Under några år med start för sisådär 15 år sedan var jag vegetarian. Sedan började jag äta fisk och skaldjur ibland. Någon kycklingbit. Och så blev jag sugen på salami (ja, jag vet, typ det värsta man kan äta rent hälsomässigt!). Varför jag gav upp veggolivet vet jag inte riktigt. Varför jag en gång blev vegetarian vet jag däremot: det var främst av hälsoskäl, eftersom jag fått tips om att sluta med kött för att lugna en krånglande mage.
Magen slutade inte krångla, men däremot gjorde den det när jag slutade äta industrigodis.
Under veggoperioden kunde jag ibland knappt se åt kött och tyckte det var en motbjudande tanke att tugga på döda djur. Men man vänjer sig ju vid allt och ett tag för sisådär 7-8 år sedan tyckte jag det var riktigt gott med kött. Kunde bli sugen på riktigt mör grillad eko-rostbiff eller en välgjord hamburgare. Och så den där norska salamin då…
På senare tid har pendeln svängt igen. Kött känns inte alls lockande, även om jag så sent som i vintras ofta var sugen på kalops. Järnbehovet gissar jag… Men annars är jag mest sugen på grönsaker för tillfället. Samt nötter, frön och en och annan böna. Och frukt, ost och choklad förstås. Frukostägget tar man nog heller inte ifrån mig i första taget.
Kyckling däremot, är jag inte alls sugen på. Kött hittar man knappt alls på veckomenyerna längre (nu när det är jag som gör dem igen). Fisk förekommer oftare, men det vegetariska börjar mer och mer ta över. Vissa kallar sig ju vegetarianer även om de äter fisk och fågel. Så kanske är det därför jag börjar känna mig som att jag är på väg att bli vegetarian igen…
Fast nä, i min värld är man inte vegetarian när fiskar och fåglar fortfarande finns på menyn. Flexitarian på sin höjd. Om man nu måste kategorisera sig själv. Vilket jag inte gjort på länge. Men känslan, den säger vego-dominans. Med mindre mjölkprodukter också. Kanske är det kroppens sätt att tala om vad den behöver för att komma tillbaka i gammal god form. Kanske är det bara ett resultat av suget från alla mumsiga veggo-recept jag sprungit på nu på sistone.
Som rödbetsbiffar. Som olika varianter av gnocchi. Eller varför inte veganglass! Hur gott låter inte det, liksom?! Jämfört med korv och makaroner…
Tror absolut kroppen vet! Grönsakssug kan ju heller aldrig vara riktigt fel. 😉 Chokladsug tyder på magnesiumbrist.
Ja, det känns så. Och visst får man vara glad när det är grönsaker det suger efter!
Jag tycker inte att man behöver sätta en etikett på sig själv alls! Det är toppen att du drar ner på köttet – ge dig en klapp på axeln för det. De är långt mer än vad de flesta gör <3
Jo, så är det ju! Fast för egen del skulle jag nog hellre ha en betydligt större veggo-andel ändå, om det var praktiskt genomförbart.