Browsing Tag

Yoga

Friluftsliv Recept Träning

Första veckan med #julikalender

Ju längre in i juli vi kommer, desto mer gillar jag vår #julikalender. Dels för att den får mig att inse att jag faktiskt ofta fyller vardagarna med små guldkorn, och nu blir jag lite mer medveten om att jag faktiskt borde värdesätta dem som sådana också. Punkter i listan har ju bockat av sig själva, ofta flera om dagen (så att bara välja en som dagens aktivitet är inte alltid så lätt). Men också för att den hjälper mig att skapa vardagsguldkorn även på de lite mer grå dagarna när det mesta känns tyngre. Dessutom utan press och prestation, utan enbart med fokus på att skapa sig en underbar sommarmånad fylld av minnen för alla inblandade!

Jag tänkte hursomhelst att jag skulle summera lite vad jag ägnat mig åt för aktiviteter hittills i juli:

1 juli: Tåhävningar när jag borstade tänderna
Egentligen tänkte jag inleda juli med en annan av aktiviteterna från listan, men efter att ha klarat ca 70% av den så sa kroppen (läs: bäckenbotten!) ifrån så jag pausar den till senare delen av månaden. Därför fick tåhävningarna rycka in under kvällstandborstningen och bli avbockade på listan.

2 juli: Ät det somrigaste du vet
Egenodlade jordgubbar med grädde till fikat i Vadstena. Västerbottenpaj med kantareller (med inspiration från Vegokäk) till middag. Det var ju uppenbart att den dagens aktivitet blev riktigt somrig mat!

3 juli: Yoga en stund utomhus
Jag kände behovet redan på förmiddagen. Det blev mer och mer skriande ju längre dagen gick, så det var tur för åskskurarna att de höll sig undan och släppte fram kvällssolen när jag äntligen fick chansen.

Fast eftermiddagsturen till skogs med familjens största bärälskare, den kan nog nästan också räknas som yoga! Den kommer nog däremot att upprepas senare någon dag med gummistövlar på fötterna och då bockas av som en annan punkt!

4 juli: Besök ett fik/restaurang du aldrig besökt tidigare
I måndags hade jag verkligen kunnat bocka av typ fem punkter i kalendern. För jag testade även en ny träningsform som kändes kul (FLX på SATS Online, tack Uppochhoppa för gratisveckor!). Försökte även beställa något gott på det där caféet, och spana på folk, men sällskapet ville bara ha en bit äpple och hade sedan bråttom iväg till mer spännande saker… Och så körde jag rörlighet enligt Mobility Monday, men den godbiten kanske också får vara med lite senare i månaden. Så dagens avbockning fick helt enkelt bli att det där fiket vi var på hittills inte har testats förut, trots att vi är i krokarna i princip varje vecka.

5 juli: Upptäck något nytt
Vi var ute och gick på vår favoritrunda bland gärdsgårdar och ängsblommor. Jag tänkte att det var väldigt vad mycket nässelfjärilar det är. Tittade lite närmre och insåg att det nog inte var nässelfjärilar, men kunde heller inte placera dem. Så Google fick hjälpa till. Min slutsats blev: Praktfjärilar –> Pärlemorfjärilar –> Argynninni –> Argynnis. Så jag upptäckte både en fjärilsart jag inte sett förut, och att jag är ganska dålig på fjärilar…


6 juli: Sätt på dig gummistövlar, stäng av mobilen och plocka blåbär/kantareller
De flesta andra dagarna har flera punkter velat bocka av sig själva. Den här var det tvärtom. Orken var inte på topp och humöret var också lågt. Så jag tänkte helt enkelt att lite mamma-dotter-tid i naturen skulle piffa upp dagen, trots avsaknad av både gummistövlar och avstängd mobil (säkerhet och kamera, ju!). Och faktiskt blev det ett riktigt guldkorn! Kommer definitivt att bockas av fler gånger.

7 juli: Gör din somrigaste smoothie
Ganska länge nu har jag varit sugen på smoothie med mynta i. Det finns ju också med på min sommarlista. Så idag svängde jag ihop det somrigaste jag kunde komma på. Riktigt, riktigt gott och läskande blev det!

Såklart får ni receptet också: Koka 250g frysta hallon. Blanda i ca 200g fryst mango, några stora svenska jordgubbar, en skvätt apelsinjuice, lite kallt vatten och ca 10 myntablad. Mixa, häll upp i något fint glas och njut!

