Mina långpass som jag planerat under våren har ju inte riktigt blivit vad jag tänkt från början. Det Onda Knät har satt stopp för löpning i någon större utsträckning tills någon expert kan tala om vad det är för något. Tills dess består mina långpass mest av att röra på sig en längre tid, numera också med jogg-inslag. Även om det pga tidsbrist inte blev så långt idag, bara 1h10min, så går det faktiskt över förväntan. Efter löptestarrundan på lunchen i torsdags så har jag, hör och häpna, mindre ont i knät än jag hade innan. Likadant var det idag: Jag lägger in 1-min joggar emellanåt (typ var femte minut just nu) i den raska promenaden och det var bara den första som smärtade lite.
Sambon säger att jag grubblar för mycket och ibland är jag benägen att hålla med, det finns en del tillfällen när det nog skulle vara bättre att bara vara och inte tänka så mycket. Som idag när vädret är så fantastiskt t ex!
Men det är ju också grubblandet som gör att man kommer fram till lösningar. Friskluften och solskenet gör ju också att jag tänker bättre. Och jag börjar faktiskt på allvar tro att det är allt stillasittandet på kontoret i veckorna som gör att jag får ont. Ibland när jag inte tänker mig för sitter jag med benen i kors och det borde kunna slita på ”ömtåliga” knän. Inbillar jag mig. Jag tror också att problemet kan ha sitt ursprung i min höft som tidigare gjort rätt ont. Har fokuserat rätt mycket på löpsteget de få gånger jag joggat på sistone och det är när jag inte tänker mig för och wobblar med höften eller sätter i foten för långt fram som det gör ont. Undrar dock fortfarande vad det är som gör att högerbenet/foten aldrig lär sig när vänstern springer på så fint med hög höft och mellanfotslandning…
Hur som helst så kändes det även idag bättre än jag hade trott, och dryga 9km hann jag avverka. Långt ifrån imponerande, jag vet, men jag är glad att jag överhuvudtaget kan jogga alls! Så nu ligger en anmälan till Tjejmarathon ännu mer på lut än tidigare. Grymt sugen! Om jag bara klarar av att fortsätta skynda långsamt och inte får mer ont förstås…
