Igår när vi åkte hem från jobbet var vintern så där magisk. Temperaturen föll från -10 till -20 på bara någon kilometer, ljuset var rosa och dimmorna svepte över sänkorna. Frostiga grenar böjde sig ner mot oss och det var liksom andlöst.
Likadant började det idag och ute-suget gjorde sig mer påmint än de gråmulna dagarna. Efter en stund med en fängslande bok i soffan kom jag iväg på en långpromenad frampå eftermiddagen. Första gången på nästan tre veckor som jag gått en ordentlig promenad och det var så himla skönt. Ordentligt påpälsad och med Yaktrax på fötterna kunde jag verkligen njuta av kölden som nöp i näsa och kinder och av det speciella vinterlugnet som infinner sig när temperaturen går under -10.
Nästan 90 minuter promenad blev det och baksida lår protesterade inte nämnvärt, även om det blev lite stelt de sista minuterna. Känns som ett stort kliv framåt, och nu når jag faktiskt golvet med mer än halva fingrarna igen, från stående. Snart är det nog mer magen än låret som gör att det tar emot…
 |
| Foto: M. Eklund |
 |
| Foto: M. Eklund |
 |
| Foto: M. Eklund |
 |
| Avslutade med en ordentlig kopp varm choklad och kanelbulle. Foto: M. Eklund |
Visst är det magiskt med kyliga vinterdagar! Och så knarrar det så ljuvligt under fötterna av kallsnö! Härligt att läsa att ditt lår blivit så mycket bättre.
Ja, såna dagar glömmer man liksom att vintern likagärna kan vara regn och blask.
Det sista ser så sjukt gott ut!
Det VAR gott 🙂