Det blir lite småskralt med träningen för tillfället. Vet inte egentligen varför, det känns som tidsbrist, men när jag tänker efter kan jag inte riktigt skylla på det heller. Inte direkt brist på energi heller, för jag hade faktiskt förväntat mig att jag skulle vara mycket tröttare så här dags i graviditeten. Så kanske brist på motivation?
Nja, inte direkt det heller, för jag känner ju hur kroppen vill röra på sig. Och när jag väl tränar så mår den ju så mycket bättre av det. Skulle nog egentligen tro att det är mest bekvämlighet. Utbudet att tillgå är ju för tillfället lite begränsat så det är lite bökigare än vanligt att få till något som kan kallas vettig träning. Då är det lättare att det blir en vilostund i soffan. Eller ”bara” en promenad.
Därför är det nog tur att jag upptäckt tabata. Det blir liksom lite mer variation i framförallt styrketräningen då. Snickrade ihop ett pass med exertube idag som blev ungefär en halvtimme allmänstyrka hemma i vardagsrummet. Musklerna fick vakna lite. Jag fick lite endorfiner. Och glömmer inte helt bort hur det är att träna!
Imorgon tänkte jag nog försöka mig på tabata igen, fast på gymmet, på crosstrainern. Intervaller light kan man väl kalla det kanske. Med promenad dit och hem så är det nog den konditionsträning jag får vara nöjd med i nuläget.