Tejpad, prickig och glad!

Imorse skulle äntligen det Onda Knät få bekänna färg. På rekommendation från sambon hade jag bokat tid hos en sjukgymnast på Aktiva Rehab och hoppades på det bästa men befarade det värsta. Tänk om jag skulle få träningsförbud?! Tänk om knät skulle dömas till operation igen?! Eller tänk om sjukgymnasten helt enkelt skulle tycka att en vanlig motionärs krämpor inte var så intressanta…

Oroade mig i onödan visade det sig. Sjukgymnasten böjde och klämde och tryckte och tittade, länge och väl. Jag fick göra benböj på bägge benen, och på ett ben (haha, vilken dålig balans jag har!). Fötter och rygg inspekterades och rörligheten sattes på prov. Blev grundligare undersökt än jag hade väntat mig att jag skulle bli och kände mig därför i trygga händer. Det visade sig att mitt högra knä har två problem:

• Slemsäcksinflammation på insidan av knät där tre muskler har sitt fäste (semitendinosus, sartorius och gracilis). Fick ultraljudsbehandling för att kicka igång läkningen av inflammationen och blev mycket snyggt tejpad med en tejp som ska stimulera blodcirkulationen i fästet. Tejpen sitter i 4-5 dagar, därefter är det Voltaren gel som gäller, om jag vill.
• Infallande knä vid benböj, orsakad av genomfall på insidan av foten. För att fixa till detta behövs träning, träning, träning. Blev fint prickad på inre fotknölarna, foten, knät och höften för att illustrera vad som ska åstadkommas. Här sätts min dåliga balans på prov. Ståendes på ett ben ska jag lyfta inre fotknölen en halv centimeter utan att förlora jämvikten, rikta upp knät så det inte faller inåt och skjuta fram höften. Varje dag. Om någon vecka ska det utföras på balansbräda. Kompletteras med vanliga benböj samt benböj mot vägg med boll mellan knäna, allt med fokus på framåtriktat knä och fot.

Jag var så himla lättad när jag gick därifrån så jag nästan skuttade fram! Jag får fortsätta träna precis som jag vill, det är till och med OK om det gör ont i början. Bara det inte blir värre efteråt. Så nu kan jag äntligen släppa loss mig själv lite igen. Springa när kroppen vill springa. Cykla om jag tänker på knähållningen. Yoga, dansa, hoppa, skutta, tjoho!

Bara jag inte glömmer min rehab förstås. Återbesök är bokat om tre veckor, och då ska löpsteget analyseras också, vilket nog kan vara ännu en pusselbit!