 🙂
För en gångs skull får det faktiskt ta den tid det tar 🙂
Tack så mycket för ditt bidrag i Tjejmarathons insamlingen!
Jag kommer att tänka på dig!!
kram
Tack tack 🙂 Jag kommer tänka på er oxå!