Browsing Tag

Löpning

Träning

Vad hände med fjällmaran?

På sätt och vis känner jag mig som en svikare för tillfället. För jag vann ju liksom en plats i Bagheera Fjällmarathon i slutet av förra året. Som jag såg fram emot otroligt mycket att få utnyttja. Fjäll och löpning kombinerat, vad kan gå fel, liksom? Ganska mycket, visade det sig ju. Eller, inte fel överhuvudtaget, egentligen. Det bara totalkrockade, som jag hintade om redan i april. Jag våndades ganska länge och funderade på hur jag skulle göra. Hur väljer och prioriterar man mellan yoga med en varmt rekommenderad lärare, och löpning i magiskt vacker miljö?

På något vis kände jag ändå djupt där inne i magen att yogan behövde få gå före. Att ett fjällmarathon kan springas senare, men att just den här yogautbildningen inte skulle återkomma i nära framtid. Och kanske kände jag på sätt och vis rätt, för Therese, som håller i utbildningen, har ett litet frö i magen som förmodligen kommer ta ganska mycket tid framöver. Dessutom visade det sig att en av de assisterande lärarna var Mirja, som jag länge ”känt” via Instagram och som också är en av mina inspirationskällor när det gäller yoga (och annat).

Så i helgen som var blev jag halvbakad yogafröken! Istället för att springa på fjället i Sälen…. Som Therese sa: Det känns som att ni som är här nu, ni SKA vara här. För så var det verkligen. Ett riktigt toppengäng med många olika bakgrunder och många olika orsaker till varför man gick utbildningen. Som tillsammans blev en helt fascinerande helhet. Nu kan jag väl kanske låta lite nyfrälst (även om yogan och jag hängt ihop i tio år redan…), men det kändes på något vis som att hitta hem. Även om jag också tvivlade ganska mycket under helgen. Hur ska väl lilla jag kunna ta på mig det här?!? Men sen hände något, exakt vad behåller jag än så länge för mig själv, och på något vis landade jag i hur det ska vara.

Jag får ofta frågor om vad som är så bra med yoga, om det är kul, och om det inte duger med vanlig stretching. Lika ofta har jag inga riktigt bra svar. För yoga är på något motsägelsefullt sätt svårt att beskriva med ord för mig. Inför mig själv är det självklart, men det är lite som en hemlighet jag omedvetet behåller för mig själv. Som man liksom måste uppleva själv för att förstå att det inte bara är stretching eller sitta på rumpan och se märklig ut. Eller stå på huvud eller händer för den delen…. Det är liksom lite samma sak som att föda barn – man kan inte beskriva det för någon som inte upplevt det själv, inte så att de förstår i alla fall.

Om en dryg månad däremot, då får jag nog ta och försöka börja lära mig att beskriva yoga. För då kan jag titulera mig Global Yoga-lärare. Börja undervisa folk i yoga. Ganska märkligt och häftigt på något vis. Frågan är väl om någon överhuvudtaget skulle vara intresserad av att yoga med mig (tvivlaren igen…)? Och den största frågan är ju också – när ska jag få in det här i livspusslet? Kanske visar det sig. Kanske är det meningen…

Träning

Nytt försök med Ica-klassikern

Om någon frågar mig om jag är tävlingsmänniska så svarar jag oftast nej. För jag är ingen sån där klassisk vinnarskalle när det gäller sport. Som inte viker ner sig i dueller eller som kämpar i lagsporter tills jag får blodsmak i munnen. Det är inte så viktigt för mig.

Men samtidigt är jag en riktig prestations- och statistiknörd. Jag älskar att övervinna mina tidigare egna resultat och att med statistik följa mina förbättringar. Jag är rätt tjurskallig och seg, men inte särskilt snabb. Så på sätt och vis är jag ju en tävlingsmänniska.

Jag älskar lopp men deltar inte för placeringen. Förutom jämfört med mig själv. Kanske för att jag oftast inte har någon chans på topp 10. Men oftast är rätt bra på att nå mina egna mål och slå mina egna tidigare resultat.

