Browsing Tag

ICA-klassikern

Träning

En både varm och kall Vansbrosimning

Igår kväll, när det så smått började skymma, simmade jag sista delen på Vansbrosimningen i min Ica-klassiker. Det gick lätt och smidigt att få ihop de tre kilometrarna, men krävdes faktiskt lite mer ansträngning än jag hade förväntat mig.

Efter att jag fick en kommentar på min Facebook-sida efter mitt första inlägg om Ica-klassikern att jag väl borde simma i öppet vatten så tänkte jag såklart att ja, det borde jag ju. Hur svårt kan det va?!

Lite svårare än jag trodde, som sagt. Jag har simmat Vansbrosimningen på riktigt en gång, så jag vet ju vad simning utanför simbanor innebär. Problemet var bara att den här gången var min enda möjlighet att simma är kring 19.30 eller senare på kvällen. Ensam. Och så dags är ju sjöar och vattendrag antingen ganska tomma (och alltså ingen i närheten om nåt skulle hända) eller bebodda av mer eller mindre skumma typer (och alltså ingen normal i närheten som kunde komma till räddning om nåt skumt skulle hända). Så jag var lite småskraj ett tag. Inte för simningen eller distansen, utan för det där andra. Sånt man inte borde behöva ens tänka på

Från början hade jag tänkt damma av distansen på tre tillfällen, en kilometer varje gång. Men riktigt så blev det inte. Utan så här:

Pass 1: i Göta Kanal för att ha nära till land. Och för att det även på kvällarna rör sig mycket löpare och annat pålitligt folk där. Simningen gick skit. Jag fick nästan kramp i armarna, skrapade knäna för att jag kom för nära kanten och undrade nästan om jag glömt hur man gjorde. 375m.

Pass 2: drog till simhallen för att se om jag verkligen glömt hur man simmar. Det hade jag inte. Dammade av 1000m.

Pass 3: hade en plan att simma ute men tordes inte pga ovan nämnda skummisar så jag drog vidare till simhallen. Tramsande tanter i kön gjorde att jag inte hann så långt innan det stängde för kvällen. 650m i bassäng.

Här bestämde jag mig för att minst en tredjedel, helst mer, baskemej skulle göras utomhus. Så avslutet blev så här:

Pass 4: var på väg att banga utesimningen igen pga två män som satt på bryggan, men pratade allvar med mig själv och bytte om och hoppade i. För säkerhets skull simmade jag dock inte längre ut än jag säkert visste att jag skulle kunna ta mig i land. Det gick fint. Tills jag började undra vad som fastnat kring tårna. Och insåg att jag tappat känseln i dem. Fingrarna var redan borta sedan länge och en stund senare började jag frysa ordentligt. Men det var inte förrän jag kom upp och försökte klä på mig som jag insåg hur kall jag faktiskt var. Så kall att jag var yr i huvudet och fumlig. Gick sådär att köra till affären och handla efteråt… 475m sjösim.

Pass 5: rotade fram min tio år gamla våtdräkt och mina inte fullt så gamla neoprenvantar. 14 grader i luften men säkert 18-20 i vattnet. Kändes helt ok med våtdräkten och första 250m gick fint. Sedan kom en bil sakta körande. En annan stannade. Tänk om de tar mina grejer? Vad gör jag om de hittar på något? Men det visade sig vara ett harmlöst par med en kvällsbadande kvinna. När jag simmat kvarvarande distans kom däremot en skum gubbe med kikare. Lagom när jag med stelfrusna fingrar (ja, trots neoprenvantar!) stod halvnaken och försökte byta om. Han ställde frågor om min våtdräkt och kikade ingående på mig. Men gav sig ganska snabbt iväg efter mina korthuggna svar. Puh… 550m (ja, 50m mer än nödvändigt!)

Spökfingrar trots vantar…

Och puh, nu behöver jag inte distanssimma mer. Det blev 45% i öppet vatten och resten i bassäng. Får nog vara nöjd med det. Och börja ladda för Ica-varianten av Lidingöloppet om några månader. Hur snabbt kan man hitta löpformen tro?!

Träning

En Vätternrunda småbarnsmorse-style

I går var vi en sväng till Motala och hängde i den nya stora lekparken som ligger precis i Vätternrundans målområde. Nostalgin var total, och jag minns känslan efter målgång som igår, fast det är hela nio år sedan jag körde själv. Lyckan, stelbentheten, ryggömheten, och framförallt tröttheten! Som gjorde att jag somnade mitt i målgångsmaten…

Just nu är jag ju verkligen inte i närheten av tränad för en runda runt pölen, men idag blev jag faktiskt klar med cykelmomentet i Ica-klassikern – samma distans som Vätternrundan. Så här kommer min racereport från en åtta veckors Vätternrunda kan man säga… Varsågoda!

