Min tillvaro är ju rätt begränsad rent fysiskt just nu. Vilket blir en utmaning rent mentalt också, eftersom jag är van att kunna använda min kropp till i princip det jag vill, och den har oftast ställt upp utan några stora protester.
Ändå vill jag på något vis leva mitt ”normala” liv, vilket så här års ofta innebär längdskidåkning. Inget jag varken kan eller törs ägna mig åt just nu. Rent fysiskt alltså. Mentalt åker jag nog lika mycket skidor som vanligt. Särskilt dagar som igår. Efter att ha spenderat förmiddagen med ytterligare kontroller av mig och bebis och blivit hemskickade (igen, grr…), så kände jag för att vara utomhus på eftermiddagen.
Vi tog med oss Trollungen bort till Vreta Skicenter och fikade i golfrestaurangen och intog sedan de ganska nysprutade snöhögarna. Trollet stortrivdes på kullarna och tyckte det var skoj med alla som åkte skidor. Jag njöt av att det faktiskt ändå finns finfina skidspår så himla nära, trots att vi bor i södra Sverige, och trots att vintern varit som den varit de senaste veckorna. Träffade några gamla kollegor som tränade inför Öppet spår och kollade in folks teknik (vissa väldigt proffsiga!) och drömde mig bort till nästa säsong, eller nästa, när jag själv kan nöta spår ordentligt igen.
Även om det kanske inte låter som det, så var humöret faktiskt mycket bättre efter en eftermiddag i solen, suktande efter kraftfulla stavtag och makalöst glid. Kan man inte utöva själv får man uppleva genom andra!
Förresten, ett tips om du är i krokarna i helgen, så har Vreta tävling i helgen. Passa på att hänga med, eller åk dit och kolla! Det ryktas riktigt bra startfält!
Förstår att du längtar! Det verkade som ni fick en fin dag, såg vackert med solen som sken på snön. Även om den är konstsnö 🙂
Så vackert surrealistiskt med de där vita snödynerna i ett grönt landskap! Jag är så imponerad över de eldsjälar som håller skidspåren i trim en vinter som denna.