Därför ger jag mig på Ica-klassikern igen. För att jag gjorde DNF på tre av fyra grenar förra året. För att jag borde kunna så mycket bättre än så i år, med tanke på att jag har helt andra förutsättningar. För att om jag inte klarar det i år, ja då kan man verkligen undra hur jag ska ta mig igenom en Nattvasa! För att jag behöver variera min träning till mer än bara yoga, löpning och sporadisk styrketräning.

Den här gången tänker jag också höja kraven lite och faktiskt kräva originalgrenarna av mig själv. Dvs cykling, simning, löpning och skidåkning. Inga promenader, roddmaskiner eller stavgång.

Cyklingen

Från och med idag när jag anmälde mig har jag 63 dagar på mig att cykla 30 mil. Det blir i snitt knappt 5km om dagen. Det är verkligen ingen omöjlighet! Men kan ändå bli en utmaning i det allmänna vardagspusslet. För det är inte helt lätt att cykla med två barn på släp. Så det kräver åtminstone till viss del barnfri tid. Eller inköp av cykelstol eller cykeltillbehör till Charioten.

Vaetternrundan

Den enda gången jag cyklat 30 mil i ett sträck – Vätternrundan 2008

Simningen

Därefter ska det simmas. I sommar. Borde också vara plättlätt med tanke på säsong och situation. Om inte annat så kan jag göra tre besök i simhallen några morgnar innan jobbet och bränna av en kilometer varje gång. Precis som när jag gjorde riktiga klassikern så känns det här som en lätt match.

Vansbrosimningen

Snygg i våtdräkt… Som sedan mest använts till kajakande.

Löpningen

Löpningen borde också gå ganska lätt. Men beroende på livspussel och annat så kan det nog ändå bli en viss utmaning i det här momentet. Fast jag hoppas inte det! Fem kilometer i veckan med löpning är nästan i minsta laget om förberedelserna för Nattvasan ska kunna anses vara i fas. Beroende på vad som tränas i övrigt såklart.

Lidingoeloppet

30km var ingen match när jag fortfarande hade benmuskler… Men hur tänkte jag med långärmat och långbenat i september?!

Skidåkningen

Skidåkningen får jag bara inte missa. Jag menar, får jag inte ens till nio skidmil inför den där Nattvasan, då får det nog bli DNS på den! För så oförberedd vill nog varken jag eller medtävlaren att jag ska vara! Träningsläger kan dock komma att krävas!

Oeppet spaar

Ribban är satt. Den är betydligt högre än förra året. Känns också betydligt roligare! För nu känns det ändå som träning. Bra träning till och med! Dags att pumpa cykeln och vänta ut en raspig hals.

Träning

Tant på grönbete!

April ser ut att lyssna på mina böner än så länge. För idag sprang jag en snutt för första gången sedan i januari. Det låter ju som en evighet sedan! Men det har ju varit lite vinter däremellan, och då brukar jag prioritera skidåkning framför löpning.

tant paa groenbete

Det var ändå en ganska ringrostig tant som snörde på sig löparskorna den här blåsiga eftermiddagen. Hon begav sig ut på MTB-stigarna i den närliggande skogen. Med känslan av en ko på grönbete, stolpiga ben och ovana fotleder sprang hon runt där på stigarna i nästan en halvtimme innan det var dags att vända hemåt igen för mellanmål med de ystra små kalvarna och en inte lika yster äkta hälft.

Det märktes verkligen att det var ett tag sedan jag sprang. För jag hade nästan glömt det där nöjda sköna lugnet i kroppen som man får efteråt. Om det här är nyckeln för att inte vara så tjurig ibland på eftermiddagarna, så är det nog dags för tant att pallra sig ut i skogen lite oftare!

tant paa groenbete 2

När jag lufsar i skogen är det sällan jag springer med musik förresten. Det finns så mycket andra ljud att lyssna på. Idag hade jag dessutom superhiten Här kommer Pippi Långstrump på hjärnan hela rundan! Det finns många fördelar med att ha småbarn minsann. Om inte annat, så orsakar det ofrivilliga leenden när man inser vad ens hjärna fokuserar på…

Träning

Att både vilja ha kakan kvar och äta den

Alltså, varför MÅSTE roliga saker alltid krocka?! Är det för att man ska tvingas tänka extra mycket så att man bara gör saker man verkligen, verkligen vill? Eller har jag bara otur när jag vill saker?

