Browsing Tag

#glädjebalansenergi

Träning

Vad hände med fjällmaran?

På sätt och vis känner jag mig som en svikare för tillfället. För jag vann ju liksom en plats i Bagheera Fjällmarathon i slutet av förra året. Som jag såg fram emot otroligt mycket att få utnyttja. Fjäll och löpning kombinerat, vad kan gå fel, liksom? Ganska mycket, visade det sig ju. Eller, inte fel överhuvudtaget, egentligen. Det bara totalkrockade, som jag hintade om redan i april. Jag våndades ganska länge och funderade på hur jag skulle göra. Hur väljer och prioriterar man mellan yoga med en varmt rekommenderad lärare, och löpning i magiskt vacker miljö?

På något vis kände jag ändå djupt där inne i magen att yogan behövde få gå före. Att ett fjällmarathon kan springas senare, men att just den här yogautbildningen inte skulle återkomma i nära framtid. Och kanske kände jag på sätt och vis rätt, för Therese, som håller i utbildningen, har ett litet frö i magen som förmodligen kommer ta ganska mycket tid framöver. Dessutom visade det sig att en av de assisterande lärarna var Mirja, som jag länge ”känt” via Instagram och som också är en av mina inspirationskällor när det gäller yoga (och annat).

Så i helgen som var blev jag halvbakad yogafröken! Istället för att springa på fjället i Sälen…. Som Therese sa: Det känns som att ni som är här nu, ni SKA vara här. För så var det verkligen. Ett riktigt toppengäng med många olika bakgrunder och många olika orsaker till varför man gick utbildningen. Som tillsammans blev en helt fascinerande helhet. Nu kan jag väl kanske låta lite nyfrälst (även om yogan och jag hängt ihop i tio år redan…), men det kändes på något vis som att hitta hem. Även om jag också tvivlade ganska mycket under helgen. Hur ska väl lilla jag kunna ta på mig det här?!? Men sen hände något, exakt vad behåller jag än så länge för mig själv, och på något vis landade jag i hur det ska vara.

Jag får ofta frågor om vad som är så bra med yoga, om det är kul, och om det inte duger med vanlig stretching. Lika ofta har jag inga riktigt bra svar. För yoga är på något motsägelsefullt sätt svårt att beskriva med ord för mig. Inför mig själv är det självklart, men det är lite som en hemlighet jag omedvetet behåller för mig själv. Som man liksom måste uppleva själv för att förstå att det inte bara är stretching eller sitta på rumpan och se märklig ut. Eller stå på huvud eller händer för den delen…. Det är liksom lite samma sak som att föda barn – man kan inte beskriva det för någon som inte upplevt det själv, inte så att de förstår i alla fall.

Om en dryg månad däremot, då får jag nog ta och försöka börja lära mig att beskriva yoga. För då kan jag titulera mig Global Yoga-lärare. Börja undervisa folk i yoga. Ganska märkligt och häftigt på något vis. Frågan är väl om någon överhuvudtaget skulle vara intresserad av att yoga med mig (tvivlaren igen…)? Och den största frågan är ju också – när ska jag få in det här i livspusslet? Kanske visar det sig. Kanske är det meningen…

Friluftsliv

Att hitta nya (natur)pärlor

Igår gjorde jag en upptäckt. Eller, egentligen såg jag den bara med egna ögon för första gången. För jag visste ju att den fanns där, även om jag inte tagit mig tid att ta mig dit.

Jag ville nämligen upptäcka den på egen hand först, och eftersom egentiden är ganska begränsad och jag är lite rädd för skogen (eller snarare typerna som smyger runt i den) på kvällstid, så har jag varit ännu mer begränsad i tillfällen.

Den, det är Våxmossen. En mosse där det till och med sägs växa hjortron, och som får en att tro att man är i fjällen. Fast man befinner sig på Östgötaslätten! Den ligger bara typ tio minuters stigcykling hemifrån, så verkligen nära.