Vad hittar ni andra på såhär i semestertider? Har ni hittat något kul från julikalendern att testa?

Träning

När yogan ger påtaglig effekt

Idag fick jag en dryg halvtimme alldeles för mig själv mitt på dagen. Tog chansen och gjorde ett mjukt yogapass för rygg och nacke eftersom jag varit så stel senaste dagarna. Och eftersom rygg, axlar och nacke tar mycket stryk när en hel del tid spenderas med att bära, mata och vagga små barn…

Inget avancerat pass alls, utan uppmjukningsövningar för ryggrad, skuldror och nacke. Ryggflex, ryggvridningar, sidoböjningar och nackrullningar med öppen mun för att käkarna ska slappna av. Lite eldandning. Avslutande savasana. Allt med slutna ögon och fokus i tredje ögat. Mantrat Sat Nam i huvudet i takt med andningen.

Hade väntat mig en skönare känsla i rygg och axlar. Den infann sig som planerat. Hade inte väntat mig den isande känsla som efter ett tag spred sig framförallt i armarna, men även i skalpen, ögonlocken och även till viss del ner i benen. Som när cellgifter sprider sig i kroppen. Faktiskt exakt samma känsla.

Den fick mig att undra. Om rester av cellgifter ”fastnat” i ryggraden/benmärgen och frigjordes när den stackars ryggen nu mjukades upp. Eller om jag helt enkelt haft så mycket spänningar att samma känsla uppstod när blodcirkulationen fick fart igen. Känslan var ju inte så värst angenäm, men samtidigt är det häftigt hur påtagliga och direkta effekter yogan ibland ger, fysiskt eller mentalt. Vissa menar att yoga har en slags detox-effekt och att vridningar är extra utrensande, så kanske var det något sådant.

Just eftersom effekten var så markant kan jag heller inte låta bli att undra hur mycket annat jox i form av slaggprodukter och annat som ”fastnar” i kroppen i onödan för att man inte rör på sig så mycket som man behöver. Lite skrämmande faktiskt… Känner att jag nog vill läsa lite mer om just det där med effekterna av yoga, på en mer vetenskaplig basis. Vad har man kunnat påvisa för processer i kroppen som en följd av yoga egentligen? Kanske får bli sommarens nörderi…

Träning

#stabilochstolt – edition 2.0

För något år sedan hade jag som nyårslöfte att bli stabil och stolt. Både fysiskt och mentalt. Fysiskt är jag i ungefär samma läge som då och behöver bli stabilare på alla möjliga ställen, efter min senaste graviditet. Mentalt är behovet ännu större att komma tillbaka till en stolt och stabil version av mig själv.

Så jag tänkte väcka den där taggen till liv igen och använda den för att dokumentera vägen tillbaka till ett starkare, stabilare och stoltare jag. Stabil och stolt är också veckans tema hos Bloggar om Hälsa, och det har kommit så himla mycket klokskaper ur vårt nätverk så jag är nästan stum!

Anna tipsar om hur man kan stärka självkänslan vid utmattning för att komma rakryggad och stolt ur en sådan prövning. Hon skriver bl.a. om att se det man faktiskt gör – inte bara det man inte gör. Detta skriver också Ida om – att vara stolt över sig själv och inte låta Jante komma och kraxa över axeln.

Helena skriver personligt om hur träningen stärkt henne mycket även mentalt och hur man kan tänka för att vara sin egen förebild. Detta inlägg väckte många tankar hos mig, för just det mentala har verkligen fått sig en knäck hos mig under den här våren. Tidigare har jag ansett mig vara ganska mentalt stark, och rätt seg och uthållig. Jag har haft verktyg, strategier och metoder till hjälp för att ytterligare medvetet stärka psyket när det behövts. Samtidigt har jag från och till rejäla dippar (även innan sjukdomen) där jag verkligen inte har höga tankar om mig själv. Bristande självkänsla helt enkelt, som jag tror beror på fröken Duktig-syndromet. För det är i perioder när jag kanske inte kan, eller verkar, vara så duktig, som de där dipparna kommer.