För nu krockar det inte bara lite… Jag har länge velat gå en yogautbildning för Therese som driver YogaStories. Bestämde mig i höstas för att göra slag i saken nu till våren. Men… då går utbildningen bara i Åre. På datum som vi trott att vi skulle skola in Lill-trollet på dagis. Funkar inte med vardagspusslet…

Så jag suckade lite och tänkte ”Jaja, kanske till hösten…”. Och i höst håller Therese utbildning i Stockholm. Betydligt närmre. Betydligt mindre pusslande och färre ensamma nätter med barnen för mannen.


Förvisso numera fortfarande med risk för krock med dagisinskolning, eftersom Linköpings kommun inte har några som helst ambitioner att erbjuda förskoleplats inom den tid de är skyldiga till enligt lag (men det är ju en helt annan sak…). Men det såg ju perfekt ut annars. Med yogautbildningen, alltså…

Om det inte vore för att första utbildningshelgen krockar med Fjällmaraton Sälen. Där jag som bekant vunnit en startplats. Som jag jättegärna vill utnyttja! Och i just det här fallet, där jag måste befinna mig i olika delar av landet samtidigt, för att kunna både äta kakan och ha den kvar, så får jag nog erkänna mig besegrad. Det går inte att göra bägge…

Träning

DNF på träningen i mars…

Jag hade ju som bekant någon slags ambition att komma igång med lite mer regelrätt träning i mars. Men det gick väl sådär, kan man säga.

Ett ynka benpass (som jag förvisso fick rejäl träningsvärk av). Ett ordentligt skidpass. Några yogapass som faktiskt framkallade både svett och träningsvärk. Betydligt fler som mer var återhämtning än träning. En yogautmaning på instagram hjälpte mig lite på traven. Ett stort fett DNF på träningen i mars kan man summera det som!

Men jag sörjer inte så mycket över det ändå. Med vabbveckor och annat som kommer emellan, så är träningen liksom bara grädde på moset. Rör på mig, och motionerar, det gör jag ändå. Dryga 250 000 steg, plus alla de steg jag tagit inomhus, för då registrerar jag inte steg.

en lite laengre vaeg
Som jag misstänkte blev det också ganska knivigt med skidåkningen i Ica-klassikern. Ungefär så knivigt som jag trodde. Men samtidigt gick det bättre än väntat eftersom jag åkt så mycket mer skidor än jag trodde jag skulle ha möjlighet till. Jag hann ända till Evertsberg innan jag blev tagen av repet. För den här vintern, som knappt sett snö, får det räknas som ok. Nästa säsong däremot, då är det en annan femma!

Så jag sitter här och funderar. Dels på om jag ens ska sätta några träningsmål för april, och dels om jag ska anmäla mig till en ny ICA-klassiker. Och kommer nog fram till att svaret blir ja på bägge. Ica-klassikern borde jag faktiskt kunna klara i år. Och april får en träningsbön:

April, var snäll och bjud mig på minst två löppass, minst två uteyogapass, minst två styrkepass och en massa mysmotion däromkring! Gärna en bonustur på MTBn eller racern också, om jag får önska!

Träning

Magisk vinterlöpning

Idag, på vinterns hittills kallaste dag, gjorde jag löparpremiär för året. Det blev en sväng på lunchen med helt magisk vinterlöpning.

vinterskog
Eller ja, löpning kanske nästan var en överdrift. För i decimeterdjup snö, en temperatur på -9, och med en precis nyblivet förkylningsfri kropp, då går det inte fort!

vinterskog 2
Men magiskt var det ändå, och en rejäl genomkörare. Kanske till och med lite rejälare än jag hade tänkt, även om jag faktiskt försökte ta det lugnt…

vinterskog 3
Många verkar ju dra sig för att ge sig ut i ordentlig kyla, men för mig som vintermänniska och inbiten längdåkare känns det inte så svårt. Jag tar längdåkningsstassen minus pjäxorna helt enkelt, så brukar det gå fint.