Stigen jag tog igår var precis lagom för min trevande MTB-identitet. Spikrak rätt ut i mossen och precis lagom smal, mjuk och rotig. Jag hade kaffe och min fina kopp med mig men hann inte riktigt stanna och njuta så länge som jag tänkt eftersom jag var för upptagen med att fota och leta hjortron…

Riktigt härligt och fjällikt (förutom att just fjällen saknades i bakgrunden då!). Helt klart en ny naturpärla runt knuten. Jag älskar att vara i naturen, och har den som tillflyktsort. Som återhämtningskälla. Trots det, så kan jag faktiskt nästan tröttna på den gamla vanliga skogen ibland. Även om det räcker med nån dag på kontoret för att uppskatta den igen.

Hur som helst är det ju bra med fler alternativ, och det inspirerar även till fortsatta upptäcktsfärder längs sidostigar. Äventyr med barnen. Lingonplock om nån vecka kanske. För att inte tala om stigtassande bland frasiga höstlöv!

Det ger liksom nytt liv åt det där enkla friluftslivet att upptäcka nytt på hemmaplan! Ger naturmänniskan i mig lite extra näring på något sätt. Och såklart guldkorn i minnesbanken till gråa tunga dagar.

I augusti kör Bloggar om Hälsa Naturen som tema, så håll lite extra utkik där också, om du vill ha mer inspiration till naturupplevelser och kanske ett och annat äventyr.

Hur gör du för att hitta nya pärlor?

Träning

En Vätternrunda småbarnsmorse-style

I går var vi en sväng till Motala och hängde i den nya stora lekparken som ligger precis i Vätternrundans målområde. Nostalgin var total, och jag minns känslan efter målgång som igår, fast det är hela nio år sedan jag körde själv. Lyckan, stelbentheten, ryggömheten, och framförallt tröttheten! Som gjorde att jag somnade mitt i målgångsmaten…

Just nu är jag ju verkligen inte i närheten av tränad för en runda runt pölen, men idag blev jag faktiskt klar med cykelmomentet i Ica-klassikern – samma distans som Vätternrundan. Så här kommer min racereport från en åtta veckors Vätternrunda kan man säga… Varsågoda!

  • Jag har tagit duttcyklingen till nya nivåer. Ingen cykeltur har nämligen varit längre än 17km. Men ibland har jag cyklat tre gånger per dag. Med och utan barn på släp.
  • Racern står fortfarande och samlar damm i garaget – den här rundan har gjorts med MTB och en helt vanlig cykel, oftast med mellan 11 och 18,5 kg last bakpå.

  • Jag har klarat mig med marginal eftersom jag bara registrerat helt avklarade kilometrar. Så om klockan visat t ex 14,8km har jag antingen fått lov att cykla 200m extra för att få registrera 15, eller vackert fått nöja mig med 14. Oftast det senare. Så totaldistansen ligger nog på ca 305-310km skulle jag tro.
  • Jag har cyklat skog, grus, landsväg och cykelbana.

  • Precis som förra året, så tjuvar Ica lite och förlängde stopptiden, men jag klarade mig på den ursprungliga perioden. Så inget rävspel från min sida…
  • Det var faktiskt knivigare än jag trodde att få ihop cyklingen. Mest för att jag värderar nattsömn och matförberedelser högre än cykelkilometrar. Men nöjesrundorna med barnen underlättade helt klart.
  • Vi har numera en ettåring här hemma som alltid svarar ”schykkaaaaa” när vi frågar vad hon vill göra. Oftast följt av ”tattooooo”, eftersom det allra bästa hon vet är att ta en cykeltur och kolla på traktorer!

  • Det ryggonda jag led av i början har tack och lov hållit sig undan nu på slutet.
  • Jag har inte sprungit en enda kilometer sedan i april. All tillgänglig träningstid har lagts på cykling (och yoga, den försummar jag helst inte). Det säger kanske en del om hur mycket sån där egentid jag har.
  • Jag har bara cyklat en enda gång i regn. Så kom inte och säg att det har varit dåligt väder i vår!

  • Min runda runt pölen har jag duttat med i åtta veckor typ. Johan Olsson (ni vet, skidåkaren…) tog inte ens åtta timmar på sig…
  • När det begav sig på riktigt hade jag under samma period tillryggalagt ca 100mil. Nu 30. Tant börjar bli gammal och klen. Eller småbarnstrött. Eller prioriterar annat än långa långpass. Den där sömnen…
  • På avslutningsrundan idag var hela familjen med (i cyklar och cykelstolar) och utlåtandet blev att ”jag tror du fått lite klipp i benen i alla fall, för nu behöver jag inte vänta på dig hela tiden…”

Nu väntar vilomånad i Ica-klassikern, innan sim-delen startar 17 juli. Jag tänkte först köra den i bassäng, men efter en kommentar på min Facebook-sida är jag bra sugen att köra den i öppet vatten som på riktigt. Frågan är bara var jag ska hålla hus då… Tips, någon?