  • Jag har tagit duttcyklingen till nya nivåer. Ingen cykeltur har nämligen varit längre än 17km. Men ibland har jag cyklat tre gånger per dag. Med och utan barn på släp.
  • Racern står fortfarande och samlar damm i garaget – den här rundan har gjorts med MTB och en helt vanlig cykel, oftast med mellan 11 och 18,5 kg last bakpå.

  • Jag har klarat mig med marginal eftersom jag bara registrerat helt avklarade kilometrar. Så om klockan visat t ex 14,8km har jag antingen fått lov att cykla 200m extra för att få registrera 15, eller vackert fått nöja mig med 14. Oftast det senare. Så totaldistansen ligger nog på ca 305-310km skulle jag tro.
  • Jag har cyklat skog, grus, landsväg och cykelbana.

  • Precis som förra året, så tjuvar Ica lite och förlängde stopptiden, men jag klarade mig på den ursprungliga perioden. Så inget rävspel från min sida…
  • Det var faktiskt knivigare än jag trodde att få ihop cyklingen. Mest för att jag värderar nattsömn och matförberedelser högre än cykelkilometrar. Men nöjesrundorna med barnen underlättade helt klart.
  • Vi har numera en ettåring här hemma som alltid svarar ”schykkaaaaa” när vi frågar vad hon vill göra. Oftast följt av ”tattooooo”, eftersom det allra bästa hon vet är att ta en cykeltur och kolla på traktorer!

  • Det ryggonda jag led av i början har tack och lov hållit sig undan nu på slutet.
  • Jag har inte sprungit en enda kilometer sedan i april. All tillgänglig träningstid har lagts på cykling (och yoga, den försummar jag helst inte). Det säger kanske en del om hur mycket sån där egentid jag har.
  • Jag har bara cyklat en enda gång i regn. Så kom inte och säg att det har varit dåligt väder i vår!

  • Min runda runt pölen har jag duttat med i åtta veckor typ. Johan Olsson (ni vet, skidåkaren…) tog inte ens åtta timmar på sig…
  • När det begav sig på riktigt hade jag under samma period tillryggalagt ca 100mil. Nu 30. Tant börjar bli gammal och klen. Eller småbarnstrött. Eller prioriterar annat än långa långpass. Den där sömnen…
  • På avslutningsrundan idag var hela familjen med (i cyklar och cykelstolar) och utlåtandet blev att ”jag tror du fått lite klipp i benen i alla fall, för nu behöver jag inte vänta på dig hela tiden…”

Nu väntar vilomånad i Ica-klassikern, innan sim-delen startar 17 juli. Jag tänkte först köra den i bassäng, men efter en kommentar på min Facebook-sida är jag bra sugen att köra den i öppet vatten som på riktigt. Frågan är bara var jag ska hålla hus då… Tips, någon?

Friluftsliv

Solig helgcykling

Eftersom jag är utpräglad vintermänniska så sitter det rätt hårt inne att erkänna att även sommaren kan ha sin charm. Eller i alla fall våren. För den där riktiga tryckande högsommarvärmen, den har jag faktiskt inget till övers för. 

Men idag var det sådär lagom försommarvarmt och även om diverse flygande kryp börjat invadera tillvaron, så var det riktigt härligt. Dagen har, precis som förra söndagen, präglats av cykling. På förmiddagen tog vi en tur hela familjen eftersom vi numera har cykelstol till både stort och litet troll. Den turen blev lite längre än tänkt pga slussar som var öppna, och avslutades med riktigt ordentligt mjölksyratramp uppför den berömda dagisbacken där löparklubben springer mördarbackintervaller. 

Efter lunchpaus ville stora Trollet cykla igen medan lillasyrran sov, och jag var såklart inte sen att haka på. I första uppförsbacken undrade sällskapen i cykelstolen om det var jobbigt. När jag svarade ”lite” så sa hon ”men mamma, jag kan putta på” och satte bägge händerna på min rumpa. Tack så mycket, goa Troll!


Vi ägnade oss åt en del båtspaning vid Göta Kanal (såg hela sex privatbåtar) och kastade lite stenar i vattnet. Tack vare lite barnarbete så fick jag även en bild på mig själv som inte är en usel selfie. Inte illa för att vara tre, snart fyra, år!


