Herregud, vad tiden flyger! Jag är redan halvvägs i min baklängesgraviditet. Trollet är drygt 20 veckor. Tänker tillbaka på hur det var när hon funnits 20 veckor i min mage. Att få närskåda Trollet på rutinultraljudet. Att börja kunna visa upp en bula. Att inte kunna röra sig som man vill för bulans skull och för det skadade lårets skull.
Däremot starkare än när jag var gravid i vecka 20, helt klart. Tror även konditionen är bättre, trots löpartorkan (som jag förhoppningsvis kan råda bot på snart, längtar!!). Så det känns rätt skönt, att kroppen ändå återhämtar sig, och samarbetar med mig så att jag kan orka vara en glad och aktiv mamma.
Min målbild är fortfarande Fit for Öppet spår 2014, även om det som bekant är fulltecknat nu och det inte alls är säkert att det blir något lopp. Målbilden finns där av en anledning. Jag vet liksom hur känslan är i kroppen när man är redo för nio mil i fäders spår. Jag har gjort det förr och vet vad jag strävar mot. Oavsett om det blir något korsande av startlinje eller ej. Vägen dit känns lite krokig sådär, för träningen numera ser definitivt annorlunda ut än den gjorde sist jag tränade för långlopp på skidor. Numera blir det t ex amningspauser i styrkepass.
Yoga i hallen för att tillfälle gavs.
Promenader i löparmundering för att åtminstone lura knoppen att jag far fram i skogen.
Ofta ganska korta styrkepass. Långa lågintensiva ”konditionspass” med mycket friskluft.
Träning på dagtid mer än på kvällstid.
Men tittar man i träningsdagboken, så tränar jag betydligt mer nu än jag gjorde som mitt-gravid. Känns gött det faktiskt! Och väldigt välbehövligt för en rehabiliterande gravidkropp.
Nu är det en ljuvlig tid att få vara mammaledig, höstsol och härligt!
De där kilona kan verkligen rinna av en, utan att man kämpar så hårt, taskigt av folk att kommentera, det är inte alls önskvärt för alla. Men trollet får säkert vad hon behöver ändå så oroa dig inte för det.
Kram på dig!
Det är det som är tur, att man så tydligt ser att hon faktiskt växer till sig ordentligt. Då får man acceptera att det blir mindre kvar till mig.
Kram!
Tricket att promenera i löparmindering har jag också tagit till i när springabstinensen börjat bli stor 🙂 Lite surt att missa årets näsa springtid, men vad gör en inte för de små knyttena 🙂
Hoppas du kan få en plats till Vasan!
Ja, vad gör man inte för att lura sig själv 🙂
Platser finns alltid att köpa, frågan är bara om jag kommer kunna få till tillräckligt med långpass i skidspåret för att hitta formen…
Verkar som om du har en fin trend i träningen – skoj. även om det såklart är andra förutsättningar nu och man får träna på de småas villkor. mycket lyxigt att få vara ute dagstid är det i alla fall!
Ja, verkligen lyx med fri tillgång på dagsljus och friskluft!
Det där med "stark" är relativt och jag är säker på att du är bra mycket starkare än de flesta i "samma situation" som du och att din kondis är långt över "medel":
Öppet spår blir om det är meningen tror jag annars kommer det fler. 🙂
Det som spelar roll för mig är känslan. Jag vill känna att jag är tillräckligt stark för att orka det jag vill.