Övrigt

Sedan sist – med en lista!

Det är inte så värst ofta som det blir så här långa pauser på den här bloggen. Men just nu prioriterar jag annat. Typ mig själv, de få gånger jag faktiskt har utrymme för det.

Lite oftare kommer det livstecken på min instagram, så det rekommenderas att kolla där om man är lite nyfiken på vad som händer oftare än vad jag har mäktat med att berätta något här.

Igår hittade jag en lite rolig lista hos Anna (eller, listor är ju alltid roliga, men denna var lite extra kul!), så jag tänkte att jag förgyller helgen med den helt enkelt. Så vet ni var skåpet står!

Tre saker jag längtar efter:

Mandelsmör! Har varit slut på affären i flera veckor. Snart nätshoppar jag!

Fjäll och skog. Jag behöver mer friluftsliv och äventyr.

Att åka längdskidor. Lite knasigt mitt i sommarn kanske, men jag har redan börjat längta till vintern. Kanske för att kvällarna spenderas med att leta boende till Nattvasan…

Tre saker jag helst inte gör:

Pratar med folk som inte vill lyssna på riktigt.

Sminkar mig mer än nödvändigt.

Äter halvfabrikat.

Tre saker jag ser fram emot:

En kort semester i knarrande bergslagsskogar med spegelblanka sjöar. För det kommer ju vara precis så idylliskt…

När fyra-års-super-trotset och ett-års-jag-kan-allt-själv-perioden slutar. Blir liiiite trött i huvudet ibland… Åkejrå, riktigt less faktiskt!

Yoga, alltid yoga.

Tre saker som irriterar mig:

Att städerskan lägger mer tid på att plocka torra blad från våra blommor än att dammsuga.

Folk som saknar humor. Eller inte förstår min humor kanske jag ska säga… Läs det här t ex. Om du inte fattar, så irriterar du mig…

När batteriet i träningsklockan ALLTID tar slut preciiis när man ska träna.

Tre saker jag sysselsätter mig med:

Duttcyklar. Lite här och lite där. Allt för min Ica-klassiker.

Lagar veggo-mat. Nytt recept kommer på måndag. Håll koll på veckansvegetariska.se så du inte missar’t.

Drömmer om yogaresor, ultravasor och en hel natts sömn.

Tre saker jag gjorde igår:

Så här skrev jag när jag kommenterade Annas inlägg igår:

Tre saker jag gjort idag: Tagit cykeln på omväg för att handla men glömt både cykelnyckel och handlingslista, ätit fröknäcke med ost till kvällsfika men samtidigt varit sjukt sugen på mandelsmör, haft hemmakontor och suttit still så länge i källarkontoret att jag tappade känseln i fingertopparna…

Det blir nog inte bättre än så just nu… På återseende!

Tankar

Sex saker jag gör som är bra för min hälsa

Efter inlägget för två veckor sedan på temat ”nja, det är väl kanske inte så hälsosamt alltid”, så blir den här veckans inlägg om vad vi gör och inte gör för hälsan lite mer positivt. För min egen del så finns det en hel del saker jag gör som är riktigt bra för min hälsa. Och bara att uppmärksamma dem gör ju att man klappar sig själv på axeln lite, vilket i sig är bra för hälsan det också! Så idag bjuder jag på sex av de saker jag gör som är bra för min hälsa (även om det säkert finns fler bra saker jag gör).

Jag vet (oftast) vad jag äter

Det här handlar ingenting om vad jag äter eller vilka mängder, eller om dieter. Utan det handlar om att försöka äta råvaror, eller laga maten själv baserat på råvaror. För att inte få i sig så jättestora mängder kemikalier och annat konstigt som man inte har en aning om vad det är. En potatis är en potatis, liksom! Även om jag veeet att just potatis ofta är väldigt besprutad…

Ofta blir det dessutom (i mitt tycke) godare om man lagar saker själv jämfört med färdigvarianten. Utan att nödvändigtvis ta längre tid eller vara krångligare. Sås är ett typexempel på det!