Därför har jag den här våren av förklarliga skäl haft svackor. Jag försökte förebygga det bl a med min positivitetsbok. Med att försöka se det som ändå är bra. Det fungerar för det mesta. På allt annat än mig själv… För när det gäller mina tankar om mig själv kan jag verkligen snurra in mig i mina egna tankar och hjärnspöken. En ond spiral helt enkelt. Som jag inte vill hamna i. Dels för min egen skull, men också för att jag inte vill att det ska smitta av sig på barnen. Jag vill lära dem, och visa för dem, att de duger precis som de är, och är värdefulla i sig själva, utan duktighet och prestationer. Så då måste jag ju lära mig själv det på riktigt också, även i svåra perioder. Lite som det Helena skriver om att vara sin egen förebild.

Därför tänker jag att jag ska göra något åt det en gång för alla, även om det såklart kommer krävas underhållsträning kontinuerligt, precis som med all annan träning. Mina viktigaste verktyg för att bli stabil och stolt mentalt igen kommer att vara:

Att våga be om hjälp. Jag har jättesvårt för det eftersom jag är van vid att den som skärper till sig, biter ihop och hjälper andra. Vilket flera gånger har tagit mina sista krafter.

Att prata om det. När man lyfter ut hjärnspökena i dagsljuset blir de ofta mindre bara av det. Dessutom kan man ju faktiskt få värdefulla tips!

Att lyssna inåt! Alltså verkligen våga lyssna på vad min inre röst säger och vad mitt hjärta klappar för. På riktigt. För om jag inte själv lyssnar, hur ska jag då kunna begära att någon annan gör det?

Regelbunden yoga och meditation. Det har räddat mig tidigare, och är superviktigt både för min mentala och fysiska balans. Flera gånger har jag upplevt att jag genom yoga och meditation öppnat dörrar som jag i ren självbevarelsedrift hållit stängda länge. Dörrar som när de öppnats har orsakat ganska jobbiga reaktioner, men också för mig viktiga insikter som gjort att jag kunnat släppa, bearbeta och gå vidare.


Jag är ju även i ett läge där jag behöver bli stabil i kroppen igen. Få tillbaka min stolta hållning och känna att kroppen är med på noterna. För det behövs bl a en stark bål, vilket Erika skriver om i sitt temainlägg. Jag gjorde upp min plan för den fysiska återkomsten för någon vecka sedan, och kommer nog behöva lägga band på viljan för att inte gå för snabbt fram. Hur Ida hanterade just att hålla sig till en plan kan du läsa om i hennes inlägg.


Att komma tillbaka till en #stabilochstolt version av mig själv kommer att kräva mycket och hårt arbete. Därför kommer jag låta det ta den tid som behövs. Nyckelorden blir att lyssna och balansera. Ibland kanske det fysiska får ta över. Periodvis kanske det mentala känns viktigare. Det får visa sig. #stabilochstolt med #glädjebalansenergi i åtanke, typ.

Träning

Cyklat, yogat, läst!

Plötsligt händer det, som man säger… Idag kändes det av någon anledning som att jag hade eoner av tid att göra det där jag tycker att jag aldrig har tid med annars. Som att cykla i solskenet. Yoga i skuggan på altanen och i trädgården. Läsa skönlitteratur.

Förvisso fick jag nästan två timmar att spendera bara med mig själv, men det är nog faktiskt inte hela förklaringen. För den första av ensamtimmarna spenderade jag med att äta lunch och rensa halva garderoben. Någon nytta måste man ju göra… 

Och på en timme hinner man ju inte allt som rubriken säger, även om man skulle vara snabb! Bara yogan gjordes på ensamtiden. Ett gravidanpassat pass för ländryggen. Det kändes passande eftersom ryggen tar en del stryk i bära-barn-vardagen. Precis lagom tungt kändes det, och det är bara att konstatera att jag är precis så stel som jag misstänkte!

Ett lite svajigt träd


Cyklingen var egentligen den som var först ut. Ren transportering, men ändå ett test av hur bra eller dåligt det är ställt med kondisen (eftersom Ljungsbro är ganska backigt, åtminstone i vår ände). Trodde att jag skulle behöva gå sista biten uppför backen hem igen, men faktum är att jag tog mig upp utan problem och utan att bli särskilt andfådd! Yeay!

En lycklig cyklist


Boken då? Den får följa med lite varstans och jag är riktigt glad att jag hittat tillbaka till böckernas förtrollande värld. För en gång i tiden var jag ju faktiskt en riktig bokmal! 

