9 + 10

Återintroducerar crosstrainern i träningen den här veckan. Siffrorna i rubriken är antalet minuter hittills. Jag har testat två gånger. Första gången efter det vanliga cykelpasset, då tog det 9 minuter innan låret protesterade och jag hörde mitt nya mantra i huvudet: Lyssna på kroppen, lyssna på kroppen.

Idag testade jag igen, också efter ett cykelpass, något längre och intensivare sådant dock, och nöjde mig med 10 minuter av tidsskäl, men kände inget alls i benet. Så olika, med bara två dagars mellanrum. Dagsform? Raketsnabb tillvänjning av en ovan muskel? Helt enkelt mer uppvärmd/varm?

Oavsett vilket så kändes det bra att faktiskt bli lite svettig av passet också, inte bara småvarm. Pigg blev jag också, även om reklamen som låg i brevlådan när jag kom hem antydde att det krävs mer för att jag ska bli pigg!

Foto: M. Eklund

Eller i allafall för att jag ska bli pigg, smal och glad… Undrar om jag ska ta det som en pik? Jag börjar ju trots allt bli ganska rund om magen… Öppnar ”brevet” man så kan man läsa att tidningarna ”GI & Hälsa” och ”Allt om LCHF” är lösningen, och hjälper mig nå mitt nyårslöfte. Hur de nu vet vad mitt nyårslöfte är? Visar sig ju mycket riktigt att de inte alls vet, eftersom de också säger ”Om du väljer GI- eller LCHF-metoden är en smaksak. Båda metoderna funkar finfint om du snabbt vill nå ditt viktmål/…/passar dig som gärna äter kött i alla former”. Men Bonnier, jag har ju inget viktmål (möjligen att gå upp ett antal kilo till i maj och sedan tappa dem igen, av helt andra orsaker än en diet…), jag har ju ett mindre-kött-mål. Ni missade nåt!

Skämt åsido, är det verkligen så att ner-i-vikt-med-hjälp-av-en-köttdiet är ”allas” mål? Och att reklammakarna på allvar tror att folk på allvar tror att en diet gör dem ”pigga och glada”? Fick mig i allafall ett gott skratt när jag tittade i denna, tack för det!