Jag motionerar (i stort sett) varje dag

Det här är nog nästan det som allra mest är bra för min hälsa. Genom att minimera stillasittandet lever vi längre, det finns det forskning på! Rörelse är bra för att hålla stressnivåer nere, hålla blodtrycket i schack och blodfetter på en bra nivå. Det främjar kreativitet och håller hjärnan mer alert.

Motion och rörelse fungerar dessutom rätt bra som komplement till utebliven träning i en stundtals kaotisk småbarnsvardag.

bra foer min haelsa 1

Jag prioriterar min sömn

Eftersom jag inte riktigt kan styra själv hur mycket jag kan sova, så gör jag vad jag kan för att maximera den sömn jag får. På sistone har det varit lite skralt med sovandet och det får tyvärr konsekvenser både på humör och mentalt mående för mig. Jag blir dessutom ganska korkad när jag sover för lite…

Så i sovrummet är det mobilfri zon. Lampan släcks såpass tidigt att det finns en rimlig chans till 7-8 timmars sömn om det inte blir för mycket stök. Jag läser böcker när jag lägger mig för att varva ner ytterligare (även om de ibland är svåra att slita sig ifrån). Inget koffein efter kl 15 är också en nödvändighet för att jag ska kunna sova gott. Återhämtning och sömn är en av de saker jag gör som är bra för min hälsa som är superviktig. Jag hörde t o m i en podd häromdagen att nio timmar i sängen per dygn håller de flesta vardagskrämpor borta!

Jag spenderar mycket tid utomhus

Jag har tidigare skrivit både här på bloggen och på Bloggar om Hälsa om hur vår hälsa faktiskt blir bättre av att vara utomhus. Det känns lite som att jag inte kan nog propagera för hur välgörande det är för mig. Särskilt om det är till skogs (eller egentligen allra helst skog och fjäll)! Men mer om det i ett senare inlägg.

bra foer min haelsa 2

Jag är min egen mentala coach

När jag ofta fick frågan ”Men hur orkar du?!” under 2015-2016 då jag var gravid och hade cancer och dubbla jobb, och senare var med spädis och gick på cellgifter, så är faktiskt det helt ärliga svaret att jag är min egen mentala coach.

Jag förberedde mig själv så gott det gick och använde mig av mentala mantran och strategier för att uthärda när det var som värst. Men sånt funkar även i den vanliga vardagen. När man t ex är frestad att gnälla om vädret och sura ner sig för saker som man antingen inte kan påverka, eller inte vinner något på att lägga energi på.

Vill man utmana sig själv kan man försöka med att bara tänka positiva tankar en hel dag. Återkom gärna med hur länge ni klarade! Jag klarar mig ofta inte särskilt länge… Då har jag ändå tränat mig själv rätt länge, och tycker inte att jag är en särskilt gnällig person.

Jag är tacksam för ganska mycket

Vissa menar att tacksamhet är bästa botemedlet mot depression. Till viss del kan det säkert ligga något i det. Men depression är trots allt en sjukdom, så jag har svårt att tro att det är så enkelt att det enbart handlar om att börja bli tacksam…

Däremot är tacksamhet väldigt bra för välbefinnandet och känslan av att vara lycklig. Jag mediterar ibland över saker jag är tacksam för och sitter alltid med ett leende på läpparna när jag är klar. Eller så skriver jag lite i min positivitetsbok, även om det inte är så ofta just nu. Men testa att börja eller avsluta dagen med att fundera på tio saker du är tacksam över i ditt liv, och se om du mår bättre av det!

bra foer min haelsa 3
Det var sex av de saker jag gör som är bra för min hälsa. Nu är jag såklart väldigt nyfiken på vad ni gör för bra grejer för hälsan?