En spännande bok


Trots ganska hög aktivitetsnivå känner jag mig inte tröttare än vanligt. Så förhoppningsvis är krafterna på väg tillbaka, eller så hade jag bara en tillfälligt bra dag… Den som lever får se, som gammelfarmor brukade säga!

Träning

Att ta mig tillbaka

Där jag befinner mig fysiskt just nu hoppas jag att jag aldrig mer kommer att behöva befinna mig. Med formen i botten efter en graviditet följt av cellgifts- och strålbehandling. 

Återhämtningsbacken känns ganska brant, måste jag säga. Å andra sidan misstänker jag att framsteg framförallt på konditionssidan kommer att komma ganska fort och lätt. Kanske lite för lätt i förhållande till resten. Det märker jag redan nu. I ett obetänksamt ögonblick hoppade jag lite studsmatta med treåringen häromdagen och det är kanske inte det smartaste att göra för en ganska nybliven tvåbarnsmamma som nästan inte tränat på flera månader…

Därför vill jag ha en ganska strukturerad återhämtningsplan för att bli mig själv  igen, så som jag är van vid att känna mig. För att på så sätt kunna lägga band på eventuella löparinfall och studshopparlustar i förtid. För att hela kroppen ska hänga med, inifrån och ut, som det så fint heter. Jag vet att detaljerna i planen kommer att ändras längs vägen, men det känns ändå bra att ha de stora dragen nerskrivna för att kunna påminna mig själv. För att ha i åtanke att det är långsiktig #glädjebalansenergi som är målet. Förutom målet vid horisonten då…

Den plan jag gjort upp ser ut så här:

Jag ska ta mig igenom alla nivåer av MammaMage innan annan styrketräning blir aktuell, hur tråkigt det än må vara. Jag vet ju att det är nödvändigt! Tills dess är det promenader eller ganska lugn cykling som gäller för konditionen. 

Därefter tänker jag basera styrkeuppbyggnaden på programmet i Lofsans mammaträning, men gå rakt in i block 2 eftersom block 1 bara innehåller aktiveringsövningar som i princip motsvarar de i MammaMage. Tvivlar på att jag kommer mäkta med så många pass i veckan som programmet innehåller, men tänker att det får ta längre tid att slutföra istället. Viktigare att genomföra alla passen liksom! Samt att jag även vill ha in yoga och rörlighet i ekvationen, vilket gör att det bara blir dumt att tro att jag ska få in allt i den höga takt som boken beskriver. 


Löpning är nog det jag längtar mest efter (förutom skidåkning, men den känns ju ganska avlägsen så här mitt i sommaren). Den introduceras långsamt när bålstabiliteten känns tillräcklig. Dessutom tänkte jag börja lugnt genom att börja med löpningen som lågpulsträning enligt Maffetones principer, vilket gör att den automatiskt kommer att bli långsam. Det kräver ju förresten också att jag införskaffar gamla Garmins ersättare också, hehe…

Cyklarna ska få rasta sig en del, som konditionsträning. Dock oklart hur mycket, eftersom cykling tyvärr är lite svårare att få till eftersom jag inte kan ha en barnvagn på släp (iallafall inte på MTBn!)

Yogan är, och kommer bli, superviktig. För att bibehålla den där, för mig, så viktiga balansen. Som stressreducering; för att rensa huvudet, förbättra rörligheten och ge tillfällen till , stressreducering och avslappning. Samt inte minst för att skapa fysisk balans och stabilitet i kroppen. Just i yogan är jag riktigt sugen på att ta hjälp av någon. Typ en personlig yogafröken liksom! Men får se hur mycket utrymme som finns för det. Tror tack och lov att jag kan komma en bra bit på egen hand också.

Hela styrkeprogrammet i Lofsans bok är 40 veckor, dvs lika långt som en graviditet. Tror som sagt inte jag kommer att ha kommit igenom allt till dess, men det känns ändå som ett bra tillfälle att utvärdera hur det gått. Då är Lill-Trollet ett år och det är också ett år till det där hägrande målet vid horisonten!

