Träning

#stabilochstolt – edition 2.0

För något år sedan hade jag som nyårslöfte att bli stabil och stolt. Både fysiskt och mentalt. Fysiskt är jag i ungefär samma läge som då och behöver bli stabilare på alla möjliga ställen, efter min senaste graviditet. Mentalt är behovet ännu större att komma tillbaka till en stolt och stabil version av mig själv.

Så jag tänkte väcka den där taggen till liv igen och använda den för att dokumentera vägen tillbaka till ett starkare, stabilare och stoltare jag. Stabil och stolt är också veckans tema hos Bloggar om Hälsa, och det har kommit så himla mycket klokskaper ur vårt nätverk så jag är nästan stum!

Anna tipsar om hur man kan stärka självkänslan vid utmattning för att komma rakryggad och stolt ur en sådan prövning. Hon skriver bl.a. om att se det man faktiskt gör – inte bara det man inte gör. Detta skriver också Ida om – att vara stolt över sig själv och inte låta Jante komma och kraxa över axeln.

Helena skriver personligt om hur träningen stärkt henne mycket även mentalt och hur man kan tänka för att vara sin egen förebild. Detta inlägg väckte många tankar hos mig, för just det mentala har verkligen fått sig en knäck hos mig under den här våren. Tidigare har jag ansett mig vara ganska mentalt stark, och rätt seg och uthållig. Jag har haft verktyg, strategier och metoder till hjälp för att ytterligare medvetet stärka psyket när det behövts. Samtidigt har jag från och till rejäla dippar (även innan sjukdomen) där jag verkligen inte har höga tankar om mig själv. Bristande självkänsla helt enkelt, som jag tror beror på fröken Duktig-syndromet. För det är i perioder när jag kanske inte kan, eller verkar, vara så duktig, som de där dipparna kommer.

Därför har jag den här våren av förklarliga skäl haft svackor. Jag försökte förebygga det bl a med min positivitetsbok. Med att försöka se det som ändå är bra. Det fungerar för det mesta. På allt annat än mig själv… För när det gäller mina tankar om mig själv kan jag verkligen snurra in mig i mina egna tankar och hjärnspöken. En ond spiral helt enkelt. Som jag inte vill hamna i. Dels för min egen skull, men också för att jag inte vill att det ska smitta av sig på barnen. Jag vill lära dem, och visa för dem, att de duger precis som de är, och är värdefulla i sig själva, utan duktighet och prestationer. Så då måste jag ju lära mig själv det på riktigt också, även i svåra perioder. Lite som det Helena skriver om att vara sin egen förebild.

Därför tänker jag att jag ska göra något åt det en gång för alla, även om det såklart kommer krävas underhållsträning kontinuerligt, precis som med all annan träning. Mina viktigaste verktyg för att bli stabil och stolt mentalt igen kommer att vara:

Att våga be om hjälp. Jag har jättesvårt för det eftersom jag är van vid att den som skärper till sig, biter ihop och hjälper andra. Vilket flera gånger har tagit mina sista krafter.

Att prata om det. När man lyfter ut hjärnspökena i dagsljuset blir de ofta mindre bara av det. Dessutom kan man ju faktiskt få värdefulla tips!

Att lyssna inåt! Alltså verkligen våga lyssna på vad min inre röst säger och vad mitt hjärta klappar för. På riktigt. För om jag inte själv lyssnar, hur ska jag då kunna begära att någon annan gör det?

Regelbunden yoga och meditation. Det har räddat mig tidigare, och är superviktigt både för min mentala och fysiska balans. Flera gånger har jag upplevt att jag genom yoga och meditation öppnat dörrar som jag i ren självbevarelsedrift hållit stängda länge. Dörrar som när de öppnats har orsakat ganska jobbiga reaktioner, men också för mig viktiga insikter som gjort att jag kunnat släppa, bearbeta och gå vidare.


Jag är ju även i ett läge där jag behöver bli stabil i kroppen igen. Få tillbaka min stolta hållning och känna att kroppen är med på noterna. För det behövs bl a en stark bål, vilket Erika skriver om i sitt temainlägg. Jag gjorde upp min plan för den fysiska återkomsten för någon vecka sedan, och kommer nog behöva lägga band på viljan för att inte gå för snabbt fram. Hur Ida hanterade just att hålla sig till en plan kan du läsa om i hennes inlägg.


Att komma tillbaka till en #stabilochstolt version av mig själv kommer att kräva mycket och hårt arbete. Därför kommer jag låta det ta den tid som behövs. Nyckelorden blir att lyssna och balansera. Ibland kanske det fysiska får ta över. Periodvis kanske det mentala känns viktigare. Det får visa sig. #stabilochstolt med #glädjebalansenergi i åtanke, typ.

0

You Might Also Like

4 Comments

  • Reply
    Rund är också en form!
    27 juni, 2016 at 21:40

    Låter som mycket kloka och viktiga fokusområden!
    Kram M

  • Reply
    Mia
    28 juni, 2016 at 12:43

    Det låter som en sund och bra plan <3

  • Leave a Reply