Snart blir lill-Trollet ett halvår (herredudanemej vad tiden går fort!) och jag har sedan ett tag börjat känna att det är dags att springtesta igen. Men så kom den där envisa förkylningen som liksom vände i dörren flera gånger, så det har dragit ut lite på tiden.
Men nu har jag äntligen kommit till skott! Nästan andäktigt klädde jag på mig underställströjan, hösttightsen och löparjackan efter att ha vinkat av resten av familjen på morgonpromenad. Knöt skorna, rättade till buffen och lät Garmin hitta satelliterna.
Uppvärmningen blev några kliv rakt ut i mountainbikespåret som ligger runt knuten, rask promenad på knotig stig tills spåret kommer ut på en grusväg.
Totalt 40 minuter ungefär, berättade Garmin. Varav 13 minuter jogg i riktigt mys-sås-tempo. Kroppen berättar den här gången att den vill ha mer. Ingen känning i hamstring (snälla, fortsätt så!). Lite känning i knät. I övrigt lugnt och kontrollerat. Puh…
Så underbart! Och nästan lite heligt, liksom. Snart springer du tre minuter, sen fyra, sen fem och sen räcker inte grusvägen till.
Grusvägen kändes faktiskt redan lite kort, så snart får jag nog leta upp andra marker…
Skönt att det känns bra och kontrollerat. Rätt riktning!
Ja, lättnad faktiskt 🙂
Underbart!
Nu är du på G! Lugnt och fint bara. 🙂
Får hoppas det! Skyndar långsamt ett tag till….