Så jag återkommer i februari och berättar hur det har gått helt enkelt! Även om jag säkert kommer göra antydningar längs vägen också…

Träning

En bra start på dagen

 Jag är, och har nästan alltid varit, morgonmänniska. Älskar att få världen för mig själv på morgonen. Höra ljuden som försvinner i allt annat brus under resten av dagen. Känna dofter och uppleva stillhet. Är en sån där #morgonpiggjävel helt enkelt…

Nu för tiden blir det inte så ofta sådana drömmiga morgnar i ensamhet, eftersom det är två små troll här hemma som också är morgonmänniskor och oftast väldigt hungriga sådana! Mysigt, men kanske inte så mycket mindfullness, utan snarare vardagskaotiskt. Därför ligger min egen stund för mig själv oftast på kvällen numera, och jag försöker avsluta dagen med fokus på det som varit positivt (även om det har hänt lite väl ofta på sistone att jag glömt den där skrivboken i lådan). 

Nu i juni har Emma och Victoria dragit igång ett initiativ för att ge sig själv bra förutsättningar för en bra dag genom att fokusera på en #positivstart och därigenom lägga grunden för hela dagen.

Jag gillar verkligen tanken, även om just morgonen, för mig som morgonmänniska, redan är det bästa på dagen (även om jag då och då går upp så tidigt att många nog nästan skulle räkna det som fortfarande natt!). 

Detta till trots så finns det ändå några saker som måste finnas på plats för att lägga den där grunden för dagen. Givetvis min gröt! Ingen riktig morgon utan den! Kaffe behövs också (spelar däremot inte så stor roll vilken sort). En stund för mig själv i badrummet (utopi för en småbarnsförälder!). 

Får jag detta är jag nöjd. Det som skulle kunna förhöja morgonen ännu mer är träning. Innan jag blev sjukskriven tränade jag ofta tidigt på morgonen. Det skapar ett skönt lugn i kroppen inför en dag i kontorsstolen och ökar min stresstålighet markant. 

I nuläget är det inte aktuellt med någon intensivare morgonträning för mig, men det jag faktiskt skulle behöva är att få in mer yoga och meditation i tillvaron igen, och det skulle nog faktiskt kunna fungera även med småtrollen, åtminstone ibland (trots att morgnarna oftast drar igång senast 6.30). Så min twist på initiativet #positivstart får bli att få till en bra rutin för morgonyoga eller -meditation. Det räcker med en liten stund, högre ambitioner finns inte. Men bara några minuter för mig själv, med fokus på att stilla sinnet och sätta intentionen för dagen, skulle kunna göra stor skillnad resten av dagen. Om inte annat för tålamodet!

Får hoppas bara att småtrollen inte börjar vakna ännu tidigare, för då blir det nästan fakir-uppstigning! Och det är det nog inte värt…

En fin morgon!


Vill du läsa mer om morgonträning? Kolla här:

En tidig morgon i utegymmet

En morgonspringtur

En annan tidig morgon i utegymmet

En annan morgonspringtur 

Vill du ta del av fler kloka tankar om morgonrutiner?

Erika börjar gärna dagen med morgonpromenader

Emma skriver klokt om att hitta sin kropps egna morgonrutiner för att på så sätt må som bäst

Träning

Min skiftande träningsidentitet

Den här veckan skriver vi i Bloggar om Hälsa om en milstolpe i våra träningsliv. Jag har svårt att välja bara ett tillfälle, en händelse eller period som är en riktig milstolpe för mig. För det har varierat så mycket över tiden hur min träning, och därmed min träningsidentitet sett ut. I själ och hjärta är jag längdskidåkare, traillöpare, yogi och dansare. Men det varierar över tid och säsong vad jag känner mig mest som, och ibland är det även annat som tillfälligt dominerar. Till viss del har det också att göra med min fysiska form, och i grunden är det dessa fyra identiteter jag ständigt återvänder till och känner mig allra mest som. Därför finns det ändå tillfällen, och perioder, som är en slags milstolpar som bidragit till hur jag ser på mig själv och min träning (även om jag kanske utifrån inte alltid går att identifiera som varken yogi, löpare, skidåkare eller dansare!)

I höstas skrev jag om min träningsresa, och där är det just dansen och längdskidåkningen som får stort utrymme. Ett av mina stoltaste ögonblick kommer från längdskidåkningen, och är också en milstolpe i mitt träningsliv, eftersom det förändrade min syn på min egen fysiska förmåga och vad jag faktiskt kan åstadkomma i, och utanför, skidspåren. Det var nog egentligen inte förrän den vintern jag verkligen började se mig själv som en tränande person. Det är också till skidåkningen jag längtar mest och den är min målbild när jag ska ta mig tillbaka från cancerträsket.

