Träning

Att ta mig tillbaka

Där jag befinner mig fysiskt just nu hoppas jag att jag aldrig mer kommer att behöva befinna mig. Med formen i botten efter en graviditet följt av cellgifts- och strålbehandling. 

Återhämtningsbacken känns ganska brant, måste jag säga. Å andra sidan misstänker jag att framsteg framförallt på konditionssidan kommer att komma ganska fort och lätt. Kanske lite för lätt i förhållande till resten. Det märker jag redan nu. I ett obetänksamt ögonblick hoppade jag lite studsmatta med treåringen häromdagen och det är kanske inte det smartaste att göra för en ganska nybliven tvåbarnsmamma som nästan inte tränat på flera månader…

Därför vill jag ha en ganska strukturerad återhämtningsplan för att bli mig själv  igen, så som jag är van vid att känna mig. För att på så sätt kunna lägga band på eventuella löparinfall och studshopparlustar i förtid. För att hela kroppen ska hänga med, inifrån och ut, som det så fint heter. Jag vet att detaljerna i planen kommer att ändras längs vägen, men det känns ändå bra att ha de stora dragen nerskrivna för att kunna påminna mig själv. För att ha i åtanke att det är långsiktig #glädjebalansenergi som är målet. Förutom målet vid horisonten då…

Den plan jag gjort upp ser ut så här:

Jag ska ta mig igenom alla nivåer av MammaMage innan annan styrketräning blir aktuell, hur tråkigt det än må vara. Jag vet ju att det är nödvändigt! Tills dess är det promenader eller ganska lugn cykling som gäller för konditionen. 

Därefter tänker jag basera styrkeuppbyggnaden på programmet i Lofsans mammaträning, men gå rakt in i block 2 eftersom block 1 bara innehåller aktiveringsövningar som i princip motsvarar de i MammaMage. Tvivlar på att jag kommer mäkta med så många pass i veckan som programmet innehåller, men tänker att det får ta längre tid att slutföra istället. Viktigare att genomföra alla passen liksom! Samt att jag även vill ha in yoga och rörlighet i ekvationen, vilket gör att det bara blir dumt att tro att jag ska få in allt i den höga takt som boken beskriver. 


Löpning är nog det jag längtar mest efter (förutom skidåkning, men den känns ju ganska avlägsen så här mitt i sommaren). Den introduceras långsamt när bålstabiliteten känns tillräcklig. Dessutom tänkte jag börja lugnt genom att börja med löpningen som lågpulsträning enligt Maffetones principer, vilket gör att den automatiskt kommer att bli långsam. Det kräver ju förresten också att jag införskaffar gamla Garmins ersättare också, hehe…

Cyklarna ska få rasta sig en del, som konditionsträning. Dock oklart hur mycket, eftersom cykling tyvärr är lite svårare att få till eftersom jag inte kan ha en barnvagn på släp (iallafall inte på MTBn!)

Yogan är, och kommer bli, superviktig. För att bibehålla den där, för mig, så viktiga balansen. Som stressreducering; för att rensa huvudet, förbättra rörligheten och ge tillfällen till , stressreducering och avslappning. Samt inte minst för att skapa fysisk balans och stabilitet i kroppen. Just i yogan är jag riktigt sugen på att ta hjälp av någon. Typ en personlig yogafröken liksom! Men får se hur mycket utrymme som finns för det. Tror tack och lov att jag kan komma en bra bit på egen hand också.

Hela styrkeprogrammet i Lofsans bok är 40 veckor, dvs lika långt som en graviditet. Tror som sagt inte jag kommer att ha kommit igenom allt till dess, men det känns ändå som ett bra tillfälle att utvärdera hur det gått. Då är Lill-Trollet ett år och det är också ett år till det där hägrande målet vid horisonten!

Så jag återkommer i februari och berättar hur det har gått helt enkelt! Även om jag säkert kommer göra antydningar längs vägen också…

0

You Might Also Like

12 Comments

  • Reply
    Ingmarie
    10 juni, 2016 at 21:44

    Du har ju ingen brådska, egentligen,och man är ju liksom ändå aldrig ”klar”. 😉

    • Reply
      Malin - Lite Längre
      14 juni, 2016 at 20:42

      Det är ju väldigt sant faktiskt. Det är nog egentligen bara fråga om när det övergår från ”rehab” till ”underhåll”.

  • Reply
    Annie - lättlagat vegokäk
    11 juni, 2016 at 12:17

    Svårt att inte köra på ordentligt när hjärnan inte vill något annat. Klokt av dig att lyssna inåt och till kroppen <3

    • Reply
      Malin - Lite Längre
      12 juni, 2016 at 18:58

      Jo, ibland får förnuftet verkligen jobba ordentligt för att inte viljan helt ska få övertaget!

  • Reply
    bureborn
    12 juni, 2016 at 08:55

    Ingmarie har ju så rätt! Man blir ju aldrig ”klar”, så du gör helt rätt som bygger långsamt och metodiskt. Tar det varligt istället för att låta dig stressas av träningshets. Men helt lätt tänker jag att det inte blir, att inte dras med när den härliga träningslusten slår till. Då är det jättebra att ha ett blogginlägg att gå tillbaka till, för att påminna sig hur klokt man tänkt!

    • Reply
      Malin - Lite Längre
      12 juni, 2016 at 18:55

      Precis, det svåra kommer bli att lägga band på sig. Då är det bra att påminna sig om varför man gör saker…

  • Reply
    JoHo
    12 juni, 2016 at 19:23

    Låter som ett alldeles strålande upplägg tycker jag! Och ‘målet vid horisonten’, coolt!

  • Reply
    #stabilochstolt – edition 2.0 | Lite Längre
    27 juni, 2016 at 12:08

    […] vilket Erika skriver om i sitt temainlägg. Jag gjorde upp min plan för den fysiska återkomsten för någon vecka sedan, och kommer nog behöva lägga band på viljan för att inte gå för snabbt fram. Hur Ida […]

  • Reply
    Dags att (fortsätta) läsa på – och börja träna! | Lite Längre
    10 augusti, 2016 at 10:31

    […] har jag ju en plan. I stort sett. Det är liksom nu när det kommer till detaljerna och genomförandet som jag börjar […]

  • Reply
    Höstens (oskrivna) träningsfokus | Lite Längre
    25 augusti, 2016 at 08:29

    […] mig känns hösten fortfarande som ett stort frågetecken. Eller, jag har ju som bekant redan en grov plan, som jag redan reviderat en gång. Beroende på vad som händer de närmsta veckorna så kommer den […]

  • Reply
    Så hur gick det då? - om vägen tillbaka - Lite Längre
    22 februari, 2017 at 21:53

    […] juni förra året skrev jag ett inlägg med någon slags plan för att ta mig tillbaka till mig själv igen rent fysiskt. Jag lovade att återkomma i februari med lite uppdatering om hur det gått. När bebis blivit ett […]

  • Leave a Reply