Den där Vasaloppsliknelsen var inte helt dum faktiskt. Det är ungefär som efter ett Vasalopp det har känts i kroppen. Mindre träningsvärk än förväntat. På konstigare ställen än man trott. Men med en annan sorts trötthet i hela ens väsen.
I måndags undrade jag på allvar hur jag skulle orka köra hem för jag var så sömnig. Och hungrig och törstig. Och från igår väldigt träningssugen.
Försöker dock hålla mig lite i skinnet och har mest gjort styrke- och stabilitetsövningar för handstående. Särskilt eftersom jag går all in på VAB resten av veckan, och behöver all energi jag har till att stå emot smittan.
Så nu vet ni det. Har man varit på BBC så kan man föreställa sig hur ett Vasalopp känns. Och tvärtom.
På ytan ser det dock ut som jag varit i slagsmål…
jag kan relatera!! Och har också underliga blåmärken här och där… insidan av armbågarna, where did those come from!? 😉
Ja, vissa undrar man verkligen hur de kom dit…
ps. blä för vab. krya på lillan! Ds.
Hmm… den här gången var verkligen inte rolig. Dubbelsidig öroninflammation + halsinfektion + 41graders feber. Tänkte lite på er historia för några år sedan och förstår inte hur ni orkade! Fast man gör väl det när man måste, antar jag.