Efter glassinköp på vägen hem hade den snälla hjälpsamheten från första backen bytts ut mot ett irriterat ”varför kör du så sakta, mamma?!” när jag körde sista sucken ur benen i den långa uppförsbacken hem… Mysigt ändå, allt har sin charm liksom.


Hur har din helg varit? Springig, cyklig, eller bara skön?

Friluftsliv

En cyklig söndag

Vår lilla tjej har så smått börjat säga andra ord än mamamama och papapapa. Det första, och mest frekventa som kommer är schykka. Cykla. (Det som är mest mest populärt är tattå – traktor). Hon älskar att åka cykelstol.


Så imorse fick hon sin önskan uppfylld och vi åkte iväg en sväng för att schykka. Till kanalen. Jag hade en tanke om att vi också skulle ha lite mysig bananfika och kasta stenar i vattnet, för det älskade storasyster i samma ålder. Men efter att bananen slukats och några stenar kastats med lite småroat leende fick jag order om att vi skulle fortsätta schykka. Ajaj, kapten! Bara att trampa på! (Efter att vi hälsat på en farbror med två små hundar. Våffåf!)

På eftermiddagen var det storasysters tur. Hon beställde en cykeltur till Bergs slussar med mamma. Och mamman sa inte nej. När vi närmade oss sa hon: vad skööönt för dig att vi snart är framme, mamma! Och så spanade vi på slussande båt och cyklade sedan med viss protest hemåt igen med en liten omväg förbi en studsmatta. Och mötte samma farbror med samma två hundar. Han tittade lite konstigt på mig och skrattade sedan. Han undrade väl hur ungen från imorse kunde ha växt så mycket  under dagen…


Utan att egentligen ha planerat det, och utan att jag funderat så mycket på det har jag fått nära två mils mysig cykling med extravikter att sätta in på Ica-klassikerns cykelkonto. Så dagens planerade kvällscykling får nog stryka på foten för lite lugn yoga istället. Träningen blev till motion, med sällskap. 

Träning

Den märkliga (cykel)kroppen

Alltså, jag förstår ibland inte. Hur kroppen kan vara så oförutsägbar. Och inte alls leverera det jag förväntar mig. Varken när det är åt det positiva eller negativa hållet. 

I lördags hade jag ätit bra och kände mig ganska fräsch, och tänkte mig en längre cykeltur med vardagscykeln på kvällen. Men fick ge mig betydligt tidigare än planerat. Pga en väldigt seg kropp men framförallt pga en riktigt trasslande höft/ryggslut. 

I tisdags morse rastade jag mig själv och Lill-fisen med mannens cykel (för den har vi cykelstol på). Mest för att testa ryggen och få luft. Inget krångel alls från nån del av kroppen.


Och igår kväll tänkte jag ta en runda med min vardagscykel mest för att rensa huvudet efter en ganska rörig och energikrävande dag. Men den rundan blev längre än planerat. Och ännu lite längre. För benen kändes rappa och ryggen lugn. Kände bara lite lite allra sista biten. 

Så vad är det som händer egentligen? Vad avgör dagsform och krämpor? Hemmalyften under dagen inverkar ju säkert när det gäller ryggen, och mat och yoga för resten av kroppen. Men samtidigt jag ser egentligen inget samband. Fräsch när jag tror jag är trött. Och låg och öm när jag känner mig laddad. Jag fattar inget. Så det är nog kanske inget att grubbla över. Utan bara att gilla läget och hänga med…

Och kanske ta och säsongsinviga racern snart!

Träning

Kvällsrunda och morgontur

Långa härliga cykelrundor är lite av en utopi här. Så för att skrapa ihop trettio mil på någon av cyklarna för min Ica-klassiker kör jag i allafall nu i början enligt devisen många bäckar små. Och även om träningseffekten av korta cykelpass såklart kan diskuteras, så kan de vara härliga ändå.

De senaste 18 timmarna har jag hunnit med två rundor. Igår kväll efter att barnen somnat trampade jag ett varv runt sjön och avslutade med en sväng längs Göta Kanal. En helt spegelblank kanal, kan tilläggas. Med tillhörande helt fantastisk kvällssol. En runda som inte blev mer än ca en mil eftersom jag skulle hinna till affären innan den stängde också.