vinterskog 4
Det enda som är problematiskt är mina händer, som varit köldkänsliga sedan mitt första Vasalopp, men nu efter cellgifterna knappt klarar att hålla i ett glas kallvatten utan att vitna och domna. Men efter att jag hittade världens bästa uppfinning – batterivantar – så klarar jag mig faktiskt riktigt bra även där!

batterivantar
Sådär ja, det var lite snöporr såhär på Trettondagsafton det! För det var verkligen fantastiskt i skogen idag, helt enkelt magisk vinterlöpning när den är som allra bäst!

vinterskog 5

Träning

Löpartecken

Det har inte varit så mycket löpning här på sistone. I snitt har jag väl sprungit sisådär var sjätte dag under hösten, och det blir man ju varken snabb eller stark av. Men jag hoppas att det ska bli lite ändring på det framöver. För nu har det helt plötsligt infunnit sig massor av löpartecken under julen!

Först fick jag, som enda julklapp, ett presentkort på löpanalys på Idrottslabbet. Ett löpartecken så gott som något, eller hur?!

Sedan, lite senare under julhelgen, så fick jag gåshud och tjöt lite glädjetjut när jag insåg att jag vunnit en startplats i Bagheera Fjällmarathon! Hur mycket löpartecken är inte det?!

Nu måste jag ju verkligen ta tag i det här med löpningen igen, för nu har jag ju verkligen något att se fram emot. Frågan är ju egentligen bara hur jag ska lägga upp träningen så att inte Onda Knän och annat knas ger sig till känna igen. Jag har börjat spåna på en plan, men den är inte klar än så jag tror jag får återkomma om den… Men det ska hur som helst bli hur kul som helst att göra löparnypremiär i Sälen i augusti (även om jag ska till Sälen redan i mars faktiskt, men då blir det förhoppningsvis mer skidåkning än löpning på agendan).

Nytagna löparbilder finns av ovan nämnda skäl inte särskilt många, så jag bjuder på en gammal!

löpartecken

 

Träning

Favoriter jag återvänder till

Det här med att variera sin träning för att undvika skador och överbelastning, det är ju himla bra tycker jag. Jag försöker tänka på det och ofta blir det ganska naturligt en variation, särskilt om man tittar över hela året, eftersom jag gärna varierar efter årstid.

Men ibland vill man ju faktiskt bara slippa tänka och bara göra, och då är det skönt att ha favoriter i bakfickan som man alltid kan ta till. Som sitter i ryggmärgen, och som man alltid kan ta till. Som kanske är lite mellanmjölk men funkar när man är trött och seg men ändå vill komma iväg och träna, utan att det kräver en massa kringarbete.

Därför passar vi i Bloggar om Hälsa den här veckan på att bjuda på våra favoritpass, så kanske det är någon som hittar någon ny favorit. Här är mina:

Standardlöprundan

Den är inte för lång. Snarare nästan för kort om jag är i bra form (vilket var länge sedan!). Funkar bra för promenader också, eftersom den är sådär lagom lång (dryga 5k). Men ändå tillräcklig för att jag ska få 1) massa frisk lantluft 2) pulshöjning i några backar och uppförslut och 3) känna att jag faktiskt tränat. Vi kallar den Grusvarvet.

Grusvarvet

Yogafavoriter

När det gäller yogan har jag flera favoriter, lite beroende på om jag är stressad och behöver varva ner men ändå sträcka ut, eller om jag vill göra något mer fysiskt och även på så sätt få mental utmaning. När jag yogar gör jag det ofta på intuition, särskilt när jag behöver något nedvarvande.