Fysiskt aktiv har jag varit sedan barnsben, och började nästan dansa innan jag kunde gå. Däremot var jag aldrig särskilt förtjust i att anstränga mig på kommando, och det var inte förrän hösten 2007 som jag började träna i syfte att medvetet förbättra min hälsa. Efter att ha haft lunginflammation två gånger på raken bestämde jag mig för att gå en yogakurs. Jag hade hört att yoga var bra för andningen. Testade kundaliniyoga och blev fast, fast jag till en början tvivlade. Jag gillar verkligen yogans filosofi och har numera yogan ständigt närvarande, främst mentalt. Det är mantran och yogiska tankesätt, och andning, som är det som framförallt har hjälpt mig genom de senaste månaderna.


Löpningen då? Den får jag nog faktiskt säga att jag har sambon att tacka för att den slog sig ner ordentligt i mitt liv. När jag var yngre avskydde jag att springa. Det var för jobbigt och för mycket nära-döden-upplevelse. Inför min Klassiker var jag tvungen att börja springa en del och tyckte nog det var rätt skönt, även om jag skämdes för hur mycket snigel jag var. När den där snygga killen som numera är min sambo och pappa till mina två barn i tidernas begynnelse föreslog en gemensam löprunda fick jag världens prestationsångest. Men jag överlevde, och hade för första gången sprungit med sällskap, dessutom snabbare än jag brukade springa, trots att vi tjattrade hela rundan! Där och då föddes löparjaget, som numera visserligen flyttat till skogs och letar stigar, men som även njuter av grus och asfalt då och då (även om det var länge sedan sist).

Vill du inspireras av fler milstolpar i träningssammanhang? Följ Bloggar om Hälsa på Facebook, där alla temainlägg och annat kul publiceras.

Tankar

Stresshantering eller stressreducering?

I nätverket Bloggar om Hälsa är det flera som är eller har varit och nosat på den berömda väggen. Några har kraschat in i den rejält. Jag har själv inte varit ända in i väggen, men jag har varit såpass nära att varningstecken börjat poppa upp: minnesförlust, svårt att sova, kort stubin utan anledning osv. Oftast på höstarna, av någon anledning. Eller egentligen de senaste två höstarna… Kanske av förklarliga skäl, när jag tänker efter.

Jag har också sett på nära håll hur det kan gå om man inte tar de där signalerna på allvar och drar i bromsen. Ofta är det från ganska oväntade håll krascherna kommer. Ni vet, de där personerna som man inte väntade sig det av, och som är kloka, högpresterande och verkar lugna och hur stresståliga som helst på ytan.

Så jag har funderat en del på vad det är som gör att det är fler och fler som drabbas av stressrelaterade sjukdomar, och om man kan undvika att hamna där. Eftersom jag har ett jobb där jag behöver kunna se signalerna för mycket stress, och kunna förebygga att det går för långt, har jag letat efter goda exempel och även själv funderat på vad jag skulle vilja införa för förbättringar. Men det är egentligen en helt annan sak, ville nog bara säga att jag tycker ämnet är väldigt intressant.

Tipsen och tankarna här är egentligen inga svar, utan jag spekulerar bara utifrån mina egna erfarenheter och upplevelser.

No stress 1

Jag tror att en anledning till stora stresspåslag är brist på kontroll och kanske också sammanhang eller meningsfullhet. Otydliga eller orimliga krav som i längden inte fungerar ihop med ens övriga liv. För det är nog sällan enbart en faktor som gör att det blir för mycket. Utan kombinationen av hela livssituationen. Är det lugna gatan på hemmaplan är det kanske mindre risk att en stressig jobbperiod blir för mycket. Men har man konstant sömnbrist pga småbarn, och det sedan kör ihop sig totalt på jobbet en längre period och man dessutom måste vabba frekvent pga nyinskolat barn på dagis (min vardag förra hösten), så är nog risken betydligt större.