Imorse cyklade vi till dagis och efter lämning tog Liten I Cykelstol och jag en runda och kollade in djur och framförallt hennes stora intresse: bilar! Brrrrmm…. Lät det hela tiden bakom ryggen på mig.  Den rundan blev lite kortare men kändes i benen ändå tack vare lasten där bak!

Fast även om de här korta rundorna är trevliga så måste jag erkänna att jag längtar efter en något längre tur också. Kanske till helgen, vem vet?!

Träning

Nytt försök med Ica-klassikern

Om någon frågar mig om jag är tävlingsmänniska så svarar jag oftast nej. För jag är ingen sån där klassisk vinnarskalle när det gäller sport. Som inte viker ner sig i dueller eller som kämpar i lagsporter tills jag får blodsmak i munnen. Det är inte så viktigt för mig.

Men samtidigt är jag en riktig prestations- och statistiknörd. Jag älskar att övervinna mina tidigare egna resultat och att med statistik följa mina förbättringar. Jag är rätt tjurskallig och seg, men inte särskilt snabb. Så på sätt och vis är jag ju en tävlingsmänniska.

Jag älskar lopp men deltar inte för placeringen. Förutom jämfört med mig själv. Kanske för att jag oftast inte har någon chans på topp 10. Men oftast är rätt bra på att nå mina egna mål och slå mina egna tidigare resultat.

Därför ger jag mig på Ica-klassikern igen. För att jag gjorde DNF på tre av fyra grenar förra året. För att jag borde kunna så mycket bättre än så i år, med tanke på att jag har helt andra förutsättningar. För att om jag inte klarar det i år, ja då kan man verkligen undra hur jag ska ta mig igenom en Nattvasa! För att jag behöver variera min träning till mer än bara yoga, löpning och sporadisk styrketräning.

Den här gången tänker jag också höja kraven lite och faktiskt kräva originalgrenarna av mig själv. Dvs cykling, simning, löpning och skidåkning. Inga promenader, roddmaskiner eller stavgång.

Cyklingen

Från och med idag när jag anmälde mig har jag 63 dagar på mig att cykla 30 mil. Det blir i snitt knappt 5km om dagen. Det är verkligen ingen omöjlighet! Men kan ändå bli en utmaning i det allmänna vardagspusslet. För det är inte helt lätt att cykla med två barn på släp. Så det kräver åtminstone till viss del barnfri tid. Eller inköp av cykelstol eller cykeltillbehör till Charioten.

Vaetternrundan

Den enda gången jag cyklat 30 mil i ett sträck – Vätternrundan 2008

Simningen

Därefter ska det simmas. I sommar. Borde också vara plättlätt med tanke på säsong och situation. Om inte annat så kan jag göra tre besök i simhallen några morgnar innan jobbet och bränna av en kilometer varje gång. Precis som när jag gjorde riktiga klassikern så känns det här som en lätt match.

Vansbrosimningen

Snygg i våtdräkt… Som sedan mest använts till kajakande.

Löpningen

Löpningen borde också gå ganska lätt. Men beroende på livspussel och annat så kan det nog ändå bli en viss utmaning i det här momentet. Fast jag hoppas inte det! Fem kilometer i veckan med löpning är nästan i minsta laget om förberedelserna för Nattvasan ska kunna anses vara i fas. Beroende på vad som tränas i övrigt såklart.

Lidingoeloppet

30km var ingen match när jag fortfarande hade benmuskler… Men hur tänkte jag med långärmat och långbenat i september?!

Skidåkningen

Skidåkningen får jag bara inte missa. Jag menar, får jag inte ens till nio skidmil inför den där Nattvasan, då får det nog bli DNS på den! För så oförberedd vill nog varken jag eller medtävlaren att jag ska vara! Träningsläger kan dock komma att krävas!

Oeppet spaar

Ribban är satt. Den är betydligt högre än förra året. Känns också betydligt roligare! För nu känns det ändå som träning. Bra träning till och med! Dags att pumpa cykeln och vänta ut en raspig hals.

Träning

DNF på träningen i mars…

Jag hade ju som bekant någon slags ambition att komma igång med lite mer regelrätt träning i mars. Men det gick väl sådär, kan man säga.

Ett ynka benpass (som jag förvisso fick rejäl träningsvärk av). Ett ordentligt skidpass. Några yogapass som faktiskt framkallade både svett och träningsvärk. Betydligt fler som mer var återhämtning än träning. En yogautmaning på instagram hjälpte mig lite på traven. Ett stort fett DNF på träningen i mars kan man summera det som!

Men jag sörjer inte så mycket över det ändå. Med vabbveckor och annat som kommer emellan, så är träningen liksom bara grädde på moset. Rör på mig, och motionerar, det gör jag ändå. Dryga 250 000 steg, plus alla de steg jag tagit inomhus, för då registrerar jag inte steg.

en lite laengre vaeg
Som jag misstänkte blev det också ganska knivigt med skidåkningen i Ica-klassikern. Ungefär så knivigt som jag trodde. Men samtidigt gick det bättre än väntat eftersom jag åkt så mycket mer skidor än jag trodde jag skulle ha möjlighet till. Jag hann ända till Evertsberg innan jag blev tagen av repet. För den här vintern, som knappt sett snö, får det räknas som ok. Nästa säsong däremot, då är det en annan femma!

Så jag sitter här och funderar. Dels på om jag ens ska sätta några träningsmål för april, och dels om jag ska anmäla mig till en ny ICA-klassiker. Och kommer nog fram till att svaret blir ja på bägge. Ica-klassikern borde jag faktiskt kunna klara i år. Och april får en träningsbön:

April, var snäll och bjud mig på minst två löppass, minst två uteyogapass, minst två styrkepass och en massa mysmotion däromkring! Gärna en bonustur på MTBn eller racern också, om jag får önska!

Träning

Ica-klassikerns skidåkning

Imorgon är det dags för tävlingsperiod igen. Skidåkningsdelen i Ica-klassikern. 90km skidor eller skidgång på sex veckor.

Med tanke på hur natursnöspåren ser ut här, så drösar det ju inte direkt av skidmöjligheter. Fast det finns faktiskt 1,2km konstsnöspår som än så länge är fullt åkbara. Men efter veckan som kommer där det utlovas sju plusgrader, så får vi väl se vad som överlever (hallå, januari, skärpning nu!).

skidor vreta

Ett annat, bättre, skidår

Så det känns som att jag kommer få förlita mig på skidgång för att kunna fullfölja Ica-klassikerns skidåkning. Vilket kan bli rätt tufft. 15km skidgång i veckan tar rätt lång tid, bara en sån sak. Om jag håller mig till vårt backiga elljusspår, så är det nog förvisso bra träning inför fjälloppet i Sälen, men kan bli lite väl tufft att dra igång med 15km i veckan…

Men allt kan ju inte vara så lätt och glassigt som löpdelen, så vem är jag att kasta in handduken redan nu? Dessutom finns det ju fortfarande chans att det kommer snö. Även om utsikterna faktiskt ser rätt risiga ut i år.

skidor olstorp

Ännu ett annat skidår.

Kan man köra vagn med stavar måntro? Det skulle lösa min utmaning med Ica-klassikerns skidåkning på knappa två veckor eller nåt sånt…

Vi får se hur det går. Om dagisbacillerna håller sig borta ska nog det här gå att lösa på nåt vis. Vi säger väl så..

Träning

ICA-klassikerns Lidingölopp – mina spelregler

Jag nämnde ju i förra veckan att den enda del i ICA-klassikern som ser ut att gå ganska lätt, och kanske till och med för lätt, är löpningen. Eller snarare löpningen och promenaderna. För jag går ett antal kilometer varje dag och skulle nog nästan kunna klara det här momentet på en enda vecka, om alla promenadkilometrar registrerades. Det känns ju nästan lite FÖR lätt, trots att jag verkligen inte gjort bra ifrån mig i de andra delarna. Så på sätt och vis kan man ju fråga sig varför jag hakade på det här överhuvudtaget.

För att tävlingar är kul såklart, och för att ändå ge mig själv en liiiten spark i baken att kanske göra andra saker än bara spatsera, gå och lufsa runt i löparskor. Löpning och skidåkning är ju egentligen mina paradgrenar, så det är väl, om man ser det så, nu jag ska kunna glänsa. Genom att ge mig själv egna spelregler så tänkte jag försöka glänsa ännu lite mer, hehe… Med en operation väntande om några veckor får vi väl se hur det går. Så här tänkte jag mig hur som helst reglerna:

  • Alla löprundor får såklart vara med, trots att de går i riktigt snigeltempo än så länge. Men tempo är ju totalt irrelevant här.
  • Promenader får vara med under förutsättning att de görs som träning eller motion, och inte bara är en konsekvens av något annat. Dvs lugna promenader med barnvagnen räknas INTE. Powerwalks utan vagn och barn i släptåg är däremot fullt tillåtna.


Ska vi säga så?