Det märks att jag inte varit i tävlingstagen på ett tag. Efter Lidingö Tjejlopp i höstas var jag rätt less på att alltid känna att jag måste träna för att prestera på lopp, så då beslöt jag att pausa ett tag och bara träna för att det är kul och för att jag mår bra av det och hitta inspirationen igen.
Nu har den kommit tillbaka med besked och liksom slagit mig i huvudet med en sån där stor gummihammare man ser i gamla Disney-filmer.
Är sugen på något extremt, utöver det vanliga. Inte bara något VårRus eller en Tjejmil. Nej, lite mer att bita i ska det vara. På löpfronten finns ju en del att välja på. The Run t e x. Eller fantastiska Tjejmarathon som jag skulle kunna delta i bara för den goda sakens skull men som också verkar vara ett riktigt naturskönt lopp. Eller galna Fotrally. Eller jag skulle nog till och med kunna nöja mig med mer lokala och inte så extrema Kanallöpet på lättsprungen kanalbank alldeles nära hem!
Fast eftersom det Onda Knät gäckar mig och sjukgymnasten ännu inte har gett mig sin dom så vet jag ju inte ens om eller hur mycket jag kommer kunna springa framöver. Så kanske bäst att vänta lite med de där impulsanmälningarna… Åtminstone om det gäller löplopp. Är det t ex cyklar eller skidor inblandade tror jag det är betydligt mer fritt fram för galna förslag.
Och på tal om skidåkning, så ska jag ta och stilla skidsuget i allafall lite grann de närmsta dagarna. Nostalgitripp till Långberget där det ska finnas hela 63 km fina spår att göra osäkra. Vätskebältet är medpackat för långturer på Vasabanan, böcker finns med för lata eftermiddagar och ett glatt humör kommer automatiskt bara jag tänker på de vita vidderna och de många spåren. Så här såg det ut förra gången jag åkte därifrån: