Jag hade planerat att mitt ”långpass” idag skulle bli ganska lugnt och skönt. Med avseende på omgivande störningar. Tänkte ge mig iväg ganska tidigt på förmiddagen för att undvika trafik längs vägen och värsta folksamlingarna längs kanalen. Det blev inte riktigt som jag tänkt…
Började med att värma upp enligt StrengthRunning’s rekommendation. Insåg att jag inte är lika rörlig och smidig som killen som instruerar… Men kan väl alltid bli, förhoppningsvis. Testade kompressionsstrumporna från Smartwool idag, och hade med mig hemgjorda nyponkakor enligt det här receptet (som jag modifierat lite: tranbär och russin istället för katrinplommon och mullbär). Annars standardutstyrsel: tights, t-shirt, tunn jacka, vätskebälte och på fötterna NB890.
Gav mig av i godan ro och ner till Ljung gick det bra; lugnt och skönt och lagom varmt i vårsolen. I Ljung pågick en cykeltävling, det ingick inte riktigt i min plan. Hoppade över vägräcket precis innan en bro i ren självbevarelsedrift när den största klungan kom, så det blev lite spännande inslag i mitt lugna söndagsmorgonpass. Loppet verkade vara nån slags varvlopp, och efter lite googlande kom jag fram till att det var Östgötaloppet. Kände mig lite smådum när jag kom joggandes förbi publikhorderna men efter att vägen vänder in mot Ljungsbro igen så var jag återigen ganska ensam på vägen, bortsätt från cyklister på uppvärmning eller nedvarvning. Blev iallafall en rätt snabb kilometer när jag hade ”publik”, kan jag konstatera.
Nån kilometer senare kunde jag lämna vägen och fortsätta uppe på kanalbanken istället, mycket skönare! Började märka av att jag totalt hade felbedömt temperaturen. Jag svettades floder och kände mig lika varm som en högsommardag. När jag tittade ut imorse var det frost på vår gräsmatta, men den måste ha försvunnit fort för det kändes som det var typ femton grader varmt, minst. Alldeles för varmt med kompressionsstrumpor, långa tights och jacka med andra ord! Är det inte av regn man blir blöt så är det av svett!
För mig går gränsen för långa tights vid 7-8 grader… Så en långärmad t-shirt, trekvartstights och låga strumpor hade nog varit mer passande. Vätskebältet satt däremot fint på plats även den här gången, vi börjar nog bli kompisar nu. Enda nackdelen är ju att det inte går att få med sig så mycket ätbart i den lilla fickan. Inte för att det behövdes idag, men för kommande pass av lite längre karaktär.
Kilometrarna tickade på utan att jag kände mig särskilt trött. Konstaterade att det var alldeles för mycket tuggmotstånd i mina bars, inget som funkar att ha med sig på löppass egentligen. Jag behöver något mer lättsmält, även om det var riktigt goda. Hittills är nötcremen ohotad på första plats som energitillförsel.
Sista kilometrarna, som är ganska mycket motlut, kändes i benen. Högervaden stelnade lite, så det blir kompressionsstrumpor på i eftermiddag också (version tunnare) , för återhämtning. Avslutade passet med humöret fortfarande på topp, vilket innebär att jag inte hann bli särskilt trött. Konstigt vore väl också annat, eftersom jag fortfarande kör min 6-3-5-3-4-2-3-2-2-1-1-1-kombo där siffrorna är minuter och varannan siffra innebär löpning, varannan gång. Annat törs jag inte än med det stackars Onda Knät. Även om det är cykling som gör det värre, inte löpning…
För att summera, så blev passet 32,4% av sträckan jag ska springa i juni. Så förhoppningsvis har jag kommit över tröskeln ”10% på träning, 90% på vilja” i allafall. Håller jag samma tempo då (vilket inte är så troligt, men ändå…) så blir sluttiden 5.43,20. Puh…