Jag fick ett meddelande på Facebook igår kväll från en vän, som löd så här: ”Jag anmälde mig till Stockholm Marathon nästa år. Game on?”
Sätter ju onekligen griller i huvudet. Även om jag tvekar inför 42km asfalt. Hade det varit terräng eller åtminstone grus hade jag nog antagit utmaningen direkt. Men asfalt?? Stackars knän och vader…
Tål att tänkas på