Tankar

Fem saker jag gör som inte främjar min hälsa

Man skulle kunna tro att någon i min situation gör allt för att främja sin hälsa. För att minska risken för återfall i den lömska grupp av sjukdomar som cancer är. Och visst, jag vet nog kanske hyfsat bra vad jag borde göra för att ge mig själv de bästa förutsättningarna. Men det visste jag innan också, och det resulterade i att jag ett tag ifrågasatte mina egna prioriteringar. Faktum är också att jag inte bara gör som jag vet att jag borde, utan det finns en del saker jag gör som inte främjar min hälsa. Ibland kan det vara väldigt långt från tanke till handling!

Men bara det att jag är medveten om de saker jag gör som inte främjar min hälsa, gör ju att det är lättare att göra något åt dem. Fast jag tycker nog ändå att jag lever ett relativt hälsosamt liv i det stora hela. Men det finns stor förbättringspotential:

Fem saker jag gör som inte främjar min hälsa

Jag stressar för mycket

Eller snarare, så drar jag på mig för mycket negativ stress rätt ofta. För stress i lagom mängd är bra för oss, och behövs för att prestera. Men inte på alla områden samtidigt! Då påverkar det hälsan negativt. Immunförsvaret blir sämre, man blir smått korkad och hormonbalansen försämras om man stressar för mycket, för att bara nämna något.

Därför försöker jag numera påminna mig själv om att välja bort saker, att prioritera och faktiskt säga nej ibland. Men det är svårt, för det är ju så mycket man vill säga ja till. Och det kanske jag kan också, om jag bara får bättre struktur på saker och utnyttjar hjärnans kapacitet till rätt saker. Hörde senast idag något klokt: man borde göra betydligt mer på rutin, så att man utnyttjar hjärnan till det man faktiskt behöver använda den till. Som exempel gavs att t ex Obama nästan alltid har samma kläder på sig. För att slippa fundera på det. Eller att man kan äta samma lunch varje dag, för att slippa lägga tankekraft på vad man ska äta. Skapa rutiner och struktur för att slippa tänka på det onödiga, typ. En del grejer gör jag ju redan, men det kan definitivt bli ännu bättre.

Jag småäter mellan måltider

Det här har ingenting att göra med vad jag äter, och vad som eventuellt anses nyttigt och inte. Utan det handlar bara om att jag äter mellan måltider. För det tvingar bukspottkörteln att producera insulin i stort sett hela tiden, vilket rubbar hormonbalansen och ökar risken för bl a diabetes.

Jag vet ju att det inte är bra. Och i perioder har jag inte alls suget att småäta utan lyckas äta tillräckligt när jag äter de vanliga måltiderna. Men jag är högförbrukare, och nu när jag är föräldraledig, så förbrukar jag ännu mer. Dessutom är det inte direkt ofta jag kan äta i lugn och ro. Det är sällan jag hinner bli ordentligt mätt innan små-Trollen är klara och inte vill sitta vid matbordet längre. Samt såklart att det är mycket lättare att småäta när man är hemma och faktiskt kan nalla i skåpen…

Jag tar mig inte tid att träffa vänner

Jag vet att det förmodligen är övergående nu när barnen är små. Men jag har verkligen svårt att komma iväg och träffa vänner med någon slags rimlig frekvens. Man behöver det ju egentligen för att må mentalt optimalt, men orken finns sällan där. Och på grund av den första punkten är det faktiskt inte ens alltid jag kommer ihåg att höra av mig till folk…

taenker i skogen
Jag prioriterar bort mig själv

Japp, jag vet, ingen kommer göra det åt mig. Och jag behöver göra det. Men ändå är det supersvårt, för inte ska väl jag ta tid från andra bara för att kunna träna/vila/gå i skogen/läsa en bok? Det innebär ju att någon annan måste laga mat/passa småtrollen/diska/handla eller vad som just då kanske skulle anses vara ett av alla de där ”jag-borde-sakerna” man belamrar sig med.

Jag ser ner på mig själv

Det hänger lite ihop med punkten ovan, för en av anledningarna till att jag har svårt att prioritera mig själv är att jag inte har så höga tankar om mig själv. Lite som jag skrev när jag gav er några punkter med mer av mig. Jag har svårt att ta åt mig äran för saker. Har svårt att lära mig (för jag har försökt) att tycka bra om mig själv, som människa. Och det är ju faktiskt inte så bra för hälsan i längden, eftersom det riskerar att bidra till att man hamnar i riskzonen för depression och annat. I kombination med en massa andra faktorer såklart, men ändå. Samtidigt så har jag på vissa områden ganska höga tankar om mig själv och är handlingskraftig, medkännande och allt sånt där. Men det är rysligt svårt att vara det mot sig själv ibland och det kan bli ganska kontraproduktivt om man tittar på vad som främjar ens egen hälsa. För om man inte tycker att man själv är viktig, hur ska man då få bukt med alla de andra punkterna ovan?