Därför tror jag det är viktigt att ha medvetna strategier för stresshantering. Eller helst stressreducering. Så att man undviker att gå över gränsen i de perioder det blir för mycket på något plan. Så att man på förhand har en strategi för att hålla näsan över ytan, och kunna förebygga och bromsa i tid så att gränsen för vad man klarar aldrig överskrids. Här kommer därför mina tips på det som hittills har fungerat för mig för att ta udden av stressen:

Skriv ner. Om man ligger och grubblar på kvällar och nätter över saker som ”måste” göras, eller är ofokuserad på jobbet för att man tänker på allt som måste fixas och kommas ihåg. Skriv ner det på något bra ställe, så kan hjärnan släppa det för stunden, och man kan slappna av eller fokusera där det behövs just då. Undvik dock att använda mobilen för att anteckna, eftersom den bör hållas utanför sovrummet, pga att det är en stressfaktor i sig.

Döda spökena. Min erfarenhet är att saker och ting ofta är mycket värre när de snurrar okontrollerat inne i ens eget huvud än om man lite mer logiskt och kritiskt granskande analyserar stressmomenten. En fråga som är bra att ställa sig (som tar udden av ganska mycket) är: vad är det värsta som kan hända? Oftast är svaret, vid lite eftertanke, inte alls så katastrofalt som man först föreställt sig. Bara det sänker den upplevda stressen.

Prioritera pauser och andrum. Även om det ibland känns som att man inte har tid för fikaraster, lunchpauser eller träningspass, så är de ofta då de behövs som mest. Av två anledningar: dels för att pausen och återhämtningen i sig minskar stressen, men också för att risken annars är stor att man måste göra om saker dagen efter för att hjärnan var för trött och fullmatad för att göra rätt från början. Dubbelfel, typ.

Var medveten om din kropp och hållning. Stanna upp då och då (ställ påminnelser om det behövs) och känn efter hur kroppen känns. Testa att räta på ryggen, rulla bak och sänk axlarna, och ta ett djupt andetag. Märker du stor skillnad, så är det nog läge att ta ett varv genom punkterna ovan.

Yoga och pranayama (andningsövningar). För mig har yoga en väldigt stressreducerande effekt. Jag vet inte riktigt exakt vad det är, men förmodligen kombinationen av lugn medveten andning, meditation och lyhördhet för kroppens signaler. När jag yogar regelbundet sover jag bättre, vilket också håller stress på en lägre nivå. Testa t ex Ujjayi eller Brahmari i några minuter varje kväll och se om det gör skillnad. Sträva efter att andas med hela bröstkorgen och magen och försök göra utandningen längre än inandningen.

No stress 2

Träning

Längtar efter bakåtböjningar

Jag såg en bild på mig själv häromdagen. Hur jag såg ut som en hopsjunken ostbåge där jag satt på en stol. Jag som brukade få komplimanger för min hållning när jag var yngre. Jag som jobbade hårt för att få tillbaka min stabila och stolta hållning efter förra graviditeten. Nu har jag lika lång väg att gå igen tror jag.

Inte konstigt att jag känner av nacke och axlar. Huvudvärk av och till (inte bara orsakat av behandlingen…). Börjar känna suget efter riktigt rejäla bakåtböjningar. Yoga för hjärtat. Sträcka ut mina, av amning och flaskmatning och bebisgos, förkortade bröstmuskler.

T ex en underbar variant av Fisken.

  
Eller en hederlig brygga.

  
Eller en kamel.

  
Men jag törs inte just nu. Så länge jag har min Alien-larv  (centralvenkatetern som de pumpar in giftet i) inopererad känns det på något vis riskabelt. Som att stretch i det området riskerar att slita sönder anordningen och orsaka blodbad. Säkert inbillning, eller så är det kroppens sätt att säga åt mig att ta det lugnt just nu. Att bröstmusklerna överlever någon månad till utan stretch. Att ryggen klarar sig under protest. Att nacke och skuldror kommer bli extra glada när de väl får omsorg igen. Får hoppas det, och att otyget som utlovar tas bort illa kvickt efter sista behandlingen…

Tills dess längtar jag. Och hoppas att orken att yoga kommer finnas så snart larven är borta.

Träning

På den fjärde dagen yogade hon

Det får just nu räknas som ett stort framsteg. När yogasuget blir oemotståndligt. Så pass att till och med yogatightsen åker fram. På fjärde dagen i behandlingscykeln (dvs tre dygn efter giftinjektionerna). Livsandarna återvänder så sakteliga.

 
Sa jag att jag tvättat håret också?