När jag veckosummerar så kan jag konstatera att träningen gick ungefär som planerat. Lite omkastningar, men jag har hunnit de pass jag tänkte.
Fast ibland känns det knasigt att planera för träningspass som är relativt korta både i tid och distans. Lika knasig känns på sätt och vis rubriken till det här inlägget. För vardagen här hemma är inte alltid så lugn, och tidvis betydligt mer intensiv än mina träningspass, så det blir lite bakvänt att planera för något bara för att få sätta på sig träningskläder. Det blir mycket bus och lek och åka omkring och titta på saker på helgerna, så löpning med 13kg busunge antingen på armen eller i vagn eller trehjuling är stående inslag. ”Fortaje mamma! Fortaje ijjen!!!” Borde kanske börja bokföra det som träning också, om man nu ska vara helt konsekvent.
Trots ganska full fart känns det ändå som att helgen varit lugn. Mycket utelek och utehäng. Förvisso en hel del tvåårs-diskussioner också (jag vill inte; nej mamma; kjaaaam!) – se nya favvon Hejhejvardag för superkul beskrivning av livet med en (nästan) tvååring!
 |
| Lugnt i Bergsbaden så här på försäsongen. Foto: M. Eklund |
Det känns också som att veckan som kommer inte kommer bli lugn. Gräsänka måndag till fredag, hög risk för vab (ögoninflammation som inte vill ge sig riktigt), mötesrace de lux på jobbet, förkylnings- eller pollenkänningar på mig själv och tvåårskalas till helgen. Så träning får bli bonus om det blir av överhuvudtaget. Kanske Death by burpees eller nåt annat snabbt där både muskler och kondition kan få sitt. Så får vardagen utgöra kompletterande träning och förhoppningsvis också lite återhämtning.