Inspirationen till det här inlägget om saker jag gör som inte främjar min hälsa fick jag av Sara, som driver en av mina norska favvo-bloggar. Och precis som henne så har jag tack och lov också en hel del saker jag gör som faktiskt är bra för min hälsa. Dem kommer jag berätta om i nästa vecka tänkte jag!

Men först vill jag veta: Vad gör du för saker som inte är så bra för hälsan?

Träning

Så hur gick det då? – om vägen tillbaka

I juni förra året skrev jag ett inlägg med någon slags plan för att ta mig tillbaka till mig själv igen rent fysiskt. Jag lovade att återkomma i februari med lite uppdatering om hur det gått. När bebis blivit ett år och jag hade någon slags tanke om att känna mig som mig själv igen. Så hur gick det då?

Well, man kan väl säga att jag inte direkt höll mig till planen…  Så vi tar utvärderingen bit för bit:

Göra klart alla nivåer i MammaMage. Check på den. Grundjobbet gjort, men jag skulle vilja ha en fortsättning, för de behöver ju underhållas också, de där bålmusklerna. Och det glömmer jag lätt.

Styrketräning med Lofsans mammaträning. Eh… Va hette det?! Njae, tror jag gjort typ två pass ur den eller så. Styrketräning generellt har väl hamnat i skymundan. Har svårt att hitta en bra nivå. Och har prioriterat annat…

Lågpulslöpningen. Alltså, jag har ju sprungit. Mer än jag väntat mig faktiskt. Men lågpuls?! Inte en enda gång faktiskt… Trots att jag varit en snigel i löparskorna…

Cyklingen. Hmmm…. Vet inte ens om jag har tillräckligt med luft i däcken för att kunna cykla… Tog väl i och för sig en tur i somras, och har umgåtts några gånger med källarcykeln men i övrigt, nej på den också.

Yogan. Den klarar jag mig inte utan så den finns med som en trogen följeslagare, även om vi också har haft några uppehåll från varandra. Framförallt under utesäsongen yogade jag massor. Nu under mörkertiden blir det mest kortare, lugna pass kombinerat med meditation. Även om jag kommit igång mer igen sista veckorna.

ute-yoga

Trädgårdsyoga i november

Trots att det gått rätt risigt med just planen jag lade upp, så måste jag ändå säga att jag har kommit längre på vägen tillbaka än vad jag nog hade räknat med. Jag orkar faktiskt med att vara hemma själv med två väldigt aktiva barn. Jag har till och med ork kvar på kvällarna, åtminstone ibland. Och detta trots att jag ju fick min andra cancerdiagnos i november-december, med en operation att återhämta mig ifrån. Förutsatt att det inte kommer några nya bakslag, och att jag lyckas knipa en startplats, så känns faktiskt målet vid horisonten helt inom räckhåll! De senaste veckorna har det dessutom känts som att det är ett helt annat klipp i kroppen än det var under hösten.

Så vad har jag gjort då?

Vardagsmotionerat. Nu när jag är föräldraledig snittar jag kring 10 000 steg per dag, och lyfter barn, fixar grejer, knuffar vagn och annat dagarna i ända. Stundtals riktigt bra och pulshöjande (styrke)träning.

Åkt skidor. Till min stora lycka har det blivit väldigt många fler skidturer än jag trott, och det är ju riktigt bra träning. Jag menar, jag har ju till och med skejtat!

Sprungit och yogat. Inte helt i den form som planerats, men ändå bra träning, och på en rimlig nivå!

vardagsmotion

Tung vardagsmotion. Köra dubbelvagn med dubbla barn i en halvdecimeter blötsnö

Så den stora frågan nu är väl egentligen hur den fortsatta vägen framåt ska se ut. Med ett fjällopp inplanerat så borde jag ju kanske ha en ny plan… Jag får klura lite på den tror jag, och återkomma.

