Nu är det exakt en vecka sedan jag satt på tåget hem från helgen som innehöll typ det mesta i fråga om yoga. Framförallt tvära mentala kast! Toppat med en helt magisk och tårdrypande klass på söndagen. Så himla mäktig upplevelse, samtidigt som det liksom inte går att förklara för någon som inte upplevt det.
Inom yogan förklaras det med att man kommer djupare ner i sina koshas, sina lager. Vilket väcker djupt begravda känslor och annat till liv. Så häftig, men jobbig, och samtidigt renande, upplevelse.
Jag vet ju att det finns en hel del, i självbevarelsedrift, begravda känslor hos mig, men jag kan väl lugnt säga att bördan minskat en del under den förra helgen…
Men nog om det. För nu är jag ju på något sätt en väldigt nybakad yogafröken. Utrustad med verktyg för att kunna leda klasser. Och kanske har jag till och med nån slags fallenhet för det. Samtidigt känner jag mig lite tom och vilsen. Ska jag klara mig själv nu? Och hur ska jag förvalta den här skatten på bästa sätt?
Jag har ju en del trådar ute, men har ändå inte bestämt mig helt för hur jag ska gå vidare. För i nuvarande vardagskonstellation finns det liksom inte så mycket utrymme för att vara nybakad yogafröken. Det sista jag vill är ju att dra på mig ännu fler stressmoment. Yogan måste få fortsätta vara den fristad och energikälla som den faktiskt är.
Jag klurar vidare helt enkelt. Och funderar på om jag ska börja fiska efter yogaelever på allvar eller ej.
Namaste!
Vad härligt och kul, grattis 🙂 Känner igen mig i det du skriver, jag vill också fast då med barnyogan men så som du skriver hur ska man räcka till? Så jag gör det på Leahs förskola ibland. För min och deras skull. Och hemma med barnen såklart. Fast det vore ju kul att göra det mer regelbundet. Och kanske tjäna en slant på det också. Hoppas du hittar ett sätt där du kan göra det utan stress <3
Kram
Grattis!
Men vad roligt 🙂 Grattis!!!
Grattis! Förstår att du funderar. Har ju själv instruerat (aerobic, step, body combat) i många år och älskat det. Men när första barnet kom vägde inte glädjen riktigt upp för stressen. Det var lätt att instruera med bara sig själv att tänka på men med barn? Minns hur jag flera gånger tokstressad räckte över en nyammad E till maken i dörren när han kom hem från jobb på annan ort och jag skulle iväg. Så när tvåan låg i magen la jag ner. Visst längtar jag tillbaka ibland men går ju utrymme för detta som fotbollstränare.
Landa lite och hitta sen ditt sätt. Lycka till!
Och hade vi bott i samma stad hade jag gärna yogat för dig!
Så himla häftigt. Lycka till! 🙂
Kram M
Stort grattis! Och vad du är klok! Det är ju så lätt att fastnat i ännu ett stressmoment. Heja dig!
Vad roligt, grattis:)
Grattis!!