Browsing Tag

mammamage

Träning

Att ta mig tillbaka

Där jag befinner mig fysiskt just nu hoppas jag att jag aldrig mer kommer att behöva befinna mig. Med formen i botten efter en graviditet följt av cellgifts- och strålbehandling. 

Återhämtningsbacken känns ganska brant, måste jag säga. Å andra sidan misstänker jag att framsteg framförallt på konditionssidan kommer att komma ganska fort och lätt. Kanske lite för lätt i förhållande till resten. Det märker jag redan nu. I ett obetänksamt ögonblick hoppade jag lite studsmatta med treåringen häromdagen och det är kanske inte det smartaste att göra för en ganska nybliven tvåbarnsmamma som nästan inte tränat på flera månader…

Därför vill jag ha en ganska strukturerad återhämtningsplan för att bli mig själv  igen, så som jag är van vid att känna mig. För att på så sätt kunna lägga band på eventuella löparinfall och studshopparlustar i förtid. För att hela kroppen ska hänga med, inifrån och ut, som det så fint heter. Jag vet att detaljerna i planen kommer att ändras längs vägen, men det känns ändå bra att ha de stora dragen nerskrivna för att kunna påminna mig själv. För att ha i åtanke att det är långsiktig #glädjebalansenergi som är målet. Förutom målet vid horisonten då…

Den plan jag gjort upp ser ut så här:

Jag ska ta mig igenom alla nivåer av MammaMage innan annan styrketräning blir aktuell, hur tråkigt det än må vara. Jag vet ju att det är nödvändigt! Tills dess är det promenader eller ganska lugn cykling som gäller för konditionen. 

Därefter tänker jag basera styrkeuppbyggnaden på programmet i Lofsans mammaträning, men gå rakt in i block 2 eftersom block 1 bara innehåller aktiveringsövningar som i princip motsvarar de i MammaMage. Tvivlar på att jag kommer mäkta med så många pass i veckan som programmet innehåller, men tänker att det får ta längre tid att slutföra istället. Viktigare att genomföra alla passen liksom! Samt att jag även vill ha in yoga och rörlighet i ekvationen, vilket gör att det bara blir dumt att tro att jag ska få in allt i den höga takt som boken beskriver. 


Löpning är nog det jag längtar mest efter (förutom skidåkning, men den känns ju ganska avlägsen så här mitt i sommaren). Den introduceras långsamt när bålstabiliteten känns tillräcklig. Dessutom tänkte jag börja lugnt genom att börja med löpningen som lågpulsträning enligt Maffetones principer, vilket gör att den automatiskt kommer att bli långsam. Det kräver ju förresten också att jag införskaffar gamla Garmins ersättare också, hehe…

Cyklarna ska få rasta sig en del, som konditionsträning. Dock oklart hur mycket, eftersom cykling tyvärr är lite svårare att få till eftersom jag inte kan ha en barnvagn på släp (iallafall inte på MTBn!)

Yogan är, och kommer bli, superviktig. För att bibehålla den där, för mig, så viktiga balansen. Som stressreducering; för att rensa huvudet, förbättra rörligheten och ge tillfällen till , stressreducering och avslappning. Samt inte minst för att skapa fysisk balans och stabilitet i kroppen. Just i yogan är jag riktigt sugen på att ta hjälp av någon. Typ en personlig yogafröken liksom! Men får se hur mycket utrymme som finns för det. Tror tack och lov att jag kan komma en bra bit på egen hand också.

Hela styrkeprogrammet i Lofsans bok är 40 veckor, dvs lika långt som en graviditet. Tror som sagt inte jag kommer att ha kommit igenom allt till dess, men det känns ändå som ett bra tillfälle att utvärdera hur det gått. Då är Lill-Trollet ett år och det är också ett år till det där hägrande målet vid horisonten!

Så jag återkommer i februari och berättar hur det har gått helt enkelt! Även om jag säkert kommer göra antydningar längs vägen också…

Träning

Tar tag i mammamagen

Ja, inte bokstavligt alltså, för mycket finns det inte att ta tag i. Utan mer i bemärkelsen skärpning i gravidrehabiliteringen. Jag har inte brytt mig så mycket om det under de tuffare delarna av behandlingen, men nu när jag orkar röra på mig lite mer igen så märker jag att bålstabiliteten är eftersatt.

Ländryggen protesterar lite om jag bär mycket. Magen likaså, och tyvärr även bäckenbotten i vissa lägen. Trots att knipen ändå är det jag prioriterat.

Men när man inte brytt sig om hållningen och bärställningarna och aktiveringarna, utan sitter som en hösäck i soffan med bebis i famnen och ser ut som en övermogen banan när man bär treåringen, då är det inte så konstigt att man inte känner sig så #stabilochstolt

Igår tog jag tag i användandet av MammaMage-appen igen och fick faktiskt kämpa en del för att klara av att fortsätta på samma nivå där jag slutade i början av april. Men muskelminnet och -kontakten finns där, det är ”bara” styrkan och uthålligheten som halkat efter. 