Övrigt

Förändringens vindar

Som jag skrev häromdagen är det mycket surr i huvudet just nu. Det är en hel del på gång. Förändringens vindar blåser helt enkelt. På flera olika håll i livet. Jag behöver det. Har inom vissa områden längtat efter det länge. Inom andra är det fortfarande en bra bit kvar innan jag är där jag vill vara.

På sätt och vis är jag både beslutsam och velig. Man vet ju liksom vad man har men inte vad man får. Om man tar klivet över staketet till andra sidan. Om gräset är grönare där, när förändringen är gjort.

gärdsgård
Hela det här året har ju på sätt och vis varit kantad av förändring. Ta bara en sån sak som att jag blev av med ett halvt organ för en vecka sedan. Förvisso ett ganska litet, men ändå. Kroppen behöver ställa om sig och besluta sig för om den klarar sig med bara en halva, eller om den behöver hjälp på traven.

Varenda cell i min kropp har fått visa vad den går för, för att överleva cellgifter och strålning. Det som är kvar är det som är starkt och livskraftigt. Åtminstone väljer jag att se det så. För jag vet inte riktigt var alla vägar slutar.

en väg mot förändring

Jag prioriterar annorlunda nu också, än vad jag gjorde för bara ett år sedan. På gott och ont. Mest gott, hoppas jag. Förändring har aldrig känts främmande för mig, men nu är jag mer förändringsbenägen än någonsin. Det har liksom blivit så tydligt vad som behövs för att jag ska kunna befinna mig där jag vill. Även om det kanske inte alltid går så fort som jag vill.

En sak som behövt förändring ganska länge (jag skrev om det redan i vintras) är utseendet på den här bloggen. Nu äntligen har det fått sig en uppryckning och börjar så sakteliga förändras till något som jag är mer nöjd med, även om det inte är klart ännu. Jag tar det steg för steg, lite i taget. I sann LiteLängre-anda, typ.

Just bloggen är faktiskt ett helt fantastiskt sätt att följa sin egen förändring på. Hur tankar, värderingar, träningsmönster och -former förändras. Matvanor och alldagligheter byts ut de med. Den är faktiskt också en stor del i att jag tagit tag i en del andra förändringar också. För genom skrivandet kommer jag fram till en hel del inte alls tokiga saker faktiskt. Förhoppningsvis snart lite mer konkreta saker än det här allmänna kvällssvamlandet…

Förändringens vindar, hörni! Bra grejer, det!

Tankar

Glädje, balans, energi – min hälsofilosofi

Den här veckan skriver Bloggar om Hälsa om våra egna tankar kring hälsa. Både Camilla och Ida beskriver tankar om att orka, och att ha balans i hur man ser på saker, vilket är superviktigt även för mig.

När jag själv tänker på hälsa tycker jag egentligen inte det borde vara så svårt. Jag menar, träningen ska vara rolig, maten ska vara god, sömnen tillräcklig och stressen rimlig. Men det ÄR ju svårt att få till för väldigt många, så jag tror att mycket mer än man kanske först inser sitter i huvudet. Som kloka Annie skriver

Hälsa är vad du gör och hur du känner för det du gör

Så tror jag också att det är. Vi kan verka hur hälsosamma som helst på ytan, enligt de hälsoprestationstrender som råder med mycket träning, livspusslande, chiafrön och gröna smoothies. Men om strävan efter att vara hälsosam bara blir till stress och snudd på tvångstankar, så är det ju ändå inte hälsosamt! Jag länkar till Annie igen, för hon skriver så klockrent om hälsa (men så jobbar hon ju med det också!)

Själv har jag tre nyckelord när det gäller hälsa, som jag skapade som ett mantra inför 2015 och som också fått vara en del av namnet på min lilla blogg. 


Glädje, balans, energi.

När jag har alla dem i åtanke, och lyckas få dem på plats, då känner jag mig hälsosam. När jag gör saker av glädje, eller som ger glädje. Det handlar om att välja till det positiva. Om att också hjälpa andra att välja glädjen. Att våga låta den ta plats även när alla förväntar sig att du ska deppa ihop. 

