Just nu dagdrömmer jag om löpning rätt ofta. Helst barmarkslöpning men även vinterlöpning. All löpning helt enkelt. Häromdagen läste jag ett blogginlägg som så himla mitt i prick sätter fingret på vad det är jag drömmer om. Frihetskänslan liksom. Att kunna ta sig fram bara med hjälp av trummande fötter mot mjukt underlag och känna luften fylla lungorna, dofterna leta sig upp i näsan.
Tänker ofta tillbaka på senast jag sprang sådär riktigt ordentligt och dagdrömmer lite om sandiga stigar, vågor som rullar in och flåsiga intervaller. Bilden av mig själv blir ungefär så här:
 |
| Löparkjol, löparrygga, leende, gravid i v 3 (fortfarande ovetandes) Foto: M. Eklund |
Något att längta tillbaka till. Fantisera om när suget blir stort. Försvinna bort i skogar, på stigar, eller bland folkmyller och fart och fläkt. Löparpuls helt enkelt.
 |
| Tjejmilen 2012. Lerigt, härligt, löpning! Foto: M. Eklund |
Visst är det härligt?! 😀
Absolut! Längtar, längtar!