Ett annat pass som jag ofta gör, även nu när jag inte längre är gravid, är det pass jag kallat Yoga för lilla magen. Lagom utmanande, skönt balanserande.

pidgeon pose

 

Lite styrka för hela kroppen

Styrketräning är nog faktiskt min svaga punkt, men något jag ändå gör eftersom jag vet att min kropp behöver det för att kunna klara av och orka göra det jag vill. Därför brukar det bli ganska korta pass. Ofta bara ca 15-20 min. Ett gym vet jag inte när jag besökte sist, utan det är hemmastyrka som gäller. Gummiband och hantlar är de hjälpmedel som oftast får stå till tjänst. Det varierar lite, men det som är standard om jag vill styrketräna men inte känner mig särskilt kreativ, så blir det oftast typ så här:

15 x knäböj med hantlar
15 x höftlyft (ibland på pilatesboll)
15 x marklyft med hantlar
15 x axellyft med gummiband (stå på gummibandet)
15 x tricepspress med gummiband
15 x sittande rodd med gummiband

Kör tre varv, eller fem om du känner dig stark!

gummiband.jpeg

Har du några trygga favoritpass som du ofta återvänder till?

Träning

En joggingtur, en rejäl promenad och knäkontroll

Med den rubriken sammanfattar jag veckans träning. För nu när jag är kontorsråtta på deltid så känns det faktiskt som jag tränar på riktigt igen, eftersom jag inte lika automatiskt är i mer eller mindre ständig rörelse.

Joggingturen är veckans höjdpunkt. Den här veckan liknade det såpass mycket löpning att jag faktiskt kände endorfinruset! Tyvärr pallar knäna inte riktigt än, så jag får nog även framöver nöja mig med att lufsa runt i löparskorna typ var sjätte dag. Men liiiite längre blir det i allafall varje gång. Och liiiite mindre ont gör det.

Just för knänas skull så är jag riktigt glad att jag hittat appen Knäkontroll. Egentligen tänkt för fotbollsspelare, men fick tips om den även som en del i att komma tillbaka till löpningen efter graviditet. Riktigt bra, men sorglig, för det blev så uppenbart hur dålig kontroll jag faktiskt har. Och dålig styrka. Och balans. Men förhoppningsvis märker jag av förbättring snart!

Den rejäla promenaden var först mest tänkt som en chans att få mer friskluft och sol på näsan i den fantastiska höstvädret medan bebis slumrade en stund, men sedan kände jag mig ändå rätt fräsch så jag traskade iväg på min långrunda jag går ibland. Mest grus och lite kuperat här och var. Insåg inte förrän det var försent att halva rundan var med den lågt stående solen rakt framifrån. Vilket innebar att dra vagnen baklänges med enhandsfattning istället för att putta den framåt, för att Lillis inte skulle få solen rakt i ögonen. Hej, överkroppsstyrka! Särskilt i uppförsbackarna…

En annan promenadHela tre gånger har jag alltså samlat svett i veckan. Känns ganska gött, och det gäller ju att passa på. För om drygt två veckor blir jag lite invalidiserad igen ett tag. Så bäst att fylla på träningskontot innan!

Träning

ICA-klassikerns Lidingölopp – mina spelregler

Jag nämnde ju i förra veckan att den enda del i ICA-klassikern som ser ut att gå ganska lätt, och kanske till och med för lätt, är löpningen. Eller snarare löpningen och promenaderna. För jag går ett antal kilometer varje dag och skulle nog nästan kunna klara det här momentet på en enda vecka, om alla promenadkilometrar registrerades. Det känns ju nästan lite FÖR lätt, trots att jag verkligen inte gjort bra ifrån mig i de andra delarna. Så på sätt och vis kan man ju fråga sig varför jag hakade på det här överhuvudtaget.

För att tävlingar är kul såklart, och för att ändå ge mig själv en liiiten spark i baken att kanske göra andra saker än bara spatsera, gå och lufsa runt i löparskor. Löpning och skidåkning är ju egentligen mina paradgrenar, så det är väl, om man ser det så, nu jag ska kunna glänsa. Genom att ge mig själv egna spelregler så tänkte jag försöka glänsa ännu lite mer, hehe… Med en operation väntande om några veckor får vi väl se hur det går. Så här tänkte jag mig hur som helst reglerna:

  • Alla löprundor får såklart vara med, trots att de går i riktigt snigeltempo än så länge. Men tempo är ju totalt irrelevant här.
  • Promenader får vara med under förutsättning att de görs som träning eller motion, och inte bara är en konsekvens av något annat. Dvs lugna promenader med barnvagnen räknas INTE. Powerwalks utan vagn och barn i släptåg är däremot fullt tillåtna.


Ska vi säga så?