Vår lilla tjej har så smått börjat säga andra ord än mamamama och papapapa. Det första, och mest frekventa som kommer är schykka. Cykla. (Det som är mest mest populärt är tattå – traktor). Hon älskar att åka cykelstol.
Så imorse fick hon sin önskan uppfylld och vi åkte iväg en sväng för att schykka. Till kanalen. Jag hade en tanke om att vi också skulle ha lite mysig bananfika och kasta stenar i vattnet, för det älskade storasyster i samma ålder. Men efter att bananen slukats och några stenar kastats med lite småroat leende fick jag order om att vi skulle fortsätta schykka. Ajaj, kapten! Bara att trampa på! (Efter att vi hälsat på en farbror med två små hundar. Våffåf!)
På eftermiddagen var det storasysters tur. Hon beställde en cykeltur till Bergs slussar med mamma. Och mamman sa inte nej. När vi närmade oss sa hon: vad skööönt för dig att vi snart är framme, mamma! Och så spanade vi på slussande båt och cyklade sedan med viss protest hemåt igen med en liten omväg förbi en studsmatta. Och mötte samma farbror med samma två hundar. Han tittade lite konstigt på mig och skrattade sedan. Han undrade väl hur ungen från imorse kunde ha växt så mycket under dagen…
Utan att egentligen ha planerat det, och utan att jag funderat så mycket på det har jag fått nära två mils mysig cykling med extravikter att sätta in på Ica-klassikerns cykelkonto. Så dagens planerade kvällscykling får nog stryka på foten för lite lugn yoga istället. Träningen blev till motion, med sällskap.
1 thought on “En cyklig söndag”