Det känns som att jag i princip inte tränar alls för tillfället. Som att jag mest slänger mig på soffan så fort jag får tillfälle eller sätter mig med fötterna högt. För jag är trött nu. Tror sömn-i-sträck-rekordet de senaste veckorna är 4 timmar. Därefter vaknar jag antingen för att jag är kissnödig, eller för att bebben tycker det är skoj med nattaktivitet en stund, eller för att jag är täpp i näsan. Eller av ingen anledning alls. Ofta kan jag inte somna ordentligt igen efter sisådär halv fem på morgonen, oavsett hur bra eller dåligt jag sovit. Knasigt. Men bara att acceptera.
Det börjar ju bli lite små-otympligt att röra sig också kan man säga… Soffhänget är liksom mer okomplicerat och lättillgängligt. Men gör mig inte direkt piggare. För hur det än är, så går det ju att mota en del av tröttheten i grind genom att röra på sig. Och äta vettigt förstås. Och när jag räknar efter så är träningsmängden faktiskt inte så låg som det känns, kanske är därför jag ändå inte är tröttare. Det är nog bara det att den är på en helt annan nivå än jag är van vid och därför har hjärnan inte riktigt fattat att jag nog ändå har tränat, efter bästa förmåga just nu. Senaste veckan har det blivit följande pass:
- En ordentlig 50min powerwalk i skogen (backigt!)
- En rejäl timmes cykeltur
- En knapp halvtimme styrketräning (hemma med gummiband och kroppen som vikt)
- En knapp timme halvhjärtad yoga (blev avbruten flera gånger så tappade liksom fokus)
- Rörlighetsträning för rygg och höfter
Därutöver så fotstyrketränar jag i princip varje dag (för att fötterna inte ska fara alltför illa av min ökade kroppsvikt) och bäckenbottentränar flera gånger dagligen, också i förebyggande syfte. Lunchpromenaderna har också hängt med fortfarande, och kortare transportcykelturer.
Så egentligen har jag ju faktiskt rört en del på mig. Och därför säger jag även den här veckan tack till kroppen som ändå är hyfsat medgörlig trots graviditetsvecka 38.
Stooor myrstack i skogen på powerwalk häromdagen. Foto: M. Eklund |
Cykeltur till slussarna, som än så länge är ganska folk- och båttomma. Foto: M. Eklund |
Men de sista veckorna framöver nu kommer nog bli rätt tunga. Riktar nog in mig på Elminas utmaning om minst 30min fysiskt aktivitet per dag för att liksom påminna mig själv och kroppen om att även såhär på sluttampen hålla igång lite. Om inte annat så för att hålla blodcirkulationen igång såpass att vätskeansamlingar och benkramper håller sig borta, eller i allafall håller sig lindringare än de kanske skulle varit annars…
Nästan en timme backig powerwalk i v.38 – verkligen inte alla som pallar sånt! Tror helt klart att ditt idoga tränande, och din inställning, gör jättemycket här. Härligt!
Hehe, kanske bra att få lite sådant perspektiv på det hela. Är faktiskt väldigt tacksam att jag fortfarande kan röra mig rätt obehindrat 🙂
Ja, alltså, den där tröttheten alltså… galet.. samtidigt som man inte får sova ordentligt på nätterna… huah, jag blir galen. skönt att det inte är så lång tid kvar nu :).
Jamen, verkligen! Varför vaknar man 4.30 varje morgon fast man är supertrött?