Med typ det mesta jag tycker verkar kul brukar jag tänka ”hur svårt kan det vara??” och sedan testa utan att fundera så värst mycket. Jag är också av åsikten att våra kroppar mår bra av att utmana sig och inte fastna alltför hårt i gamla invanda mönster. Så efter att ha funderat typ en liten stund, sedan provat sambons skejtpjäxor för att se om de ens passade (vilket de gjorde), så bestämde jag mig för att prova på att skejta. Det blev en minst sagt vinglig premiär på skejtskidor…
Eller egentligen blev den ungefär som jag misstänkte att den skulle bli, och känslan var ungefär som när Stig-Helmer försöker åka skidor i Alperna, om ni vill ha en inre bild att jämföra med…
Om jag ska sammanfatta premiären så blir det ungefär så här:
- Det är kul att skejta – tills orken väldigt snabbt tar slut! Krävs helt annan kondition än för klassiskt, förmodligen för att tekniken var så usel och för att mina benmuskler är ganska obefintliga
- Det var tur att det var mörkt och snudd på folktomt – annars hade jag kanske behövt ta fram skämskudden
- Att åka skejt med klassiska stavar skapar en del dråpliga nästan-vurpor som nog såg rätt kul ut. Man behöver helt klart längre stavar för skejt.
- Problemet med köldkänsliga fingrar minskar drastiskt när man skejtar, eftersom pulsen steg mycket mer än vid klassiskt. Det var det där med tekniken.
- När man får upp lite flyt på tekniken, känner lyckan och endorfinerna stiga, och så liksom skejtar ifrån sig själv och känner armar och ben flaxa åt alla håll för att hålla balansen – då är det bara att skratta åt sig själv och tacka mörkret igen
- Det är rätt skönt att ha hela skejtspåret för sig själv på premiärturen – för jag har en känsla av att jag skulle kunnat trassla in mig ordentligt om jag behövt samsas med fler…
- Pjäxorna som sambon har passar inte mina fötter. Trots en väldigt kort tur blev det nästan blåsor på de inre fotknölarna. Hur lyckas man?!
- Vänsterfotad, eller högerfotad, det är frågan… Tror det gick lite bättre när vänstern frontade.
- Trots flaxande så är nog faktiskt balansen bättre än jag går omkring och tror. Kan nog vara till nytta i isiga kurvor även när jag åker klassiskt.
- Jag minns den här flåsiga, inte helt kontrollerade känslan i åkningen. Från typ 2007 när jag tog upp den klassiska åkningen. Det måste betyda att även skejt går att lära sig, eftersom den känslan är helt bortblåst i klassiska åkningen.
- På väg från spåret till bilen tappade jag spårkortet (japp, när jag skulle knäppa en selfie!). Hittade det igen men det spädde ju på den vilsna, tokroliga känslan.
- Turen toppades med P4 Dans skrålandes ur högtalarna på vägen hem. Är det bara jag, eller har dansbandsmusik blivit sådär pinsamt skrattdålig? Eller var det liksom pricken över Stig-Helmer-imitationen?
Den stora frågan som egentligen kvarstår är väl egentligen: ska jag köpa skejtskidor eller inte?
Och kanske: hur lär man sig skejta?
Haha. underbart inlägg! ”När man får upp lite flyt på tekniken, känner lyckan och endorfinerna stiga, och så liksom skejtar ifrån sig själv och känner armar och ben flaxa åt alla håll för att hålla balansen – då är det bara att skratta åt sig själv och tacka mörkret igen” Stor igenkänningsfaktor. STOR.
Det är galet svårt i början. Jag blev dödstrött trots att jag var i god skidform. Tänkte också hur svårt kan det vara, jag har ju åkt hur mycket långfärdsskridskor som helst.
Men när det börjar släppa, för det gör det och man lär sig snabbt är hur häftigt som helst. För mig ett helt annat flyt och flow än i den klassiska åkningen. När jag satte växel tre i fjol utan att se ut som jag petade mig fram i snön var jag jättestolt. Den är så skön att åka i.
Det bästa sättet är att ta en lektion. Det är guld värt och helst innan man börjar nöta in fel teknik. Det är svårt att lära sig om. En enda lektion ger massor. Och….slutligen..KÖP skejtskidor 🙂 Tänk vad praktiskt att slippa valla när det är skitföre. Bara att åka ut!
Så skönt att höra att det inte bara är jag! Önskar jag får uppleva det där flytet nån gång. Skidklubben här har en certifierad skidcoach, funderar faktiskt på att ta en lektion med henne. Och visst, det är ju just för att slippa klistervallning och sånt som det lockar med skejt.
Åh kul att läsa!! Är också mkt sugen på att testa skejt på riktigt!
Hihi, det var rätt kul faktisk.
Det är klart att du skall köpa skejtskidor! Det är ju nästan en plikt om man bor nära ett skejtspår. Inte för att jag någonsin testat att åka själv…
Hehe, kanske är det så!
År vad härligt och utmanande det låter. Jag har faktiskt aldrig testat heller… Det får bli ändring på det. Någon gång under 3000-talet då jag återigen kommer att få se snö…
Ja, den där snön har verkligen inte skött sig i vinter. Tur vi har snökanoner iallafall!
Jag har försökt men gav upp ganska fort…För många vurppor. :-O
Såklart du ska skaffa egna skidor! Och gå en kurs eller något! Du tycker ju det är skoj! Go girl!
Jag är ju rätt sugen. Om inte annat så för nattvasans skull! Är ju mycket annat jag vill som kostar pengar med.
Det är ju så gaaaalet vingligt första gången! Jag testade i Idre för tre år sedan och höll på att kliva av efter första försöket. Men jag och Sara (Träningsglädje) hade förmånen att ha en egen coach, som till slut fick pli på oss och en timme senare var vi möra som sjutton, men hade lärt oss flera växlar. Haha. Väldigt kul när man väl får lite kläm på det hela.
Ja, det är ju just det, att man nog behöver en coach. Får ta en lektion så kanske det kan bli ordning på den här tanten med!
🙂 Måste testa jag också. Så kul ju. Men svårt. Synd på vintern, men måste kika på detta. Tack för pepp =)
Hehe, va så lite så! Skejt måste ju vara det perfekta i skitföre!