De senaste dagarna har En Liten En vaknat tidigare än vanligt för sin nattslurk, vilket inneburit att hon lugnt somnat om och sovit när jag gått upp för att åka till jobbet. Så jag har kunnat komma iväg ganska tidigt, strax efter kl 06. Därför tänkte jag mig att jag idag skulle testa morgonspringet jag skrev häromdagen. Passa på att samtidigt köra ett formtest i form av ett litet Coopertest. Jag ville inte ta ut mig helt tidigt på morgonen men tänkte testa i vilken härad konditionen ligger genom att springa fortare än vanligt i 12 min. Men…
Såklart sov Liten längre än vanligt. Jag vaknade inte ens innan henne, vilket jag brukar. Så jag funderade på att flytta springet till lunch, men insåg att på fredagar äter typ halva firman lunch på O’learys som ligger bredvid löparbanorna där jag tänkt springa. Hade ingen jättelust att göra mina varv med stor publik så därför blev det en lite stressig morgon för att ändå hinna med lite spring. På med löparkläderna. Förbereda frukost för hemmadelen av familjen. Lassa in havregrynsgröten lite fortare än vanligt. Dubbelkolla att extramellis var nerpackat. Rally-Mazdan genom skogen till jobbet och sedan iväg på spring med gröten lagom nersjunken i magen strax efter kl 07.
Lagom när jag tassade iväg började det regna ganska ordentligt, lite extra krydda på det hela. Lugn uppvärmning upp till tartanbanorna, sedan 12 minuter hyfsad fart, sedan nedvarvning tillbaka. Kom ganska nöjd till omklädningsrummet efter en dryg halvtimme och insåg då att jag hade precis 12 minuter på mig att duscha och byta om innan de tydligen stängde för städning i några timmar. Stress igen!
Städtanten verkade dock ha försovit sig, för trots att jag missade deadline med någon minut så blev jag inte utkörd av någon ilsken omklädningsrumsstädare. Puh… Landade i kontorsstolen med en rejäl smoothie kl 8.15och kände mig rätt nöjd med att jag hittat en ytterligare möjlighet att träna de dagar lunchtid passar mindre bra.
Och testet då? Jodå, hon kanske inte hade helt fel den där sköterskan i måndags. Above Average enligt den här sidan. Vad som nu är medel, det är ju som sagt frågan. Jag vidhåller fortfarande att jag är under medel jämfört med mig själv, vilket är vad som räknas för mig. Förbättringspotential helt enkelt!
 |
| Mer regnblöt än svettblöt, men gött med friskluft på morgonkvisten! |
Härligt! Och starkt att ha disciplinen att köra test själv sådär en fredag morgon. Så kunde du sitta o hänga på Olearys på lunchen va? 🙂
Nu blev jag sugen på att testspringa 12 min på bana också… men det suget brukar ju lägga sig bara jag håller ut, hihi. Ha en mysig helg!
Nope, hemmagjord lunch blev det! Suget försvann fort efteråt kan jag säga 🙂
Tartan klockan sju på morgonen?! Tufft!
Själv har jag aldrig testat Cooper, om vi bortser från att jag har ett svagt minne av att vår gympalärare i gymnasiet använde testet betygsgrundande. Antagligen därför det inger prestationsångest.
Nja, bara för att underlaget är rött behöver det ju inte gå fort 🙂 Gympalärare kan vara orsak till mycket skumt. Hos mig resulterade det ett tag i totalvägran att gå dit när jag inte var tvungen (för att bli godkänd).