En fascinerande sak med löpning/jogging/spring är att det kan kännas så otroligt olika från gång till gång. Den här veckan har jag samlat ihop två rundor till springkontot. Två rundor som var ungefär lika långa, men annars så väldigt olika.
Den ena sprungen en tidig morgon, den andra efter lunch. Den ena på mjukt skogsunderlag, den andra på hårdare skogsgrusväg. Den ena ganska backig, den andra mer mjukt kuperad. Den ena med en väldigt tung och seg känsla i kroppen, den andra något lättare och rappare. Den ena ganska långsam för att vara jag, den andra över 50sek snabbare per km. Fascinerande, varierande, förundrande att det kan skilja så, på en och samma vecka.
För övrigt ansåg sambon (som jag sprang förbi på den ena rundan när han vagnspromenerade) att jag har ett mycket rappare och lättare löpsteg nu efter att jag fått barn. Ja, banne mig, NÅT fysiskt positivt måste man väl få efter barnafödande!
Ja, nog är det en kontrasternas sport: löpning. Ibland lyckas man begripa sig på varför den går tuggummisegt ena dagen och fjäderlätt den andra, men ibland fattar man inte ett skvatt.
Nä, och det är ganska sällan det blir som man förväntat sig, upplever jag.