Efter ännu en vecka jag helst vill glömma har jag återigen hopp om återhämtning. Har klarat mig utan värktabletter i två dagar nu, även om det borde ha varit sisådär sju dagar sedan jag skulle ha sluppit dem. Känner mig minst sagt lurad av sjukvården och mitt sedan tidigare obefintliga förtroende för en viss avdelning på plan 16 på US i Linköping har (fast jag inte trodde det var möjligt) sjunkit ännu lägre. För mig som patient känns det som att det enda man fokuserar på är att hålla patienten så långt borta som möjligt så att kostnaderna kan minimeras. Jag vet att de som jobbar där förmodligen sliter järnet och jag klagar inte på hur jag blir bemött när jag väl får komma in, men det känns som direktiven uppifrån är mer kostnadsdrivna än frisk- och hälsovårdsdrivna.
Jag har till och med skriftligen löften om att den här proceduren jag gått igenom skulle vara i huvudsak överstånden på ett dygn. Men inte förrän 6,5 dygn passerat var jag såpass smärt- och krampfri att jag kände att jag kunde överge värktabletterna. Trots fagra löften om att hjälp bara var ett telefonsamtal bort om det skulle bli utdraget eller göra jätteont så har detta inte efter fyra telefonsamtal infriats på något sätt. Kalla handen varje gång. Tanken på återbesöket på måndag framkallar nu mest oro och misströstan. Ingen lust att dra ut på det här längre nu.
Menmen, jag ska sluta vara bitter också, det tjänar ju inte så mycket till, och sjukvården lär knappast få mer resurser så att man faktiskt kan ta hand om sina patienter bara för att jag är missnöjd och helt slut. Otroligt vad smärta kan ta slut på ens ork alltså! Har i allafall lärt mig en del av det här, och det kommer lite mer positiva lärdomar i ett annat inlägg, förhoppningsvis snart. Nya tag är jag redo att ta, men törs inte riktigt lita på att jag kan ta dem förrän efter måndag. Skeptiker ut i fingertopparna just nu.
Veckan har iallafall bjudit på leverans av min nya leksak… En ganska dyr men efterlängtad sådan. Äntligen har jag tagit klivet över på Mac-sidan. Tror jag har en del omställning att göra fortfarande, men är nog rätt nöjd ändå hittills. Vet inte specifikt med vad, men kanske är det grafiken som är mest bäst hittills. Och finurligheten i vissa funktioner. Överföringen via trådlösa nätverket från gamla PCn till nya Macen kanske? Blir nog skoj det här.
Foto: M. Eklund |
Idag är också första dagen på SEMESTER! Fyra veckor om det vill sig väl. Vi var rätt utpumpade bägge två märkte vi när vi slappnade av igår kväll. Sov (för oss) länge och har mest slappat hela dagen. Tog en dryg mils promenad (dock med fikapaus i Bergs slussar på halva vägen. Härligt nog så gick det bättre än jag trodde, så krafterna ligger nog fortfarande och lurar i bakgrunden, om jag bara trugar lite med ordentigt med sömn och bra mat framöver. Om en dryg vecka vankas ju vandring och det vill jag ju för allt i världen inte missa! Förutsatt att den oförtroendeingivande sjukvården ger klartecken då. Som sagt, liiite skeptisk är jag allt fortfarande. Även om jag just i skrivande stund också är smått optimistisk. Och sötsugen…
Ja, inte skrattar man direkt när man behöver ha kontakt med den svenska sjukvården. Skickar både ett sympati-grrrrr och lite styrka!