För att glädjen ska kunna få utrymme behöver jag också balans. Ett fungerande vågspel mellan ansträngning och återhämtning. Ofta handlar det för mig om att välja bort, eller snarare att våga välja bort. För att bibehålla balansen. När det är sjukt stressigt på jobbet behöver jag än mer än annars kunna få till återhämtning och sådant jag mår bra av. När jag inte sovit på några nätter pga sjuka barn prioriteras de flesta måsten bort till förmån för friskluft, och sömn. Hårdare träning i de fallen är inte hälsosamt då. Det är hets. I allafall för mig. 

Balans handlar för mig lika mycket om att slappna av i de val man gör. Att veta att man gör det som är rätt för en själv de flesta gångerna. Att det är helt ok att äta skräp ibland, så länge man äter sådant man själv mår bra av den mesta tiden. Att inte stressa upp sig över de gångerna det inte blir som man tänkt, utan vara trygg i vetskapen om att den grund man bygger till vardags är det som skapar hela balansen. Lite som mitt tänk kring träningen som en investering.

Energi är nästan det svåraste för mig att få till, i alla fall i den vardag jag lever i just nu, med sjukdom och småbarn och ett stressigt jobb i princip utan raster. Därför behöver jag tänka till extra mycket för att ge mig själv energi. För att inte bli helt dränerad på energi. För att få i mig mat som ger mig tillräckligt mycket energi. 

Men genom att ha de där tre ledorden i bakhuvudet så skapar jag det som är hälsa för mig. För jag tror också att hälsa är väldigt personligt. Det som är hälsa för mig är inte nödvändigtvis hälsa för dig.

Så länge man gör saker som för en själv skapar glädje, bibehåller balans, och ger energi, så tror jag att man faktiskt kommit ganska långt för att göra det som är bäst för sin egen hälsa!

Vad är hälsa för dig?

Tankar

Jag är…

Jag är vintermänniska.
Jag är längst i min lilla familj. 182cm i strumplästen.
Jag är tokigt förtjust i ost.
Jag är mamma till två härliga små trollungar.
Jag är dansare i själ och hjärta.
Jag är chokladfantast.
Jag är kvinna.
Jag är löpare.
Jag är introvert men därför inte asocial (vilket många tror det innebär).
Jag är pysslig.
Jag är yogini.
Jag är så envis att det inte alltid är bra för mig själv.
Jag är beroende av mitt morgonkaffe.
Jag är ett monster om jag inte får tillräckligt med mat.
Jag är en analytisk generalist.
Jag är längdskidåkare med långloppspotential.
Jag är en lyssnare av rang.
Jag är en drömmare och tänkare.
Jag är blödig.
Jag är en genomförare.
Jag är bloggare.
Jag är språkgeni och kan lätt lägga mig till med dialekter så till den grad att jag passerar som inföding.
Jag är siffermänniska, såpass att jag brukar säga att jag är lite autistisk.
Jag är köksimprovisatör.
Jag är wannabe-vegetarian.
Jag är ett skogsrå men är rädd för vildsvin.
Jag är fjällfrälst och skärgårdsdrömsk.
Jag är svältfödd på tältnätter.
Jag är bilpendlare med dåligt miljösamvete.
Jag är lösningsorienterad.
Jag är lättlärd.
Jag är inflyttad östgöte.
Jag är Norge-frälst.
Jag är förlovad.
Jag är mentalt stark.
Jag är husägare.
Jag är allt oftare i nuet.
Jag är tacksam för varje dag jag vaknar och fortfarande lever.
Jag är en känslomänniska som börjar lära mig att lita på min magkänsla.
Jag är jag.
Jag är ingen taktiker eller rävspelare.
Jag är kreativ om jag bara ger mig själv chansen.
Jag är bredaxlad och storfotad.
Jag är glasögonorm.
Jag är förtjust i högklackat men för bekväm för att tillämpa det till vardags.
Jag är musikälskare med talang för att lära mig låttexter.
Jag är En Svensk Klassiker.
Jag är förtjust i att meditera.
Jag är en skrivande människa och skulle gärna livnära mig på ord.
Jag är frusen.
Jag är brunögd och brunhårig, men efter två barn snudd på svarthårig.
Jag är optimist tills motsatsen är bevisad.

Tack Nina för inspirationen!