Är så glad att den där appen finns! Önskar nog bara egentligen att den bytte namn, och därmed kunde hjälpa ännu fler, för jag hade haft stor nytta av den även innan jag blev mamma, och framförallt under tiden jag var gravid första gången! För det är ändå stor skillnad i hur bra kontroll jag har den här gången, trots muskler på efterkälken… Kanske borde den hetat StarkMage. Eller Hållningshjälpen? Eller Stabilitetsbyggaren? Inte så säljande kanske, i och för sig. Inte i närheten av så säljande som det är att locka nyblivna mammor som hetsas från alla möjliga håll att komma ”tillbaks” i form efter barnafödandet… Menar dock inte att just de som ligger bakom MammaMage hetsar, för det gör de verkligen inte, men namnet slår nog an hos de som är lätthetsade.

Hur som helst, skärpning med magaktivering alltså (för att orka vardagen, inte för något mål om en platt mage!). Inte glömma att knipa, komma ihåg att stretcha korta bröstmuskler (av att bära bebis – lättare att stretcha nu när Alien-slangen är borta!), tänka på sänkta skulderblad och allmänt tänka på att tänka på hållningen! Undrar om cellgiftshjärnan klarar det?!

Träning

Utgångsläge inför mjukstart

Idag är det tio dagar sedan hon kom ut, det lilla mini-Trollet. Tio dagar av minimalt med sömn, maximalt med mat och bara begränsad fysisk aktivitet. Kryddat med lite inslag av vabbruari.

För varje dag som går känner jag hur kroppen liksom letar sig tillbaka till normalläge, även om det är långt kvar på vissa områden. Närmre på andra.

Jag kände mig förvånansvärt stabil i magen ganska tidigt. Såpass att jag bara var tvungen att kontrollera häromdagen hur det låg till med den eventuella delningen av magmusklerna.

Facit: den finns där, har lite djup på sina ställen, men är bara en-två fingrar bred. Hur nu det gått till. Med tanke på att den var jättestor förra gången. Inte så konstigt att magen känns oväntat stabil med så liten delning.

Men jag försöker att inte jämföra så mycket med förra gången, utan försöker istället hänga med på resan hur det är nu och jobba framåt utifrån det. Jag mjukstartar och sätter inga prestationsmål utan vill bara fokusera på att återfå funktion i muskler och återhämta mig konditionsmässigt och kanske till och med förebygga och boosta energinivåerna lite inför vad som väntar senare i vår.

Mars får därför bli ganska oplanerad träningsmässigt. Jag hoppas kunna komma igenom MammaMage-appen ganska snabbt med tanke på utgångsläget, och tänker mig välgörande promenader med lite ökande längd. Sätter sedan punkt för ambitionerna där, och låter allt annat bli en bonus om energinivåerna och vardagen tillåter.

 

Kroppens egen återhämtning – magen efter 1, 5 och 10 dagar

 

Träning

Mitt träningsmål 2016

Ibland får jag mig verkligen en tankeställare av våra veckoteman i nätverket. När veckans tema – träningsmål för 2016 – kom upp så tänkte jag först att jag skulle hoppa över det. Med förestående förlossning och efterkommande återhämtning i åtanke, i kombination med cancerbehandling med ovisshet både kring utfall, biverkningar och återhämtningstid, så kändes det som en rätt avlägsen tanke att sätta träningsmål.

Dessutom brukar jag inte direkt sätta träningsmål för åren, utan mer skapa mig mantran eller föresatser i lite vidare bemärkelse.

Men så tänkte jag ett varv till, och hoppade på ändå. För träningsmål kan, och ska, vara individuella. Satta efter de egna förutsättningarna, och kan utformas precis hur som helst. Bara man vet varför man sätter upp dem.

Jag tänker mig att mitt mål för 2016 blir att lägga band på mig själv och låta kroppen visa vägen helt och hållet. Lyssna på den och på mitt mående och inte hoppa på utmaningar som riskerar att lägga ytterligare stress i en redan pressad vardag. Låta återhämtningen ta tid, men ändå ta små steg framåt, och dokumentera det. Bli stark igen inifrån och ut. Lite som anti-utmaningen jag skrev om när Lill-Trollet var nyfödd.

Därför väljer jag att hålla fast vid 2015 års mantra även 2016, den här gången med fokus på träning. Mitt mål blir att träna sådant som ger mig glädje och skapar balans och energi. Utan prestationskrav och helt fokuserat på känslan i kroppen. Att ha Glädje – Balans – Energi i åtanke ska också få mig att prioritera träningen / rörligheten / vardagsmotionen / rehaben även när det ibland känns tungt, med det långsiktiga syftet att återfå och bibehålla glädjen, balansen och energin och (om allt går som det ska) känna mig stark och uthållig igen.

När jag satte 2015 års mantra, med bilden nedan, hade jag precis sprungit en sväng på nyårsafton 2014. Sisådär 3-4km. Klarar jag det på nyårsafton 2016 med en stark och energisk känsla i kroppen kommer jag förmodligen jubla. Så det får bli någon slags målbild att ha i bakhuvudet. Vägen dit kommer vara både lång och krokig, men förhoppningsvis kommer den inte kantas av alltför stora gropar eller slukhål…

IMG_5387
Vill du ha lite mer utmanande inspiration inför 2016? Läs om Idas spännande mål, eller Marias utmanande målsättning.